Jag är en mycket snäll människa. Väldigt trevlig faktiskt. Empatisk och ödmjuk. Kanske lite för snäll när jag tänker efter. Men ibland är jag totalt oförstÃ¥ende. Blir ganska irriterad. Ofta handlar det om samma sak: att folk gör sig själva till ett offer. En slags ”nÃ¥n-annanism” som Rune Larsson pratar om i sina föreläsningar – det är nÃ¥gon annans fel.
Jag har kopierat ett utdrag som jag hittade på en viktminskningssite. Personen som skrev det är säkert jättetrevlig och jag menar inte att hänga ut någon på något sätt:
När man är bortrest kan man inte bestämma själv vad man ska äta, man blir bjuden på allt, och med allt menar jag allt onyttigt som finns. Skagenröra på mackan till frukost, smörgåstårta till lunch och grillat med potatisallad till kvällsmat, emellan det så är det kaffe med tårta etc. Du förstår vad jag menar. Galet jobbigt att veta vad man ska göra i sådana situationer hur ska man kunna hålla ett planerat schema när man blir bjuden på tillställningar var och varannan helg och vecka?
Man kan bestämma själv vad man ska äta även när man är ute och reser, borta med jobbet eller pÃ¥ fest. Det gÃ¥r alldeles utmärkt att säga ”nej tack jag hoppar över potatisen men tar gärna lite mer grönsaker” eller ”jag är för mätt för mer tÃ¥rta”. Bara för att all mat stÃ¥r framme pÃ¥ bordet sÃ¥ behöver man inte ta av allt. Och skulle man äta lite för mycket av det onyttiga sÃ¥ kan man faktiskt röra pÃ¥ sig.