Jag skulle åka tåg i 40 mil för att bloggcoacha en person i helgen – och sedan 40 mil tåg hem samma dag. Det var uttänkt det där med tåget; tid att ta det lugnt, tid att jobba och tid att filosofera lite medan Sverige passerade i hög hastighet utanför fönstret.

En minut innan avgång från perrongen kommer ett meddelande om en olycka längs vägen och att man inte vet hur länge tåget kommer bli ståendes. Man vet inte heller när vi  kommer att kunna åka runt olyckan på ett annat spår – men klart är i alla fall att det spåret är rätt trångt på grund av annan trafik.

Jag gör en snabb överslagsanalys i huvudet och två saker står klara, eller, egentligen tre:

1) Jag hoppas att olyckan är lindrig och att det går bra för alla inblandade.

2) Vi står kvar på perrongen – det betyder att jag kan gå av vilket i sig möjliggör alternativa planer.

3) Om jag stannar kvar på tåget är det hög risk att jag missar mina anslutningståg och det finns ingen chans att hinna till mötestiden med min klient; och vi har inte många timmar att spela på eftersom jag också ska åka hem samma dag. Det är bäst att jag kommer på ett annat sätt att ta mig dit.

Rätt snabbt står det klart att det jag ska göra är att:

1) Gå av tåget.

2) Åka hem och stänga igen mina resväskor från Sydafrika och lägga in dem i bilen.

3) Köra 40 mil söderut för mötet – och sedan samma dag köra halvvägs upp till Åre eftersom det ändå var slutdestination i slutet av helgen.

Någon annan skulle kanske stressat, svurit och suckat över nästan 100 mil i bil en dag (140 mil inklusive den sista biten till Åre) men jag gjorde aldrig det. Jag förvånade faktiskt mig själv lite men jag insåg att det är såhär jag är. Mitt huvud är fullt med lösningar. Och när jag spolar tillbaka lite i mitt liv så ser jag hur det går igen i allt jag gör, tycker och tänker.

Jag säger inte att jag är världsbäst – alltså: mina lösningar behöver inte alltid vara de enda rätta. Men när något händer mig så agerar jag utifrån en plan b.

Jag tänker nästan alltid i konsekvenser. Det i sig gör att jag inte har tid att gnälla för det gör ingen skillnad och det tar mig ingenstans – jag är redan på väg därifrån.

Att tänka i lösningar är en egenskap jag är stolt över; den gör att jag alltid är på väg framåt. Men det kan också vara en jäkligt jobbig grej. Huvudet får aldrig vila – det finns ju alltid en lösning som är lite bättre på i stort sett allting vilket gör att tankeverksamheten är alltid står med knappen påslagen och aldrig avknäppt. Så är det med allt: ingenting är bara bra.

Efter att ha suttit så himla mycket i bil så var det skönt att komma fram till Åre idag när solen fortfarande sken. Det första jag gjorde var att samla på mig 10 000 steg på en fjällpromenad. Nu ska jag ha en skön söndagskväll och njuta av att surfa mina favoritbloggar och styra upp kommande dagar så gott det går. Jag har en känsla av att det snarare handlar om att hålla i sig och åka med på resan som heter livet.

April, jag har inte hunnit tänka på dig så himla mycket men det är kul att du här. Visst kan du lova att stanna kvar en stund så att jag hinner med att uppleva dig? Jag har en känsla av att allt kommer gå så himla snabbt. Lite för snabbt faktiskt.

Den här första dagen i april har varit fin på alla sätt och vis – så jag hoppas att vi fortsätter på den här vägen. Med inspirerande möten och bra väder!

Jag minns inte så mycket av mars. Det känns som att jag varit i Kapstaden typ hela månaden? Men, vid en närmre efterforskning så visar det sig att jag hunnit med lite mer:

> Jag gick på tur – för första gången i mitt liv! Det stod på min bucket list för mars så det var kul att det blev av, med magiskt väder dessutom!

> Jag åkte en del alpint – precis enligt plan. Och det känns som att alla dagar såg ut typ såhär! Åre på vårvintern alltså – magiskt!

> Och så kom den stora matglädjen. Jag gjorde bland annat fantastisk fish tacos med hallonsalsa. Det stod inte på min bucket list men det var grymt gott ändå!

Just ja, jag sprang ju i skogen också – och gjorde en film om det! Och så sa jag hej till Forsaleden för första gången!

Men nu är det april som sagt; min första löpmånad för året. Kommande vecka vill jag få in två eller tre löppass och så vill jag att det ska fortsätta – även om det också blir en hel del resor framöver. Kommande dagar blir det en hel del mil inrikes och den 16 april åker jag till Boston och New York – och tar med mig bland annat min mormor. När jag kommer hem är det bara en vecka kvar av april så det är därför jag känner att jag inte riktigt kommer hinna med den här månaden även om det är 29 hela dagar kvar på den. Knäppt va!

Efter tio dagar i Sydafrika utan att ha haft tid att svara på en enda kommentar så vill jag krama om varenda en av er lite extra och säga tack för att du är här, för att du läser – och för att du förgyller min dag med att klicka in bland kommentarerna och säga hej lite nu och då. Och kanske ibland komma med uppmuntran, synpunkter eller en fråga. Hur mår du just nu? Vad önskar du av april?

Det här med att byta ut vintergarderoben mot sin sommargarderob är inte så enkelt. När alla dunjackor och flossade vinterfights hänger framme så undrar man ibland var man har sina tunna sommarklänningar. Om man ens har några? Minnet från svunna varma dagar känns så långt borta att det är lite som en annan tid – och en annan garderob.

Badkläderna ligger däremot alltid nära tillhands – tack vare diverse spa-besök – och har blivit plagg där jag gärna väljer dyrare varianter än de man hittar för 79 kronor per del på de stora kedjorna. Helt enkelt för att jag tycker att jag känner skillnad i kvalitet – och för att jag tycker att det är kul med snygga badplagg.

Förra sommaren köpte jag en baddräkt från australiensiska modellen Robyn Lawley; den är vit med detaljer i spets. Och till resan i Kapstaden köpte jag en till vit baddräkt – med fransar! Det är något särskilt med vita baddräkter – jag har alltid gillat dem.

Den kommer från sajten swimsuitsforall.com som jag tycker är lite kul – här finns många annorlunda badplagg. Jag köpte också den här varianten!

Men den baddräkt som har den trognaste platsen i min garderob är ändå denna höjdare från Speedo som ni sett på många bilder. Jag älskar den eftersom den är klassiskt svart, tunn men ändå stadig – och med världens snyggaste och enklaste ryggdetalj. Den är snygg på stranden – och funkar riktigt bra att simma i.

Om du förresten längtar ihjäl dig efter sommar och värme så kan jag påminna om att den kommer – och att det kan se ut ungefär såhär:

> Sandstranden vid fjälltjärnen

> Sommarvärme i Tylösand