Istället för mat och saker har jag cravings för känslor och platser. Jag kan toklängta efter att få göra vissa saker eller upplevelser. Som att springa en solvarm sommarstig som doftar av eftermiddagsbränd tall. Som att få hela kroppen urblåst i ett ursinnigt regnväder. Som att få vara riktigt trött efter en alldeles för lång dag på fjället där jag planerar för 2 timmar men råkar välja en mer intressant stig och är ute i 5 (ja, det händer ofta).

Och som att få syn på Östra Blanktjärns alldeles turkosa vattenspegel längst bort på Blanktjärnsrundan. Och som att äntligen komma upp på #sarasfrukosttopp och blicka ut över Åredalen. Som att få tillbringa dagens sista ljus – en gyllene golden hour – på säsongens sista skare och höra inget annat än fjälljud och mina egna tankar.

Allt det där kommer att bli verklighet snart. Men först ska jag uppleva helt andra saker. Om några timmar flyger jag mot Manchester och The Lake District. Det blir vackert.

En av mina bästa rundor runt Blanktjärn; i maj för tre (!!) år sedan.

Det är något med ljuset på våren i fjällen. Luften är krispigt klar, men ljuset är också krispigt och klart. Kontrasterna mellan skog och kalfjäll. Blå himmel och snövitt täcke. Isen som släpper och sjön därunder. Det är häftigt. Och det gör något med mig.

Vår har aldrig varit min grej. Att se snö som töar är inte vackert. Inte heller grusmoln från en lastbil som kör över väggrenen, hundskit i slänten eller tråkbruna trädgrenar utan spirande löv. Men fjällen har mildrat det där lite. Liksom visat att det kan vara fint ändå. Snön reflekterar ljuset ända in i själen.

Igår hade vi personalfest med jobbet. På mitt jobb är det några hundra som jobbar vintersäsong – och bara några tiotal som jobbar helår – så personalfesten sammanfaller med säsongsavslutningen vilket är nu i dagarna här i Åre. Planen var att åka skidor i en lift som vi abonnerat på eftermiddagen men vädret ville annorlunda så några tappra medarbetare gick snöskor över fjället medan majoriteten valde att tillbringa eftermiddagen på bartömning för att sedan ansluta till festen.

Jag valde bartömning, jag tänkte liksom att det kunde vara kul.

Nej skoja bara. Jag gick snöskor och försökte hålla igen på pulsen eftersom det är något som jag ska påbörja vecka fyra enligt mitt rehabprogram. Men det gick sådär, första biten var bara uppför. Efter tre kilometer kom vi fram till Lillåstugan som vi hyrt och där stod det uppställt dricka och så fixades det varm korv. Sedan var det dags för andra etappen; att gå till Ullådalsstugan. Där väntade festen på riktigt. Därifrån blev det  inga bilder men den som vill se en säsongsavslutningsfest ska kolla min instastory…

På bilderna är några av mina härliga kollegor; Miranda, Linus, Yoga-Therése och så min chef Pernilla som är VD. En av anledningarna till att mitt jobb är så roligt är för att jag får arbeta med dessa personer!

Miranda och Therése har en helg med trail running och yoga i maj som jag tycker att du ska spana in!