Den senaste tiden har jag sett många skriva blogginlägg antingen om att frilansa eller om att jobba hemma. Och jag tänkte att jag också skulle göra det; att jobba hemifrån är det bästa jag vet! Aldrig är jag så produktiv och så kreativ. Jag har ofta rejält flow när jag jobbar hemifrån. Det jag får gjort på kontoret på en hel dag tar mig en timme när jag är hemma.

Det är frÃ¥n soffan som jag jobbar som allra bäst. Allra helst uppkrupen med datorn i knät. Jag har inte ens tänkt pÃ¥ att ha ett eget rum som kontor, för jag vill jobba mysigt. Det var först häromdagen det slog mig att ett kontorsrum skulle vara praktiskt – om jag fick inreda det ungefär som ett vardagsrum med en mysig fÃ¥tölj och en fotpall och sÃ¥ nÃ¥gra hyllor för mina block och papper och pennor och annat som man ändÃ¥ behöver i ett papperslöst liv.

Det finns ett problem med att jobba hemifrÃ¥n: det är svÃ¥rt att fÃ¥ till vardagsmotionen om jag inte aktivt planerar in den. Nu när jag har hund sÃ¥ är det inga problem, men förut när jag hade ”lata dagar” blev det inte mÃ¥nga steg alls.

Den perfekta dagen på jobbet i Åre börjar mellan 6 och 7 någonstans. Jag går upp och tar en sväng med Hazel. Runt 8.30 är jag på kontoret med mina kollegor. Den här tiden på förmiddagen handlar mest om att lägga örat mot marken och få koll på vad som hänt: klassisk omvärldsbevakning. Det är en viktig del i mitt jobb (och i mina uppdrag) även om det är lite svårt att mäta produktiviteten i det.

Mitt på dagen är jag och Hazel ute på en längre sväng. Det allra härligaste är att göra något mer högintensivt då. Springer jag backintervaller så sitter nöjdheten i kroppen hela eftermiddagen och kvällen, till exempel. Ibland upptäcker vi nya fjäll. Ibland ser det ut såhär. Ibland är luncherna riktigt skitiga och leriga.

Att kunna vara ute mitt på dagen när det är ljust är avgörande för vad jag väljer att jobba med. Den här typen av frihet är extremt viktigt för mig och jag kan faktiskt inte nog poängtera det. Jag spelade in några podavsnitt om just det här för två eller tre år sedan, och jag bloggade nog om det också.

Jag minns nÃ¥gra kommentarer frÃ¥n dÃ¥ – som pÃ¥pekade att jag var ego; för tänk om alla skulle tänka som jag. DÃ¥ skulle det inte finnas nÃ¥gra läkare eller lärare eller andra samhällsviktiga yrken. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara pÃ¥ det mer än att det är tur att alla andra inte är som jag.

Frihet är ocksÃ¥ en förutsättning för att jag ska kunna leverera; mitt arbete handlar om lika delar analys som kreativitet och för det behöver jag rätt förutsättningar. Ofta innebär det mycket folk eller mycket ljud runt omkring mig.  I Stockholm jobbar jag gärna frÃ¥n café till exempel – men i Åre sÃ¥ gillar jag att ha radion pÃ¥, eller att hitta inspirationen utomhus. Det är ju trots allt ”utomhus” jag skriver om.

Tidig eftermiddag kör jag igång maskineriet igen. Jag skriver att göra-listor, gör content-planer, producerar innehåll och utvecklar hela tiden mitt kontaktnät för att alltid ha koll på vad som händer och för att skapa nytt innehåll.

Jag jobbar fram till 18 och känner igen eftermiddagen och vilken tid det är beroende på radion i bakgrunden: Nordegren & Epstein vid klockan 15 och sedan Studio 1 som börjar kl 16. Ofta påminns jag om att det är dags att sluta jobba när Kulturnytt drar igång vid 18.15.

Ungefär nu tar vi en paus och går ut och kastar boll eller jobbar med sök och sådant som får små hundögon att glittra av förtjusning.

Senare på kvällen jobbar vi mer; förmodligen ser jag något på Facebook som gör att en idé tar fäste eller så är det något av mina andra uppdrag som jag sysselsätter mig med. En av frågorna till min frågepod handlar just om hur mycket jag jobbar och det tänkte jag besvara i podden. Men, min arbetsdag är för det mesta långt från slut när klockan är 18 (eller 18.15 om man ska vara noga enligt ovan).

Trots att jag jobbar mycket sÃ¥ drabbas jag sällan av jobbstress när jag inte är hemma om kvällarna; för jag träffar gärna vänner och hittar pÃ¥ saker. Ofta äter vi middag ute till exempel. Men är jag hemma, ja dÃ¥ jobbar jag. Kollar jag pÃ¥ TV sÃ¥ handlar det snarare om att TV:n stÃ¥r pÃ¥ i bakgrunden och sÃ¥ fokuserar jag pÃ¥ datorskärmen istället – jag är en typisk flerskärmsmänniska som blir rastlös av att bara kolla pÃ¥ en skärm.

Jag tycker att mina jobb är roliga; både bloggen och allt det andra som jag gör, som projektledning och och produktion av planer eller text och bild. Jag kan inte se framför mig att jag skulle jobba såhär mycket om jag fortfarande jobbade inom finansbranschen så som jag gjorde 2004. Det är ett helt annat typ av jobb.

Någonstans mellan all skärmtid ska det här med tvätt och disk och sådant hinnas med. Min nya vana är att stänga av alla skärmar någonstans mellan 21.30-22 och sedan ägna lite tid åt skärmfria saker innan jag lägger mig. På så sätt upplever jag att min hjärna hinner varva ner.

Jag upplever att jag har bra balans i mitt liv; jag är ute mycket – och jag jobbar mycket, men jag kan pÃ¥verka det själv i väldigt stor utsträckning. Vissa dagar jobbar jag mindre än en vanlig arbetsdag – vissa dagar jobbar jag mer. Ibland jobbar jag hela helgen, ibland jobbar jag inte särskilt mycket en vardag.

Jag är väl medveten om att min personlighetstyp har en tendens att gärna göra lite mer än nödvändigt – särskilt när sÃ¥dana som jag jobbar hemifrÃ¥n. Vi vill bevisa att vi inte maskar bara för att vi inte är pÃ¥ kontoret.

Vad tycker du om att jobba hemifrån? Hur ser din perfekta arbetsdag? Vilka tankar väcker mitt inlägg?

Självkänsla är nÃ¥got jag känner oerhört starkt inför – det är sÃ¥ himla viktigt för det utgör vem vi vÃ¥gar vara. I slutändan: oss själva.

Jag har alltid varit övertygad om att min träning, den som började i unga år, har lagt grunden till min självkänsla. Jag visade för mig själv att jag kunde. När  jag tränar och när jag utsätter min kropp för utmaningar så lär jag mig om den. Framförallt har jag lärt mig att jag måste behandla min kropp schysst för att den ska funka och lyckas med det jag vill ta mig för.

Ägna en dag åt att analysera alla de tankar du ger din kropp. Från när du vaknar tills när du går och lägger dig. Vad är det egentligen du säger till den i det tysta? Är du schysst mot den, är du rättvis? Eller är du barsk och elak? Hur mycket hjälper du den på traven? Och hur mycket sparkar du på den, ger tjuvnyp och mobbar?

Att våga stå upp för sig själv kan kräva en del mod, men det kräver också att du bestämmer dig. I början handlar det om att putta bort de där tankarna som förminskar och förgör, att våga vägra lyssna på kroppshets och samhällets ideal. Efter en tid märker du att allt det där är en vanesak. Och att det börjar bli allt lättare att inte lyssna på de där som tjatar på utsidan.

Det finns så mycket vi ska uppnå enligt alla normer och ideal. Vi ska vara snygga och välutbildade, lyckliga och framgångsrika. Och allt det där ska mätas i en vältränad kropp som ändå aldrig riktigt duger.

Men vältränad och väl tränad är ändÃ¥ tvÃ¥ olika saker. Ditt liv är din turné. Och din turné väljer du helt själv bland all världens utmaningar. Vad vill du göra – och vad vill du stÃ¥ rustad för? Det spelar ingen roll hur du ser ut; men bygg den styrka som behövs för att leva fullt ut.

Våga välja din väg och våga prioritera det du vill mata din kropp och din själ med. Våga blunda och våga välj bort bland de budskap där ute du inte förtjänar. Du är värd mer. Du vågar vara dig själv.

Här är en film från KESO som på ett fint sätt vill belysa just det här med självkänsla och ideal. Jag tycker att du ska titta på den!

Det här inlägget är i samarbete med KESO.

Lättnaden över gårdagen ligger fortfarande som ett guldskimmer över verkligheten idag. Det är stelt i benen och trampdynorna och tårna är ömma, men vad gör det på det stora hela. Jag har inte ont. Jag är inte skadad. Jag är hungrig.

Med gårdagen kan jag lägga marathonträningen åt sidan och tänka på nya saker. Jag har ett nytt fokus för november. Och jag har ju tagit sikte på nya utmaningar 2016.

Men vi börjar med november. Jag ser fram emot att ägna en hel mÃ¥nad att ”heal”. Att läka, stärka och bygga upp. Fokusera pÃ¥ svagheter. Fysiskt och mentalt.

Att sova mycket. Träna min core ordentligt. Äta bra. GÃ¥ mycket. Sitta still mindre. Att vara mer närvarande. Att mÃ¥ bra och leva innerligt. Det är inget stort steg för mig; det är precis sÃ¥ jag vill leva i princip jämt – men jag tror att den mentala pressen frÃ¥n Dublin ändÃ¥ har legat där och varit konstant närvarande.

November alltså; jag ser fram emot dig. Du kommer med värme och kärlek.