Jag och Grabben var nere i källaren för att leta rätt på en grej och helt plötsligt stannar Grabben upp och ser alldeles förälskad ut. Han fiskar upp ett par DS Racer från sina ungdoms dagar och börjar berätta om skoparets historia. Just dessa skor har en liten rand långt fram på tåpartiet. Grabben berättar med stor inlevelse om hur en tånagel skurit in i stortån när han sprang något lopp och hur det sa klafs klafs för att det blev så blodigt. Idag finns den där smutsranden kvar som minne från det blodklafsandet.

(Att tÃ¥naglar skär in i tÃ¥rna händer mig rätt ofta ocksÃ¥ och det brukar ibland blöda genom strumporna och har faktiskt gjort märken pÃ¥ nÃ¥gra av mina gamla skor ocksÃ¥ men äsch, det händer väl alla har jag tänkt och glömt bort alla sÃ¥dana minnen…)

Grabben har mÃ¥nga anekdoter att berätta genom sina skor. Och han tar ofta fram gamla skor, tittar ömt pÃ¥ dem och börjar berätta… jag vet inte om det är konstigt eller gulligt?

Jag uppfattar ofta Annika Sjöö som träningsglädje personifierad. Hon verkar sÃ¥ glad och sprallig – och det smittar av sig. Lite sÃ¥där som Mat-Tina ni vet. Jag har varit pÃ¥ Annikas ”dansträningsklasser” vid 2 tillfällen: Best of the Best och Workout Åre. Även om jag inte är nÃ¥gon danstalang sÃ¥ var det roligt – för att Annika gjorde det roligt. Därför är Annika Sjöö en sÃ¥dan rätt person att frÃ¥ga om träningsglädje, och vad träningslädje är för henne. SÃ¥här svarade Annika:

Träningsglädje för mig är när man hittat en träningsform då man inte ens tänker på att man tränar! Då man inte ens känner att det är jobbigt för att det är så himla kul! Svetten lackar och det känns som om man kan hålla på i evighet. Det är träningsglädje för mig!

Bild tagen av Thomas Berglöf, Workout Åre

Kolla även in dessa kända profilers tankar om träningsglädje:

Mustafa Mohamed, friidrottare

Jonas Colting, triathlet

Martin Lidberg, brottare och personlig tränare

Angela Monroe, Robinsondeltagare och träningsfantast

Jag har skrivit det förr: det hetaste i bloggvärlden är att gå på möten. Helst ska det vara hemliga möten och med vem eller varför bör aldrig avslöjas innan det typ glöms bort. Men då har man hunnit gå på fler möten.

Ikväll var det dags för mig att gå på möte. Ett superväldigt viktigt affärsmöte med min kompanjon som var färsk från sina intervaller på 8 x 1000 meter. Egentligen hade vi kunnat förlägga mötet till hemma i soffan men hur superviktigt känns det? Inte alls. Så vi gick till Pio. Jag älskar Pio. Jag tror det är Halmstads bästa restaurang rent matmässigt (ja, det slår Fridolfs enligt min mening!). Jag hyllar ofta Salt men det stället kammar hem många poäng tack vare miljön. Pios är annorlunda. Pios är liksom större än Halmstad.

Jag och Gra… eh ja, min kompanjon alltsÃ¥, klubbade igÃ¥ng mötet med en capirinha. En bra start. Jag hade med mig papper och penna och dokumenterade vad vi kom fram till och de idéer som utvecklades under kvällens gÃ¥ng. Och nej, vad vÃ¥rt superväldigt viktiga affärsmöte handlade om är ingen hysh-hysh-hemlis. Det handlade om träningsprylar sÃ¥klart. Det är dags att gÃ¥ frÃ¥n idé till verklighet. Det är dags för grafisk profil, för hemsidesnickeri, för administrativa lösningar och framförallt – dags för kul prylar. Utan att riktigt veta vad jag gett mig in pÃ¥ har jag satt 1 september som deadline. Detta ska bli spännande.

PS. För er som vill veta sÃ¥ Ã¥t jag en alldeles utsökt förrätt pÃ¥ sotad tonfisk serverad med melon, fetaost, saltrostade pistagenötter och yuzuvinägrett. Till varmrätt valde jag delikat Ã¥ngad hälleflundra serverad med ägg- och gräslöksrulle, riven pepparot och skirat smör. Och som pÃ¥ alla affärsmiddagar av rang sparades det inte pÃ¥ krutet. Fördrinken efterföljdes av en flaska vitt. Fast sedan tog det slut sÃ¥ det var ju inte sÃ¥ mycket att skryta med… DS.