Nu tar jag bilen Charlie till Stockholm. Gissar att det kommer ta ett tag…
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: sararonne@gmail.com
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Jag sprang pÃ¥ ordet livsklokhet för första gÃ¥ngen häromdagen. Anledningen var en artikel i Svenskan där man konstaterar att trenden med självhjälpsböcker mattats av och man undrar vad som kommer härnäst. à sikter om detta finns beskrivet i artikeln och det hela försvann rätt sÃ¥ snabbt ur mitt medvetande – tills jag läste DI Weekend imorse. Och ett reportage om status.
I reportaget presenterar man en undersökning som genomfördes av United Minds. Man har jämfört Sverige och Kina men också skillnader mellan 2006 och 2010. Skillnaderna är riktigt intressanta!
Man konstaterar i artikeln att Sverige har lämnat industrisamhället. Det visar sig genom att vi bryr oss mindre om ytlig lyx. Som kvinna idag är det hög status att ha gjort medvetna förändringar i livsstil och vanor att leva mer miljövänligt, att ha examen från toppuniversitet, att ha god kunskap om den egna historien och kulturen, veta hur man för sig och att arbeta mot främlingsfientlighet och rasism. 2006 var det status att ha vindsvåning, vara bra på engelska, ha en akademisk examen, ta ledigt och resa till Västindien och vara duktig på datorer.
För 2010 års män är kunskap också status, precis som för kvinnor, men också att ha barn som är duktiga i skolan och att äga ett företag. 2006 var det status att ha en stor båt, att ha en ny bil eller att ha en egen vinkällare.
För nÃ¥gra Ã¥r sedan var mÃ¥nga vänner ett ideal som mÃ¥nga önskade – men det där med vännerna är vad som har rasat mest frÃ¥n listan. Det som har ökat mest i ideal är att vara en duktig talare. PÃ¥ toppen regerar kunskap: allmänbildning och att vara bra pÃ¥ sitt jobb och att kunna prata mÃ¥nga sprÃ¥k. Och sÃ¥ givetvis att vara en engagerad och duktig förälder.
Trenden enligt artikeln i DI är att svenskarna har blivit allvarligare de senaste Ã¥ren. De yngsta bryr sig inte längre om hemmaspa eller bilar utan vill ha topputbildningar, äga företag och kämpa för miljön. Det finns en ökad beundran för egenskaper som kan vara till verklig nytta – sÃ¥dant som är avgörande för livet och vardagen. Livsklokhet, kanske?
SJ:s X2000 rullade in precis pÃ¥ tid till Göteborgs Central och jag var snabb pÃ¥ att ta ut segern i förskott – tÃ¥get till Halmstad verkade nämligen ocksÃ¥ vara pÃ¥ tid. Trodde jag. Precis innan dörrarna skulle gÃ¥ igen ropas det ut att vi inte kunde Ã¥ka förrän personalen haft fikarast. Gah. 40 minuter senare hade personalen kissat och fikat. Jag är helt pÃ¥ det torra med att förseningen inte var deras fel men är det inte det ena sÃ¥ är det det andra.
Men hem kom jag till slut. Vi tog omvägen runt Ica Maxi och kom hem med lite mat. Har gett upp tanken om att fixa julskinka för jag vill ha en ekologisk variant och jag vet inte riktigt var man kan hitta sådan julskinka nu. Den lär ju vara fett slutsåld. Imorgon ska jag kika i några delikatessbutiker för att se om där finns någon. Jag äter produkter från djur men vill helst att de ska ha haft ett så bra liv som möjligt innan.
När vi kom hem skar jag mig så djupt i ett finger att blodet droppade över hela köket. Vad gör vi nu undrade Grabben förskräckt medan han virade runt en handduk om min tumme. Jag visste inte heller och de 2 förbandslådor vi har i badrummet har aldrig riktigt inventerats. Där finns grejer men vad sjutton gör man med dem. En första hjälpenkurs skulle sitta fint!
Eftersom jag har varit borta ett tag sÃ¥ lÃ¥g det en hög med post som väntade pÃ¥ mig. Därför ska jag gÃ¥ och lägga mig illa kvickt och läsa lite i Jonas Coltings nya bok Den nakna hälsan som jag fÃ¥tt som recensionsex. Den har jag tipsat om hos Mattias trots att jag inte läst den själv. Hos honom har jag hittat lite fler spännande böcker – bland annat The athletes guide to yoga och Muscle Action Quality.