Jag har haft min hund Hazel sedan i vintras (här kan du läsa mer om henne!) och trots att jag springer och tränar och håller på – så tar Hazel med mig på ett steginferno varje dag. För såhär är det: jag är en person som sitter väldigt mycket still när jag inte tränar. Jag hamnar lätt bakom skärmen i timmar på grund av jobb.

Genom min iPhone håller jag koll på antal steg jag går varje dag och statistiken är tydlig; sedan i vintras tar jag en himla massa fler steg i genomsnitt. Vilken hälsovinst!

Igår tog jag med mig både Hazel och kamera ut för att kolla in hösten på fjället. Vi åkte till Ullådalen och gick ner i dalen istället för upp på fjället som vi brukar. Färgerna hade börjat skifta redan den här gången  men nu var det ännu mer höst. Följ med på promenad vettja!

Det var rätt så jämngrått ute, men vad gjorde det

Här är stigen som vi promenerar alldeles i början

Promenadsällskap (kolla här så får ni se en galen bild från när hon är i farten på riktigt)

När jag är på fjället och promenerar brukar jag använda mina terrängskor Inov-8, eller mina gummistövlar från Stenk

Jag hade löparoutfiten på mig, trots att jag inte sprang ett steg. Alla kläder borde vara gjorda i funktionsmaterial!

Vi gick förbi massor av höst

Jag älskar dessa bommullstussar 

…för att inte tala om den mysiga skogskänslan som barrträd ger.

Vi hade siktet inställt på Ullån

Det är som ett naturligt vattenland, men idag var här ingen som badade alls

Hazel tar ibland allting på så stort allvar – som när hon ska posera framför kameran till exempel

…men sedan sprang hon över myrarna

…och jag kikade upp mot berget mellan höstlöven.

Följ med på fler promenader:

> Varje dag är en ny stig – jag älskar solglimten i den här skogen!

> En liten topptur – när det fortfarande låg snö på fjället!

> Östra Blanktjärn – en smaragdgrön tjärn i fjällen (MAGISKA BILDER)!

Igår var jag upp till Blåhammaren, denna klassiska fjällstation 1086 meter över havet som är känd för sin goda mat och som håller öppet hela september (passa på och åk till fjällen!).

En klassiker är att gå (eller springa) från Sylarna till Blåhammaren – eller från Storulvån till Blåhammaren. Men, för några veckor sedan sprang jag från Rundhögen till Blåhammaren och jag gillade den leden väldigt mycket.

Precis som förra gången så bjöd dagen på fantastiskt väder. Vi körde de ca 4 milen till Rundhögen, parkerade och letade oss ut på leden. Till skillnad från sist så var ambitionen inte att springa, istället vandrade jag de nio kilometrarna uppför berget mot Blåhammaren tillsammans med mina föräldrar som är på besök.

På Blåhammaren mötte vi både vandrare och löpare, vissa som precis hade gjort dagens etapp och som såg fram emot en bastu (med världens coolaste panoramautsikt över fjällvärlden) och sedan Blåhammarens prisbelönta och välkända mat.

För egen del fick vi nöja oss med kaffe och fika; för väl uppe på Blåhammaren så hade vi bara gjort halva sträckan – vi skulle ju gå ner igen. Förra gången åt vi riktigt god gulasch här – och absolut första gången, när vi sprang hela Jämtlandstriangeln på en dag så hade de bakat himla goda bullar!

Flera gånger längs vägen såg vi renar, dels en ensam ren som betade på fjället men också en hjord med renar som sprang i full fart – och så två renar nere vid älven vid fjällets fot. Vill man se renar ska man passa på att gå Blanktjärnsrundan – för kolla här! Eller så går man till Blåhammaren för om jag inte minns fel så såg vi ren här förra gången också. Det hör liksom till den ultimata fjällupplevelsen!

Många brukar fråga mig om tips på leder och det där beror så himla mycket på. Hur långt vill du gå? Vad vill du uppleva? Hur jobbigt ska det vara? Hur ensam vill du vara?

Att det blev just leden mellan Rundhögen och Blåhammaren som jag tog mina föräldrar på beror på att längs vägen så får man lite av allt: fin stig genom skogen de första kilometrarna och sedan en älv med hängbro som blir så himla fin på bild. Några kilometer senare får man en himla fin bit led som går under fjällbjörkarnas tak och efter det öppnar fjällets vidsträckta vyer upp sig. Och precis när man känner för en paus så får man den; för då dyker ett vindskydd upp. Och här finns häftiga stenblock att ta coola bilder från. Sedan följer en bit utmanande stig eftersom den är så stenig; men då har man liksom fått lite av den varan också. Och till sist – kronan på verket: en paus på Blåhammarens fjällstation. Ett café och restaurang på fjället liksom – livet kan ju inte bli bättre?

Min pappa på hängbron vid Sevedholm (ca 3km från start)

Långt där borta (ca 3km från där bilden togs, ungefär vid vindskyddet) är Blåhammarens fjällstation, drygt tusen meter över havet

Här vid Blåhammarens fjällstation var det soligt men rätt så blåsigt, vandrarna och löparna kommer från alla håll och samlas på terassen och dricker öl

Här är leden som kommer från Sylarna, jag minns såväl när jag sprang här den sista biten mot Blåhammarens fjällstation förra sommaren (läs allt om det här)

Glada men trötta vandrare i kvällssolen

Igår sprang jag på myr. Att springa på myr är uppskattat och populärt bland längdskidåkare. Det är som att springa i djup sand ungefär; varje steg sjunker man ner en bit i blöt våtmark. När det går utför är det ljuvligt och så himla lätt och enkelt. Men uppför. Alltså. Dödsjobbigt!

Förutom att myrlöpning är bra konditionsträning så är det också bra styrketräning för benen. Dessutom är det en väldigt snäll form av löpning eftersom underlaget är så mjukt och sviktande.

Se till att ha skor som är gjorda för terräng och som släpper igenom vatten när du springer på myr. Jag har mina Inov-8 X-talon men ska komplettera med ett till par terrängskor eftersom de börjar bli slitna. Jag använder mina Inov-8 även när jag springer på snö och is så de funkar bra hela året. Jag skulle gärna vilja ha dessa Inov-8 F-lite som skön sneaker bara för att de är så himla snygga.

Ett annat tips är att springa med långa tights, eller med sleeves på vaderna. Myren är mjuk men här växer buskar och annat vasst som rispar benen.

Jag sprang på myr uppe i Ullådalen men hela fjällen känns som myrmark. Det känns lite som himmelriket att springa myr som dessutom lyser rött av hjortron. Båda jag och Hazel gillar hjortron så vi gjorde lite paus där uppe vid trädgränsen.

Det finns myr på rätt många ställen i Sverige. Bland annat så finns det myrar i Nackareservatet och så finns det myr i Jönköping; Dumme mosse. Här vill jag springa någon gång. Det ser ut som fjällen fast på helt fel ställe i landet.