När jag föreläste om vår digitala omvärld för några veckor sedan så nämnde jag att min egen tumregel i sociala medier är att bara bidra med ”bra saker”. För mig är det otroligt viktigt hur och vad jag omger mig med; därför läser jag till exempel inte kvällspress (som jag skrivit om här bland annat). Istället för att fokusera på att alltid hävda min egen åsikt så vill jag fokusera på att göra världen lite gladare. Såhär tänker jag:

1. Kommentera mer

Jag tror att alla som har en Facebookprofil, ett Instagramkonto eller en blogg gillar när det trillar in kommentarer. Jag gör det i alla fall. Att lägga en extra minut på att ge en bloggare kommentar gör mig själv glad eftersom jag vet att det uppskattas – så det gör jag gärna just nu. Jag läser alla mina bloggar via Feedly (funkar som Bloglovin ungefär) och när jag läser via min iPhone markerar jag de bloggar jag vill kommentera på och gör det från min Macbook lite senare (jag använder ”save for later” på Feedly). Instagram läser jag ofta från statigram.com när jag sitter vid datorn, och det gör det så himla smidigt att kommentera.

2. Bidra med det positiva

Jag är försiktig med att dissa grejer eller att tvångt berätta om min egen negativa åsikt när någon annan uppspelt berättar om något som jag uppenbart tycker olika om. Man behöver inte alltid berätta allt man tänker, tycker och känner i sociala medier. Inte vid middagsbordet heller, även om diskussioner som grundar sig på olika åsikter faktiskt bäst passar sig i fysisk form tycker jag. Det betyder inte att man nödvändigtvis behöver hålla med, men man ska tänka på hur man framför sin åsikt.

3. Berätta för människor att de är bra

En av mina favoritgrejer är att skicka iväg ett spontant sms till någon och berätta hur bra de är. Jag älskar det. Och jag tror att mottagaren gillar det också. Eller att berätta för kollegan hur snygg hen är i håret eller att den gör bra saker eller vad det nu kan vara. Att ge komplimanger gör mig glad för det är så himla fint att se hur det landar. Och om du får en komplimang – se för sjutton till att ta till dig den istället för att släta över och som många gör, till och med hävda motsatsen. Det är som att avfärda den andra personen med en ordentlig diss.

4. Reflektera över dagens värsta

Minns du när jag skrev om dagens värsta första gången? Jag älskar det konceptet och tänker på det ofta. Läs vad jag menar här. När man tänker på dagens värsta blir nästan varje dag ordentligt jäkla bra!

5. Vi blir vad vi tänker

Min sista punkt är mer en insikt snarare än något att ta action på men ta det som en uppmaning: vi blir vad vi tänker! Det kommer förmodligen inte som en överraskning men ägna en stund åt att reflektera över vilka tankar du egentligen spenderar på dig själv. Är de snälla? Uppskattande? Kritiska? Uppfordrande? Gnälliga? Strikta? Dömande? Kärleksfulla? Att förändra hur man tänker om sig själv går inte på en dag men det första steget är att identifiera hur det egentligen ligger till. Det är där det börjar.

I dagarna har jag bott i Åre i exakt ett år och sex månader. Det känns som jättelänge även om jag också minns så himla tydligt natten då jag körde upp. Jag hade packat in allt i min Mini Cooper cab och körde norrut genom ett Sverige som först var alldeles nattsvart och som sedan sådär lite morgonrufsigt vaknade till liv. Strax efter Sundsvall kom vi ikapp vardagen på riktigt och blev en del av alla bilister som samtidigt körde till sina jobb.

Eftersom jag bloggat i nästan tio år så har jag hunnit bo på en hel del ställen. Just nu har jag tre hem, fast jag känner mig som hemma på fler ställen. Men jag räknar ändå ett hem som ett ställe där jag har mina saker.

Lägenheten på Kungsholmen i Stockholm som jag delar med min sambo är mitt riktiga hem. Här finns ju han. Och här finns det mesta av mina prylar. Plus att all officiell post går hit. Jag tror vi har haft den här lägenheten i fyra år nu.

Jag minns första natten i den här lägenheten. Den var alldeles tom och nyrenoverad och jag sov i en nyinköpt säng som fortfarande låg på golvet. Jag älskar känslan av att flytta in i något nytt. Det är lite som att köpa en ny kalender. Man tänker att nu ska det bli ordning och reda och struktur och man ska bli ordentlig.

Vår lägenhet är en tvåa med balkong och även om jag ibland är ruskigt trött på att bo mitt bland allt ståhej så är det fantastiskt att somna till sorlet utanför.

I Stockholmslägenheten är det mesta rätt så stramt och nästan allt är svart eller vitt. På kylen, som är svart och som redan stod i lägenheten när vi köpte den, sitter hundratals swarovskikristaller. Den mjukar upp lägenheten som annars är rätt så maskulin. Det första jag gjorde när vi flyttade in var att sy gardiner som går från taket ända ner till golvet, sådär som man har på hotellrum.

Hemma i vardagsrummet i Stockholm

Gatan där jag bor, som går mellan Fridhemsplan och Rålambshovsparken

Lägenheten i Halmstad har vi ägt allra längst. Vi köpte den som en nyproduktion mitt under den ekonomiska krisen för snudd på tio år sedan. Hjälp – tiden alltså!

Det är en riktig drömlägenhet; stor och ljus med två stora balkonger. Dessutom med bästa läge i Halmstad, högt upp med utsikt över Nissan. Även om allt fortfarande är rätt så nytt så skulle den här lägenheten behöva lite kärlek och en touch av ömhet. Jag gjorde ett försök och köpte nya soffkuddar i somras. Kryddat med en rejäl bukett snittblommor så lever den upp och blir riktigt fin!

Vi bodde i Halmstad under några år och min sambo kommer alltid säga att Halmstad är världens bästa stad med världens bästa strand och så vidare. Jag går i god för allt han säger när jag också är i Halmstad – det är en helt fantastisk stad!

Jag tycker tidvis att vi ska sälja vår Halmstadlägenhet eftersom den är den absolut dyraste posten i vår gemensamma utgiftskonto men vi gör det inte ändå. Varje gång jag är där så är jag så himla glad att vi har lägenheten kvar.

Balkongen i Halmstad kan vara världens bästa

Utsikt från samma balkong som ovan – där nere står jag

Men just nu bor jag i Åre. Det är inte alls mitt eget boende utan mina föräldrars. Jag ser bara om huset – och sliter lite på det.

Jag bor ungefär en kilometer från Åre torg med med absolut bästa läge om du frågar mig. Jag har ett stenkast ner till Åresjön som är vacker som en dag om sommaren med Renfjället som tronar där bakom, och om vintern blir sjön en gigantisk arena att gå och springa och med skidspår om man har tur. Ett stenkast åt andra hållet ligger närmsta lift – som dessutom är största liften i Åre. Det är dessutom platt utanför huset vilket är perfekt om man är löpare som jag.

Åre kan vara det perfekta stället att bo på om man vill ha allt det som en stad har att erbjuda – men samtidigt vill bo på landet. Här finns restauranger i världsklass och om utanför dörren njuter jag ändå av tystnaden. Det är en unik kombo och jag uppskattar det varje dag!

Ett stenkast från min ytterdörr finns lugnet och tystnaden

I Åre hänger man absolut mest i soffan när man är inomhus – och ofta är kaminen igång och ger väldigt mycket mys

Det fjärde ställe jag känner mig hemma på, men som inte är ett hem eftersom jag inte har några saker där (förutom mina cyklar just nu) är huset i Hälsingland. Det är mina föräldrars och det är min mammas släkt som är från Hälsingland. Huset ligger inbäddat bland åkrar vid Voxnans strandkant mellan Bollnäs och Edsbyn. Här brukar vi fira jul (ge oss en jul som detta året snälla!) och här har min sommardröm om morgonkaffe på en farstutrapp gått i uppfyllelse!

Hälsingland: livet på landet på riktigt

Under årens lopp har jag haft fler ställen jag kallat för ”hemma”; Dublin var till exempel min hemstad under fyra år när jag pluggade till nationalekonom på universitetet och sedan kände jag mig väldigt hemma både i Toronto och Whistler ett tag. När jag kom hem till Sverige köpte jag världens finaste lilla etta på 23 kvadrat vid Zinkensdamm. Den var nyrenoverad och fantastisk i flera år tills jag växte ur den och flyttade till Halmstad. I nästan tjugo år kände jag mig väldigt hemma på olika ställen i Saltsjöbaden i Nacka där jag bodde under min uppväxt. Men när jag åker tillbaka nu så finns det ingen känsla som ens liknar något som kan kallas hemma. Jag har lämnat den känslan – och planterat den på andra ställen.

Tycker du att det verkar knäppt att jag bor på så många ställen? Kanske väcker det en massa frågor? Fråga på i kommentarsfältet om det är något du undrar över – så ska jag svara!

I måndags fyllde jag år och jag hade lite ångest inför min födelsedag. Det handlar absolut inte om att bli äldre, jag har faktiskt inga problem med det. Men, jag ville fira så bra som möjligt och verkligen maxa allt. Jag är ju en upplevelsejunkie som dessutom går igång på effektivitet, och nu ville jag ju optimera roligheten i att fylla år.

Eftersom jag var i Stockholm hela helgen så började firandet i lördags. Efter en dag med jobb ute på Stockholmsmässan så tog jag vägen förbi Tössebageriet och hämtade upp en tårta och ett gäng småkakor och hade kaffekalas med familjen och farmor och farfar. Det var rackarns trevligt, sådär som kaffekalas är när man fyller år.

Söndagen bestod också den av många timmars jobb innan jag tog en sväng förbi Stikki Nikki på Götgatan 46 och köpte med mig några byttor med glass. Jag har haft Stikki Nikki på hjärnan i några veckor nu, förmodligen eftersom jag följer dem på Instagram. Bland smakerna som jag valde ut var salty caramel, hazelnut, lemon sorbet och belgian chocolate. Plus några till.

Hemma hade pappa fixat skaldjur av alla de slag och vi skålade i champagne och såg på när han grejade med ostronen. Jag beskådade det mesta från soffan eftersom jag var så trött i fötterna. Det här med att springa på mässa alltså…

Vi väntade in min sambo som åkte upp och ner genom Sverige på ett tåg som tog lite andra vägar än planerat. Efter dubbelt så lång restid kom han fram och vi kunde slå oss ner för skaldjursfest. Jag gillar hummer allra mest, det konstaterade jag den här gången på västkusten. Efteråt hade vi glassprovning.

Måndagen, som var min riktiga födelsedag, blev ett enda långt crescendo. Från klockan 7 på morgonen satt jag på Café Pascal och i några timmar kom några av mina bästa vänner förbi för frukost beroende på när de kunde och vad jag tyckte var den bästa starten på en måndag man kan tänka sig. Mellan varven jobbade jag och grejade till och med ett telefonmöte.

När jag druckit två koppar kaffe och det gått några timmar så följde Katta med mig och firade vidare i poolen på taket på Selma City Spa (Clarion Sign). Det var finfint väder och 34 grader i poolen. Och vi var helt själva. Vilken fullträff. Efter ett tag kom en servitris ut med en surprise med bubbel och vindruvor och grejer. Så himla fint ordnat av Katta – tusen tack!

Vid 14-tiden promenerade vi genom stan för en sen lunch på Riche med Katta och Annie. Jag beställde in deras klassiska köttbullar och efter ett tag upphörde sorlet och vi var de enda som var kvar.

Det hann bli eftermiddag och jag jobbade en sväng innan jag träffade en till vän för mer firande. Denna gång på Orangeriet på Kungsholmen. Det är ett himla trevligt ställe för lite kompishäng och en drink, särskilt en måndagskväll som denna.

När jag promenerade hem vid 19-snåret hade det blivit mörkt och himlen bjöd på ett alldeles rosa skådespel. Jag hann inte mer än hem och vända förrän jag hade min sambo bredvid mig och vi begav oss ut på stan igen. Vi hade ett sent bord på Mathias Dahlgrens Matbaren inbokat och jag visste inte vad jag hade att vänta mig men oavsett så var det alldeles över förväntan ändå. Fantastisk service, utomordentliga vinrekommendationer och gudomlig mat.

Det var en helt fantastisk födelsedag som visserligen gjorde mig alldeles förlamad av trötthet dagen efter men jag är oändligt tacksam för alla fina vänner och stunder som jag fick med dem. Eftersom jag envisas med att bo en bit från Stockholm så är jag så himla glad att mina Stockholmsvänner tog sig tiden att träffa mig en helt ovanligt vanlig måndag.

Förut tyckte jag inte att det var så viktigt att fira mina födelsedagar men jag har nog ändrat mig vad gäller det. Klart det är viktigt – mest för att det är en chans att göra en vanlig dag till en himla bra dag! Förra året slog jag till med den här hotellfesten och året innan, när jag fyllde 32, firade jag i den här värmen.