Jag är 3 veckor in på min toppform och jag har gått ner 7 kilo. Fast vågen står tyvärr inte på 7 kilo mindre än för 3 veckor sedan.

Första veckan gick jag ner -3.6 kilo. Från att ha fuskat ett tag och ätit en rätt normal kost med mycket kolhydrater så ströp jag dem drastiskt. Låg på runt 5-6% kolhydrater per dag. Det funkade kanonbra första veckan. Sedan åkte jag till Stockholm och i den stan blir allting svårare. Så jag åt kolhydrater igen, och lite godis. Och så gick jag upp nästan 3 kilo igen. Det vatten jag tappat gick jag upp igen. Snopet.

Under pÃ¥skhelgen har jag varit i Halmstad och Ã¥terigen stramat Ã¥t kolhydraterna – men inte lika mycket. Under bÃ¥de vecka 1 och denna vecka har jag legat pÃ¥ ungefär samma kaloriantal men nu har jag ätit runt 25% kolhydrater. Resultatet? Visst gÃ¥r jag ner i vikt, men inte riktigt lika mycket lika snabbt. Dock totalt drygt 7 kilo om man ska räkna den totala jojoeffekten. Men det ska man nog inte… VÃ¥gen stÃ¥r i alla fall Ã¥terigen pÃ¥ exakt -3.6 kilo vilket är lite lustigt i sig.

Jag har inte tagit nÃ¥gra mÃ¥tt sÃ¥ jag vet inte riktigt hur det ändrat sig där – jag gÃ¥r pÃ¥ känslan pÃ¥ kläderna istället. Jag tycker fortfarande att det vore toppen att gÃ¥ ner 10 kilo till början av juni sÃ¥ so far so good. Kommande veckor är crucial!

Jag åker till Stockholm imorgon och det måste bli en bra vecka vad gäller mat och träning. Särskilt mat. Det är lätt hänt att det kommer bli mycket kolhydrater. Särskilt eftersom min familj flyttat från Saltsjöbaden till city och det råder allmänt kaos. Jag har hört ryktas om att Birkastans kebab, eller om det var pizzeria, ligger i närheten och att det ska vara den bästa i stan. Men å andra sidan, sedan när har jag brytt mig om pizza och kebab? Det är ju muffins jag gillar!

Nästa vägning blir efter Boston och NY. Precis som Miss Agda förespråkar så har jag inga som helst planer att vara på någon slags diet när jag är där. Förnuftet kommer jag att bära med mig ja, men jag vill både äta gott och gå mycket så jag hoppas att det går på plus minus noll.

Under förra USA-resan, Miami i juni, blev det minus på vågen. Jag gillar USA!

Innehåll från Jillians senaste nyhetsbrev. Älska det!

När jag förstod att inte alla människor i hela värlen gillade mig var det till en början en katastrof. Jag är ju hur schysst och trevlig som helst. Å andra sidan, vem vill inte vara schysst och trevlig mot sina medmänniskor och vem vill inte anse att man själv är det?

Men jag har lärt mig att alla inte behöver gilla mig. Inte heller behöver jag bry mig om att anpassa mig så att jag blir gillad. Folk får gilla mig om de gillar mig. Annars får de låta bli. Chansen är stor att jag inte heller gillar dem som inte gillar mig så why bother.

Det kan ju lÃ¥ta jäkligt krasst och rätt trivialt men det är en skön insikt. Precis som det är skönt att jag inte behöver gilla alla andra. Jag behöver inte ens försöka. Att respektera de jag inte gillar ser jag som självklart. Men jag behöver inte försöka med det där gillandet. Gillar jag sÃ¥ gillar jag och so be it. Det känns befriande och lite ”sköt dig själv och skit i andra” över det. Den frasen uttrycktes ständigt under gymnasietiden men jag minns inte varför.

Funderar förresten pÃ¥ att springa i trappor ikväll. Alla andra bloggare gör ju det…

Jag gillar Grabben trots att det inte ser ut så. Gillar Grabben mig? Jovars.