Det går fort nu. Fjällbjörkarna byter kläder och grönt blir till gult och blir till orange. Jag försöker att ta in allt av det. Sätter mig på en sten ibland och bara blickar ut över alltihop. Det är ljuvligt.

Det finns en höstdag i Åre som jag alltid kommer att minnas. Det är några år sedan – men det är denna dag. Den dagen var helt fantastisk och det är ett av mina absolut bästa minnen i hela mitt vuxna liv; en dag då jag verkligen levde.

Men då var då och nu är nu – och såhär ser det ut:

Vi vaknar klockan 6 och slumrar ett tag. Ute är det mörkt och vi väntar in lite morgonljus. Jag möts av pigga ögon som undrar om vi ska hitta på något roligt. Fyra tassar som landar i golvet och som vill att jag också ska följa med.

Jag känner mig pigg trots att det ändå är skönt att vila huvudet mot kudden en stund till. Jag stängde skärmen tidigt igår kväll och spenderade kvällen med att läsa en bok istället. Klockan 22 släckte jag lampan och snart nog sov jag. Det märks idag.

Det ljusnar där ute och jag öppnar ytterdörren och ser molnen i ögonhöjd. Vi vädrar morgonluft och vi promenerar iväg.

Vi går drygt en kilometer längs vägen och viker av vid en åker. Förbi en fjällbäck som brusar och in mot tystnaden. Vi når en strandkant och blickar ut mot byn som täcks av grådis och dimma. Regndroppar mot sjön skapar ringar mot vattnet och vi flanerar där i vattnet en stund innan vi vänder tillbaka igen.

Fler människor har vaknat nu. Fler bilar, mer verklighet.

Jag slår på kaffet när jag kommer hem. Skummar mjölk och gör frukost för två. Hon äter snabbt, jag äter långsamt. I min glasburk ligger lager på lager med chiapudding, banan- och avokadocréme, kvargyoghurt och granola. Molnen ligger kvar halvvägs ner på berget hela tiden. Det kommer nog vara precis såhär hela dagen.

Förresten, här är bästa receptet på chiapudding tycker jag.

Fredagsmyset här i Åre har bara börjat. I eftermiddags var jag och Hazel ute på en lugn femkilometersrunda i elljusspåret och när vi kom hem började det ösregna. Ett tag såg jag knappt fjället på andra sidan sjön eftersom molnen låg så lågt.

Jag har tänt höstens första brasa i kaminen och jag myser inombords när jag tänker på allt det här.

Träden vid fjällets fot har börjat skifta i ljuvliga färger och den 24 september förra året såg det ut såhär en morgon. Visst är det vackert!