Jag och Grabben var nere i källaren för att leta rätt på en grej och helt plötsligt stannar Grabben upp och ser alldeles förälskad ut. Han fiskar upp ett par DS Racer från sina ungdoms dagar och börjar berätta om skoparets historia. Just dessa skor har en liten rand långt fram på tåpartiet. Grabben berättar med stor inlevelse om hur en tånagel skurit in i stortån när han sprang något lopp och hur det sa klafs klafs för att det blev så blodigt. Idag finns den där smutsranden kvar som minne från det blodklafsandet.

(Att tånaglar skär in i tårna händer mig rätt ofta också och det brukar ibland blöda genom strumporna och har faktiskt gjort märken på några av mina gamla skor också men äsch, det händer väl alla har jag tänkt och glömt bort alla sådana minnen…)

Grabben har många anekdoter att berätta genom sina skor. Och han tar ofta fram gamla skor, tittar ömt på dem och börjar berätta… jag vet inte om det är konstigt eller gulligt?