Ni som hänger med mig på Instagram har sett att vädret är galet fint här i Åre idag – därför tog jag en tidig eftermiddag och snörade på mig trailskorna och åkte till Vålådalen. Blanktjärnsrundan, med den smaragdgröna Östra Blanktjärn, är en höjdpunkt bland alla lederna i södra Årefjällen.

Trots att det är rätt blött på stigarna just nu så är det redan en populär led att vandra och jag sprang om några sällskap på vägen. Överallt porlade små bäckar och längst bort dit solen inte når så låg ännu snön tjock.

Förra året sprang jag också Blanktjärnsrundan just i början på maj och då såg det ut såhär.

Jag brukar nästan alltid se renar häromkring och det gjorde jag även idag; den här gången gömde de sig bakom några träd i skogen där stigen är som stenigast och knixigast. Där är det inte jättekul att springa just för att stenarna är så spetsiga, så jag hade inte så stor koll på vad som syntes runt omkring mig – men hörde att det prasslade till och där stod de och stirrade.

I bröstfickan hade jag en chokladshot från Clif bar som jag festade på när utsikten var som bäst över den gröna spegeln på tjärnen. Hazel passade på att ta ett bad och solen sken milt och varmt. Klart bra löppass!

Hela kvällens löptur var som mjuka fotoögonblick som knäpptes av på löpande band. En ljuvlig aprilkväll när det lider mot maj. En vän löparhund som gjorde precis som jag ville och som sprang snällt i min takt vid sidan av. Glasögon på nästippen och ingen som helst trafik på vägen.

Vill man åka till den vackra ensamheten där solen aldrig går ner och där bergen smeker ens inre själ, då ska man åka till Åre nu och några veckor framöver. Det är en alldeles ljuvlig tid när dagarna är oändligt långa och man har vägarna och stigarna för sig själv. När man kan sitta vid Åresjön och solen fortfarande står högt på himlen trots att klockan slagit middag. När de enda som är här är de som tappert tränar året om för att det är en del av livet.

Det finns så mycket kärlek till Åre under lågsäsong. Under högsäsong med såklart, men att vara här just nu det är ändå oslagbart.

Vi kunde inte motstå vårsolen och skålade i prosecco på balkongen till blå himmel redan i eftermiddags. Och när jag kom hem hade pappa styrt middag (det gör han alltid, min mamma jobbar inte så…) och nu sitter vi alla tre och jobbar framför en film. Äpplet faller inte långt från trädet och så vidare.

Kanske är det sista kyssen nu. Till vintern alltså. Kanske är det sista gången jag står på skidor den här säsongen.

Här cyklas det mtb i ett hav av vitsippor och här gäller både shorts och t-shirt. Här ser det förresten grymt härligt ut men det gills inte för det är ju utomlands.

Hemma hos mig här i Åre har jag fått besök av mamma och pappa som gått fjälltur igår – och som tog mig med sig idag. Vi gav oss iväg uppåt Vita Renen i Edsåsdalen och fick ömsom snö, ömsom sol och på sluttampen en dos regn.

Hos Sundpro i Duved har jag och Hazel provat ut en riktig sele så om vi vill kan det gå riktigt snabbt i längdspåret nu. I löparspåret också!