Jag har skrivit det förr: det hetaste i bloggvärlden är att gå på möten. Helst ska det vara hemliga möten och med vem eller varför bör aldrig avslöjas innan det typ glöms bort. Men då har man hunnit gå på fler möten.

Ikväll var det dags för mig att gå på möte. Ett superväldigt viktigt affärsmöte med min kompanjon som var färsk från sina intervaller på 8 x 1000 meter. Egentligen hade vi kunnat förlägga mötet till hemma i soffan men hur superviktigt känns det? Inte alls. Så vi gick till Pio. Jag älskar Pio. Jag tror det är Halmstads bästa restaurang rent matmässigt (ja, det slår Fridolfs enligt min mening!). Jag hyllar ofta Salt men det stället kammar hem många poäng tack vare miljön. Pios är annorlunda. Pios är liksom större än Halmstad.

Jag och Gra… eh ja, min kompanjon alltså, klubbade igång mötet med en capirinha. En bra start. Jag hade med mig papper och penna och dokumenterade vad vi kom fram till och de idéer som utvecklades under kvällens gång. Och nej, vad vårt superväldigt viktiga affärsmöte handlade om är ingen hysh-hysh-hemlis. Det handlade om träningsprylar såklart. Det är dags att gå från idé till verklighet. Det är dags för grafisk profil, för hemsidesnickeri, för administrativa lösningar och framförallt – dags för kul prylar. Utan att riktigt veta vad jag gett mig in på har jag satt 1 september som deadline. Detta ska bli spännande.

PS. För er som vill veta så åt jag en alldeles utsökt förrätt på sotad tonfisk serverad med melon, fetaost, saltrostade pistagenötter och yuzuvinägrett. Till varmrätt valde jag delikat ångad hälleflundra serverad med ägg- och gräslöksrulle, riven pepparot och skirat smör. Och som på alla affärsmiddagar av rang sparades det inte på krutet. Fördrinken efterföljdes av en flaska vitt. Fast sedan tog det slut så det var ju inte så mycket att skryta med… DS.