Inte mycket har gjorts i träningsväg men däremot har jag bokat in en shock wave therapybehandling här i Halmstad istället för att fortsätta i Stockholm. Jag ska gå till samma person som botat Grabben från sin hälskada, och som genom åren tagit hand om diverse spelare i HBK. Det känns bra. Och billigare.

Istället för träning har dagen spenderats på Tylösand. Aldrig har 21 grader i vattnet känts så kallt som idag. Varför blir man så badkrukig när man blir gammal? Det är ju skittråkigt.

Min familj, inklusive 2 bröder, 2 hundar och morföräldrar, har anlänt under natten och dagen så nu är här full rulle. Ni får stå ut med att det här blir lite vardagsblogg ett tag!

Foton: brorsan (Marcus Rönne)

Brorsan himself.

Idag har ett halvt hundratal tappra löpare sprungit BÃ¥stad marathon. I ökenhetta och med gigantiska uppförsbackar. Vinnaren sprang in pÃ¥ 3 timmar och Grabben sprang in pÃ¥ sin bästa placering i ett marathonlopp (7:a tror jag) – men pÃ¥ kraftigt personsämsta.

Han har under de senaste veckorna ställt in sig på att detta skulle bli ett långpass och inte en tävling och har därför inte sovit riktigt optimalt, inte ätit riktigt optimalt, inte druckit riktigt optimalt och helt enkelt inte laddat alls. Ändå ligger han utslagen på golvet och har kramp i benen.

Marathonloppet var jobbigt för mig med. Jag langade varenda kilometer kändes det som och stektes i solen. Höjdpunkten var när jag hittade en lanthandel full med fina inredningsprylar. Jag köpte 3 fina karaffer i tunt glas och lantlig design.

Jag var lÃ¥ngt frÃ¥n avundsjuk pÃ¥ löparna som sprang. Det mÃ¥ste ha varit helvetiskt. Banan är riktigt grym med sega uppförslut och branta backar – uppför är det jobbigt, nedför gör det ont. Och raksträckor som aldrig tar slut är inte särskilt underhÃ¥llande. Här och var skymtade havet och dÃ¥ var det vackert. Men potatisplantorna dominerade. Åkrarna är ändlösa. Fasen vad mycket potatis det finns i BÃ¥stad!

Bilderna nedan skildrar Båstad marathon sett genom mina ögon:

Det började dåligt: startnummer 13.

Lanthandeln!

Jag har fått ett namn på mitt hälonda. Och idag har det gjort lite mer ont, fast i behandlande syfte.

Achillestendinos heter det. Kort förklarat så har jag haft en tidigare inflammation i hälsenan som inte läkt ordentligt så de blodkärl som uppstår vid en inflammation har liksom fastnat och växt in i hälsenan och retat en nerv vilket har resulterat i att det gjort ont vid tryck (men enbart då).

Naprapaten jag gick till behandlar sådant med stötvågsbehandling. Det gör ont. Fast inte lika ont som när han tryckte på min häl. Behandlingen känns som om någon liksom hamrar på hälsenan och fungerar som en bomb och ska liksom spränga bort blodkärlen.

Detta ska jag hålla på med vid 4 tillfällen (á 750 spänn per gång så att bli smärtfri är inte direkt billigt) med 1 veckas mellanrum och det är där problemet kommer in. I sommar har jag inte tänkt vara i Stockholm varje vecka så nu ska jag se om samma behandling finns att tillgå i Halmstad, Malmö eller Göteborg. Tips mottages tacksamt!

Under tiden kan jag träna allt som inte gör ont. Jippikayey!