När jag kom hem frÃ¥n min 80 minuter lÃ¥nga morgonpowerwalk imorse var jag helt slut pÃ¥ energi. Det kändes inte i huvudet – men i kroppen. Det var samma känsla som jag upplevde mitt under min mastodontcykelvecka. JagbehövdefÃ¥imignÃ¥tsnabbt! SÃ¥ jag drack ett glas mjölk. Världens bästa quickfix!

Och det gÃ¥r inte att förneka – jag är glad för mina frukostar. Jag vet det inte säkert – men kanske är det frukostarna som gör att jag orkar träna sÃ¥ pass mycket som jag ändÃ¥ gör just nu. Frukosten gör det förmodligen mycket enklare att vara disciplinerad under resten av dygnet.

Efter frukosten var jag fit for fight igen. Jag gick till jobbet lite långsammare än vanligt men annars var jag pigg i sinnet!

Jag drack en chokladdryck till lunch. Den smakade Oboy och får därmed högt smakbetyg! 4 timmar senare var jag hungrig igen och då var det nästan dags att lämna jobbet så jag åt en mintchokladbar vilket också är en storfavorit. Lagom söt och med fräsch mintsmak.

När jag kom hem frÃ¥n träningen strax efter klockan 20.30 drack jag en till chokladdryck – och sÃ¥ var den här dagens matintag avklarat… och just nu, klockan 22.30, känner jag mig bara lite hungrig. SÃ¥ jag dricker te istället!

Jag har funderat mycket pÃ¥ vad det är för mental skillnad mellan att äta bars och shakes jämfört med mat i smÃ¥ storlekar. IgÃ¥r serverades den klassiska rätten makaroner och köttbullar där jag bor. Och visst, jag hade kunnat äta 3 köttbullar och 1 dl makaroner och gÃ¥ ner i vikt pÃ¥ det – men det hade varit sÃ¥ lätt att tappa disciplinen och bara ta 1 köttbulle till. Och en till. Och en till. Men med barerna och shakesen är det som om jag inte ens uppmärksammar att det serveras mat runtomkring mig – som om maten är ett sprÃ¥k jag inte pratar.

Smalspegel i hissen.

Powerwalkade förbi affischen på bilden nedan på väg till min morgondejt med MarathonMia. Det satt ett gäng likadana affischer på mycket väl strategiska platser längs med Karlbergskanalen. Hur jäkla smart är inte det? Nästan som gerilla-PR!

Det har varit mycket snack om pensionärerna den senaste perioden. Som om det bara bodde pensionärer i Sverige. Jag lyssnar bara med halvt öra – det som verkligen fÃ¥r mig engagerad är de konkreta saker som gör skillnad i mitt liv. NÃ¥gra ören mer eller mindre i skatt hit eller dit engagerar mig inte sÃ¥ himla mycket – men Folkpartiets valaffisch engagerade mig pÃ¥ fem röda!

Ämnet för affischen handlade om en mycket mindre grej än stora skattefrÃ¥gor eller andra politiska diskussioner som liksom ligger i marginalen av mitt liv. Men mitt motionsspÃ¥r är en helt annan grej. Grattis till Folkpartiet i Stockholm – ni är otroligt smarta!

Motionsspår funkar i mitt fall. Men jag är väl medveten om att andra människor brinner för helt andra saker. Tänk vilken outnyttjad potential som finns där ute för alla politiska partier. Sluta upp med pajkastningen (inte konstigt att man inte orka engagera sig när debatterna inte är ett dugg konstruktiva) och tänk utanför lådan istället!

Jag har kommit till kontoret från en lunch på stan. Det är något speciellt med att träffa bloggare i annan utstyrsel än träningskläder. Man känner knappt igen dem! Snorkkis-Sofie var hur snygg som helst! KarinTri är jag mer van vid att träffa utanför träningen men det måste vara någon högre makt som sett till att vi faktiskt jobbar grannar.

Medan de bÃ¥da RunnersWorld-tjejerna lunchade pÃ¥ sushi lunchade jag pÃ¥ vatten. Det kändes lite fattigt men jag vänjer mig. Hungern var det inga problem med – jag stod mig bra pÃ¥ morgonens frukost. Nu laddar jag med chokladshake och lite senare en till shake. Sedan blir det fullt ös. Och sÃ¥ ska jag gÃ¥ lite mer… veckans gÃ¥ngutmaning pÃ¥ 10 timmar ser riktigt lovande ut.