Vardagsveckan började med en hektisk måndag. Men det är okej för den kommer att avslutas med en rätt så chill fredag på väg till Boston. Tanken var att gå en morgonpowerwalk men jag gick och la mig för sent igår så jag kompromissade och powerwalkade till jobbet, vilket numer bara tar en kvart här i Stockholm, och raggaduschade när jag kom fram. Sedan var det jobbajobbajobba för hela slanten.

På eftermiddagen kände jag mig tom på energi så det passade ju bra att Naturdiet hade levererat några nya drycker och bars till kontoret. Jag testade en bar i mintchokladsmak och den var helt okej. Mintchoklad är en rätt bra smak på bars. Swebar har också proteinbars i samma smak som är goda.

Bilden nedan är inte fotad med min nya Canon EOS40D som alltsÃ¥ är svaret pÃ¥ den frÃ¥ga mÃ¥nga av er ställt. Jag hade tänkt att köpa en Canon G11 i USA men nu fÃ¥r det bli en blixt som inhandlas i USA istället…

Jag tänkte införskaffa mig en riktigt bra kamera i NYC men gjorde det i Stockholm istället. Mitt nya intresse har blivit att lära mig hur det funkar. Att köra med autoinställningar känns rätt meningslöst. DÃ¥ hade jag kunnat fortsätta med en vanlig liten manick. Min brorsa är en fotonörd och när han fixar (och förklarar) inställningarna Ã¥t mig blir det finfina bilder. När jag gör det själv blir det inte lika bra…

Idag har jag fotat en massa mat frÃ¥n brunchbuffén pÃ¥ Nordic Light (som för övrigt är riktigt bra jämfört med de brunchställen jag varit pÃ¥ förut) och tÃ¥rtor och bakverk här hemma. Brorsan fyllde 20 i fredags och vi har firat hela helgen. Jag har knallat en mil ocksÃ¥, men försprÃ¥nget jag hade förut är nu som bortblÃ¥st. Jag ligger back en halvmil! Det fÃ¥r jag knata in i veckan…

Brorsan och jag

Morfar (en mycket flitig läsare av den här bloggen) och Grabben

Just because I can

Mission accomplished för fan! 1000 (+20) trappsteg är sprungna uppför. Och 1020 trappsteg är klivna nedåt. Grymmegrymt! Sådant här skulle man göra oftare. Med lite övning skulle jag få värsta klippet i steget. Nu var det klipp i början men not so much på slutet.

Jäklarns vilket flås jag fick till. Syreskulden, som jag lärt mig att det heter, jagade ifatt mig efter 75% av trappan och sista biten i varje intervall var en härligt skön pina. Mjölksyran kom guppade lite lätt efter halva trappan och steg högre och högre ju närmre sista trappsteget jag kom. Att ta 2 steg i taget är jobbigare för baksida och rumpa, att ta ett steg i taget bränner i låren. Svettdropparna dansade i ansiktet och rann som träningsglada tårar längs kinder och utmed ögonfransar. Fast på vägen hem blev svetten kall och läskig för jäklarns vad det blåste.

Benen darrar lite lätt inombords just nu. De längtar efter att fÃ¥ sova lite. Och imorgon längtar de efter en skön morgonpowerwalk…