Idag hade jag en maxad dag i Stockholm. Det var en sådan där dag då man ska hinna med att träffa alla och som är minutiöst planerad. Jag älskar sådana dagar, men det är tur att inte varje dag är just såhär. Men – häng med från början!

Jag vaknar kl 06.30 och vet inte vad jag ska ta på mig. Garderoben är full med grejer men inget passar för dagen – eller ihop. Det får bli ett par vita byxor jag hittar långt in som jag köpt från Gap i USA, en vit blus från Indiska och en randig cardigan från Calvin Klein. Jag har tappat bort alla mina hårnålar så håret är lite på sne men så får det vara.

Kl 07.45 träffar jag Katta på Café Pascal vid Odenplan. Jag är 20 minuter tidig eftersom jag fått för mig att vi ska ses redan halv åtta, men det gör inget. Jag beställer surdegsfralla med ägg, en latte och en morotsjuice med ingefära. Vi sitter där i nästan två timmar och hinner beställa in en kaffe till. Efteråt är jag pepp på det mesta och vill förverkliga de planer vi har i vår.

Kl 10.30 promenerar jag nedför Västmannagatan för jag har en tid inbokad på Puder som gör ögonfransförlängning. Hit har jag gått i många år nu; en gång varje månad oavsett vad jag bor. Ullis är världsbäst.

Direkt efter att jag varit på Puder promenerar jag en kilometer bort för att ha ett möte inför kul saker som händer i höst och som gör att jag är så pepp inför alla de dagar som kommer. Men mer om det senare, för strax efter kl 13 möter jag Annika mitt på Regeringsgatan.

Jag ville bjuda henne på lunch och eftersom Burger & Lobster har stängt så får det bli ett bord på Sturehofs uteservering. Jag beställer räksallad och vi skålar i champagne och satt där sitter vi till klockan blev 15.30

Solen skiner och eftersom jag bjudit Annika på ett av mina Stockholmstips vill hon bjuda mig på ett av sina; så hon tar med mig till takterassen på Kulturhuset. Jag tar en latte med tjusig utsikt över city och Annika dricker virgin mojito. Det gör jag med sedan eftersom jag blir så väldigt törstig.

Kl 16.40 sätter vi fart mot söder, för vi har en pressvisning att gå på. Världens kaos möter oss i tunnelbanan och vi är nästan fast eftersom mängden människor gör att allting står prick still i alla uppgångar. Vi försöker ta en buss istället men det är panikvarmt och biltrafiken står still så chauffören tycker att vi skulle gå istället. Som ett lemmeltåg går alla Stockholmare längs kajkanten vid Slussen och vi fortsätter med strömmen.

Kl 17.30 kommer vi äntligen fram till Pompadour där Röhnisch ska hålla en pressträff. Vi är bara en halvtimma sena och fyller på glasen med Pellegrino och svalkar oss i dörröppningen medan vi spanar på lite höst- och vinterplagg.

Runt kl 18.30 är jag tvungen att lämna minglet och åka hemåt för att packa ihop väskan och plocka med min sambo och sätta oss i en taxi mot Bromma flygplats. 90 minuter senare är vi incheckade och klara och alla mina MacBooks (jag reser alltid med två) hare gått genom säkerhetskontrollen.

Medan solen går ner lyfter vårt plan mot bästkusten och Halmstad och när det blir midnatt har jag precis lagt mitt huvud på kudden.

Det senaste året har jag anlitats en hel del för att prata om sociala medier och om någon vecka kommer jag prata om sociala mediers påverkan på oss vid ett tillfälle i Åre. Just nu är jag i Borås för att jobba med just sociala medier och strategier för några kunder.

Många pratar om vad som är en bra strategi för sociala medier och nyckeln är att ha ett mål – bara då kan man skapa en vettig plan. Driver man en business, egentligen oavsett bransch, så handlar det inte nödvändigtvis om att ha flest följare överallt – utan att bygga följare som du kan konvertera till att bli kunder. Det är trots allt inte per automatik flest följare som gör huruvida du lyckas bäst med din business – om din business inte går ut på att du får intäkt per fan, följare, gillare och så vidare vilket givetvis också kan vara fallet. ”Det beror på” är världens tråkigaste svar men också det som gäller bäst rent generellt.

När du skapar din plan – din strategi – för sociala medier ska du utgå från vad du vill uppnå. Utifrån vad du vill uppnå kan du definiera din målgrupp, ditt budskap och bestämma vad du ska göra och på vilken plattform.

Eftersom jag inte säljer någon produkt via mina flöden utan enbart fokuserar på att sälja mig själv, så handlar mycket av det jag gör om att bygga bilden av Sara Rönne och att synas på ett sådant sätt som jag själv önskar, utifrån det jag vill förmedla till omvärlden. Det är vad jag tjänar pengar på i slutändan, eftersom företag vill synas ihop med mig och de budskap jag sprider.

En sak som jag tonat ner de senaste åren är negativa åsikter – istället har jag valt att framhäva de positiva. Jag kan tänka gnälliga tankar om till exempel företag som jag inte tycker levererar vad de ska eller personer jag inte förstår mig på. Men jag behöver inte skriva det, för jag tycker inte att tillför varken diskussionen eller världen något. Istället har jag valt att lyfta och sprida positiva tankar och reflektioner, eftersom jag tycker att vi behöver mer av sådant.

Jag kan fortfarande ångra en instagramkommentar jag skrev för länge sedan, där jag skrev en negativ åsikt under en bild som skrev positivt om en upplevelse. Det var så himla onödigt tänker jag nu – just i det sammanhanget tillförde min kommentar absolut ingenting och då kunde jag lika gärna varit tyst.

Bloggen är mitt nav i allting jag gör – ingen annan plattform är viktigare än bloggen. Bloggen är den plattform jag äger mest och som jag har mest kontroll över. Instagram, Facebook, Twitter eller Snapchat kan vilken dag som helst ändra spelreglerna. I bloggen måste jag fortfarande förhålla mig till Googleguden men det är samma lika för ungefär hela internet.

Facebook använder jag som plattform att hänga på med människor som jag träffat i verkligheten – det är min policy för att acceptera och skicka iväg vänförfrågningar. Jag har mina statusuppdateringar inställda på ”public” så att även mina följare (människor jag inte är vän med) kan se dem – och jag är extremt medveten om vad jag postar. Det är relativt sällan jag sprider mina blogginlägg på Facebook och jag använder ofta avföljningsfunktionen. Jag har valt bort att ha en fan page för min blogg eller mitt företag och har istället en grupp som heter ”Vägen till toppform” med idé att samla träningsutmaningar.

Twitter och jag umgås i perioder och det är en oslagbar plattform för nyhetsflöde och omvärldsbevakning. Jordskalv och flygkrascher är exempel på nyheter som jag fått flash om först från Twitter innan någon tidning hunnit publicera. Förutom nyheter så håller jag mig á jour med de senaste inom sociala medier och den digitala världen. Ibland sprider jag mina blogginlägg med captions och indragare som passar för mitt Twitterflöde.

Instagram visar mitt liv som Sara och i slutändan är det Sara som är slutprodukten. Bilderna är en blandning av vad jag gör och budskap jag står bakom. Instagram är en tydligare plattform för min ”body positivism” som är grunden för begreppet träningsglädje eftersom Instagram är en ren bildplattform. Till skillnad från övriga plattformar skriver jag alltid på engelska på Instagram eftersom jag vill vara del av ett större sammanhang. Det senaste kvartalet har Instagram förlorat sin glans – jag gillar Snapchat bättre eftersom det är den nya kanalen för det som är ”behind the scenes”.

Snapchat är så verklighetstroget det kan bli och delar från mitt liv i live-version. Snapchat känns som Instagram så som det var ”förr”. Alla nya plattformar som kommit den senaste tiden handlar mycket om att fokusera på live-formatet och att hålla det ofiltrerat, men i takt med att plattformen mognar och växer så utvecklas också filterperspektiven – och så kommer det en ny ”rå” plattform och så rullar det på i ett omlopp.

Pinterest använder jag för mitt eget nöjes skull. Jag har en hel del bloggbilder som ligger här och snurrar och som repinnas en del men det handlar mest om att bilderna är fina snarare än att de ger trafik för innehållets skull (matbilder är undantaget). Just det sättet att blogga på har inte kommit till Sverige ännu.

LinkedIn lyfter jag fram mina bästa sidor på, och allt som jag gjort och åstadkommit. När jag uppmärksammats för mitt arbete eller mina uppdrag brukar jag sprida det vidare. Här står dörren alltid öppen för nya utmaningar, jag är alltid redo att växa och bli bättre.

Rent generellt har jag över tid gått från att vara ”träningsglädje” till att bli Sara Rönne i sociala medier. Jag heter sararonne på alla mina plattformar och träningsglädje har istället blivit det jag vill personifiera genom vad jag gör. Jag är noga med att vara så mycket den riktiga Sara det går i allt jag visar upp och skriver om och det känns fint att ha fått det bekräftat från samarbetspartners som säger till mig att mitt riktiga jag och det jag som syns i sociala medier faktiskt är en och samma människa. Trovärdighet är det viktigaste jag har och det är trovärdigheten som bygger min inkomst från min närvaro i sociala medier.

Att kunskap och framgång som kunnig inom digital kommunikation och hela konceptet content marketing också har blivit vad man också förknippar mig med är något som hänt i och med att jag jobbat med det vid sidan av bloggen – och så har det blandats samman längs vägen och blivit en rätt så lyckad kombination.

Om jag bara skulle få ge ett enda tips för att göra något bra i sociala medier och av alla plattformar som finns för att bygga ditt personliga varumärke så är det att 1. vara en bra person i verkligheten och 2. vara likadan på dina plattformar så som du är i verkligheten.

Det som gör tipset ovan lite mer komplext handlar snarare om att förstå plattformarnas natur snarare än att du ska framställa dig annorlunda än du är.

En avslutande reflektion utifrån att jag jobbar med min närvaro på plattformarna utifrån att bygga mitt personliga varumärke är att jag aldrig är privat på något ställe. Privat är jag i verkliga livet med de som står mig riktigt nära – men jag är alltid Sara Rönne.

Det här inlägget kom till av att jag läste Lindas tankar om sociala medier. Det vore roligt att läsa hur du tänker – du som läser detta och själv finns på olika konton och har en vision om vad du vill och en plan för hur du ska gå tillväga!

Det är lyx att njuta av så pass fint väder att nästan hela dagens möten och arbete kunde göras utomhus. I sol. Med kaffekopp. Och grekisk sallad med tzatsiki. Mindre lyxigt är det att jag vände och vred på mig till långt efter kl 02 inatt med jordens insomnia. Ibland somnar jag hur snabbt som helst, och ibland bara går det inte.

För det mesta när jag är i Borås är det skjuts från tågstationen eller flygplatsen direkt till ett mötesrum och sedan hem igen, men den här gången har jag både extra dag och ingen bil så jag promenerade runt mellan jobb och hotell och fick några nya vyer att fylla kamerans minneskort med.

I eftermiddags hade jag tänkt träna om hotellet haft ett gym, men det blev fler jobbtimmar istället. Det är härligt att få gjort klart idag sådant som jag lätt skulle kunna skjuta upp till någon annan dag.