Jag är en mycket snäll människa. Väldigt trevlig faktiskt. Empatisk och ödmjuk. Kanske lite för snäll när jag tänker efter. Men ibland är jag totalt oförstående. Blir ganska irriterad. Ofta handlar det om samma sak: att folk gör sig själva till ett offer. En slags ”nån-annanism” som Rune Larsson pratar om i sina föreläsningar – det är någon annans fel.
Jag har kopierat ett utdrag som jag hittade på en viktminskningssite. Personen som skrev det är säkert jättetrevlig och jag menar inte att hänga ut någon på något sätt:
När man är bortrest kan man inte bestämma själv vad man ska äta, man blir bjuden på allt, och med allt menar jag allt onyttigt som finns. Skagenröra på mackan till frukost, smörgåstårta till lunch och grillat med potatisallad till kvällsmat, emellan det så är det kaffe med tårta etc. Du förstår vad jag menar. Galet jobbigt att veta vad man ska göra i sådana situationer hur ska man kunna hålla ett planerat schema när man blir bjuden på tillställningar var och varannan helg och vecka?
Man kan bestämma själv vad man ska äta även när man är ute och reser, borta med jobbet eller på fest. Det går alldeles utmärkt att säga ”nej tack jag hoppar över potatisen men tar gärna lite mer grönsaker” eller ”jag är för mätt för mer tårta”. Bara för att all mat står framme på bordet så behöver man inte ta av allt. Och skulle man äta lite för mycket av det onyttiga så kan man faktiskt röra på sig.
Word!
Word!
Sofy:
Ja, lite så tänker jag också. Därför är det inte fel med en tårtbit ibland – om man vill ha den.
Anna:
Heja Anna!! 🙂
Josefine:
Man har alltid ett val: att säga ja eller säga nej. Ja är inte alltid fel, men man har ändå alltid valet.
Ella:
Precis! Är det omöjligt att få till bra mat kan man ju alltid äta lite mindre. Eller – röra på sig lite mer. Det ÄR svårt innan man förstått att man själv sitter på lösningen till sin egen ”framgång” trots att inte omgivningen är perfekt. Ingenting är liksom omöjligt.
Mikaela:
Ja, det behöver inte vara så dramatiskt. Jag brukar tacka nej och säger att jag är mätt istället för något annat – så undviker jag diskussioner. Fast i min umgängeskrets förekommer inga sådana diskussioner.
Maria:
Du har rätt. Tråkigt att det blir diskussioner, men aldrig att jag skulle offra mig själv och min hälsa för att jag inte vågar säga nej. Nej kan man säga på olika sätt…
Sofy:
Ja, lite så tänker jag också. Därför är det inte fel med en tårtbit ibland – om man vill ha den.
Anna:
Heja Anna!! 🙂
Josefine:
Man har alltid ett val: att säga ja eller säga nej. Ja är inte alltid fel, men man har ändå alltid valet.
Ella:
Precis! Är det omöjligt att få till bra mat kan man ju alltid äta lite mindre. Eller – röra på sig lite mer. Det ÄR svårt innan man förstått att man själv sitter på lösningen till sin egen ”framgång” trots att inte omgivningen är perfekt. Ingenting är liksom omöjligt.
Mikaela:
Ja, det behöver inte vara så dramatiskt. Jag brukar tacka nej och säger att jag är mätt istället för något annat – så undviker jag diskussioner. Fast i min umgängeskrets förekommer inga sådana diskussioner.
Maria:
Du har rätt. Tråkigt att det blir diskussioner, men aldrig att jag skulle offra mig själv och min hälsa för att jag inte vågar säga nej. Nej kan man säga på olika sätt…
Tänk bara så mycket lättare det skulle vara om folk inte höll på att tjata, truga och kommentera! Jag har själv inte problem med självdisciplinen, men har gjort medvetna val som att bli vegetarian och att dricka alkohol mycket begränsat. Många middagar har blivit förstörda för att mina val har ifrågasatts och jag får ofta höra att lite vin ska jag väl ha ändå… Ofta är det svårt för andra att man tackar nej! Så jag kan förstå dem som inte vill skylta med sina val, framförallt om det gäller något så känsligt som vikten. Min eller andras vikt vill jag inte diskutera kring maten.
Tänk bara så mycket lättare det skulle vara om folk inte höll på att tjata, truga och kommentera! Jag har själv inte problem med självdisciplinen, men har gjort medvetna val som att bli vegetarian och att dricka alkohol mycket begränsat. Många middagar har blivit förstörda för att mina val har ifrågasatts och jag får ofta höra att lite vin ska jag väl ha ändå… Ofta är det svårt för andra att man tackar nej! Så jag kan förstå dem som inte vill skylta med sina val, framförallt om det gäller något så känsligt som vikten. Min eller andras vikt vill jag inte diskutera kring maten.
Exakt! Tror att många människors problem både med mat och alkohol är att de tar makten ifrån sig själv. De tror att det kommer bli så himla dramatiskt om de säger nej till något som bjuds, att man måste ta av allt, dricka lika mycket som alla andra osv. Man har själv ett ansvar, både att sätta gränser och att själv avdramatisera att vi alla gör olika val, har olika vanor osv.
Exakt! Tror att många människors problem både med mat och alkohol är att de tar makten ifrån sig själv. De tror att det kommer bli så himla dramatiskt om de säger nej till något som bjuds, att man måste ta av allt, dricka lika mycket som alla andra osv. Man har själv ett ansvar, både att sätta gränser och att själv avdramatisera att vi alla gör olika val, har olika vanor osv.
Jag kan mycket väl förstå personen som gjort detta inlägg. Det ÄR svårt att veta hur man ska äta när maten säts fram på bordet. Det beror ju också på vilken relation man har till dem som har hand om maten om om det känns Ok att ha med egen mat ex. Att begära att det finns grönsaker på ett grönskasfattigt bord kan vara svårt. Att ha med sig egn mat till en bjuding kan också vara känsligt och dessutom kan det vara jobbigt att vara the odd one out. Bjuds det pasta med röran i eller smörgåstårta- dvs rätter där det är svårt att äta det ena eller andra så ställs man också för en utmaning. Många resturanger har alternativ, men inte alla. Och ibland måste man betsälla två rätter för att få ihop en bra rätt. Det är ju inte alltid man har koll på resturangutbudet om man är på resande fot osv. Så visst det finns ordentliga utmaningar. Detta gäller speciellt om man inte vill gå ut med att man ’håller’ igen. Även Det kan i vissa grupper leda diskussioner som man helst undviker. Jag tycker själv det är svårt, nästan omöjligt ibland på resor, oväntade situationer mm men till syvene og sist så bestämmer man ju själv vad man stoppar i munnen!
Jag kan mycket väl förstå personen som gjort detta inlägg. Det ÄR svårt att veta hur man ska äta när maten säts fram på bordet. Det beror ju också på vilken relation man har till dem som har hand om maten om om det känns Ok att ha med egen mat ex. Att begära att det finns grönsaker på ett grönskasfattigt bord kan vara svårt. Att ha med sig egn mat till en bjuding kan också vara känsligt och dessutom kan det vara jobbigt att vara the odd one out. Bjuds det pasta med röran i eller smörgåstårta- dvs rätter där det är svårt att äta det ena eller andra så ställs man också för en utmaning. Många resturanger har alternativ, men inte alla. Och ibland måste man betsälla två rätter för att få ihop en bra rätt. Det är ju inte alltid man har koll på resturangutbudet om man är på resande fot osv. Så visst det finns ordentliga utmaningar. Detta gäller speciellt om man inte vill gå ut med att man ’håller’ igen. Även Det kan i vissa grupper leda diskussioner som man helst undviker. Jag tycker själv det är svårt, nästan omöjligt ibland på resor, oväntade situationer mm men till syvene og sist så bestämmer man ju själv vad man stoppar i munnen!
Jag håller helt och hållet med dig, Sara. Och jag tror att den typen av människor kan behöva ha det sagt till sig, ”du bestämmer faktiskt själv”. Samtidigt har jag full förståelse för att vissa har svårt med självdisciplinen, jag kämpar ständigt med det. Att lära sig att tacka nej till en bulle, glass eller vad det nu kan vara. Det är inte alltid lätt, men det handlar om att bestämma sig och ta konsekvensen av sina handlingar.
Jag håller helt och hållet med dig, Sara. Och jag tror att den typen av människor kan behöva ha det sagt till sig, ”du bestämmer faktiskt själv”. Samtidigt har jag full förståelse för att vissa har svårt med självdisciplinen, jag kämpar ständigt med det. Att lära sig att tacka nej till en bulle, glass eller vad det nu kan vara. Det är inte alltid lätt, men det handlar om att bestämma sig och ta konsekvensen av sina handlingar.
Heja Sara!
Heja Sara!
Så sant som det var sagt. Man bestämmer själv över sin form och sitt liv. Vill man göra sommaren eller någar veckor av den till en paus så gör man det. Vill man ha sin absolut tyngsta och striktaste träningsperiod i juli så kan man det. Man är sin egen chef när man är ledig! ( och vissa är det även när de är på jobbet!)
Så sant som det var sagt. Man bestämmer själv över sin form och sitt liv. Vill man göra sommaren eller någar veckor av den till en paus så gör man det. Vill man ha sin absolut tyngsta och striktaste träningsperiod i juli så kan man det. Man är sin egen chef när man är ledig! ( och vissa är det även när de är på jobbet!)