Det var premiär för Snäcksjön Triathlon i helgen. En fantastisk härlig tävling, arrangerad av Ella, som man deltog i pÃ¥ egna villkor. De som kände sig snabba tävlade i en grupp – de som kände sig lite lÃ¥ngsammare i en annan. Sekretariatet höll koll pÃ¥ tiden ändÃ¥, ja faktiskt pÃ¥ alla tiondelar ocksÃ¥.

Det var tydliga skillnader pÃ¥ grupperna: den lÃ¥ngsamma gruppen innehöll bara tjejer med undantag för 2 – och den snabba gruppen bestod av killar och en ensam tjej. Jag var mesig och kände mig lÃ¥ngsam, men till nästa Ã¥r dÃ¥ jag tränat pÃ¥ att crawla och bricklöpa – ja dÃ¥ fasen ska jag ocksÃ¥ känna mig snabb. Däremot tänker jag fortsätta heja pÃ¥ alla andra när jag möter dem utmed banan, och stanna hos de trevliga funktionärerna en sväng för en banan. Det hann inte sÃ¥ mÃ¥nga i den snabba gruppen med. Där var det tävling pÃ¥ största allvar. I min grupp var det en kul grej – trots ösregn som gjorde allting lite galnare och lite lerigare.

Banan bestod av simning i en sjö (längd oklart men typ 500 meter), 19 km cykling och sedan 7 km löpning. PÃ¥ ett ungefär. Sa jag att det ösregnade? Det slutade inte regna en enda gÃ¥ng under dagen! Jag testade cykeln i nÃ¥gra hundra meter och blev genomblöt och lerig pÃ¥ en gÃ¥ng. Efter det sket jag i regnet – man kan liksom inte bli mer än blöt. När jag var ute och körde pÃ¥ riktigt sÃ¥ var allt regnande och alla vattenfyllda vägar sÃ¥ bisarrt att jag liksom inte kunde annat än skratta Ã¥t eländet. Cykeldelen var fantastiskt rolig och kändes lätt och enkel. Men det här med löpning direkt efter att man cyklat alltsÃ¥. My god!

Jag har aldrig tränat pÃ¥ bricklöpning i mitt liv. Jag vet heller inte hur jag ska beskriva känslan. Fötterna är halvt bortdomnade och lÃ¥ren är stumma pÃ¥ konstiga ställen. Det är som att man springer allt man kan – men man kommer ingenstans alls. Mycket, mycket märkligt. Efter 4 km släppte det och jag kunde springa som vanligt, och det var ungefär där jag sprang fel. Det regnade sÃ¥ mycket att färgen som markerade löparspÃ¥ret hade försvunnit. Jag befann mig snart mitt ute pÃ¥ en öde skogsväg bland träd, träd och ännu fler träd. Och regnet förstÃ¥s!

Efter att ha sprungit några kilometer för långt blev jag upplockad av tävlingsbilen och nedsläppt på den ordinarie banan igen. Jag kunder därför springa de sista hundra metrarna in i mål och plocka hem titeln som vinnare av damklassen. Jag får nog tacka min fräsiga cykel för det. Jag kom upp ur vattnet som 3:e tjej och plockade många, många, många minutrar med mina smala racerdäck. På löpningen blev jag bara omsprungen av en enda, en kille som sprang lite mer fel än mig och fick en milslång löpning. Han fick pris för längsta triathlondistans under den efterföljande utomordentliga kräftskivan. Själv kammade jag hem en flaska rosa bubbel.

Till nästa år hoppas jag att fler hittar till Snäcksjön och inte bangar för vare sig väder eller om de förberedande träningspassen inte blivit som man tänkt sig. Hur pass allvarligt man tar på tävlingsmomentet bestämmer man själv men garanterat roligt är det.

Ella hade tänkt pÃ¥ de flesta detaljer: vätskestationer utmed banan, väldigt glada funktionärer, kilometermarkeringar, bojar att runda i sjön – och tävlingströjor till alla! Och kanske det allra roligaste: banketten efterÃ¥t (där supersnabba totalvinnaren kammade hem en Ã¥trÃ¥värd hi-techtröja frÃ¥n Adidas!). I höladan dukades det upp med kräftor och girlanger sÃ¥ det stod härliga till. Regnet fortsatte att ösa ner utanför men det fortfarande ingen roll. Medan det smattrade pÃ¥ taket satt vi där under med tusen tända ljus och mat och dryck sÃ¥ att det räckte och blev över. En fantastiskt rolig dag!

Hunden Alice blickar ut över den regndränkta stallplanen – som fick tjänstgöra som växlingsomrÃ¥de

Rulle står och laddar i stallet

Cykelförberedelser…

Blandad cykelkompott. De flesta racers stod inne pÃ¥ det torra i väntan pÃ¥ att bli blöta…

NÃ¥gra minuter innan start

Alla hade typ såhär roligt hela tiden

Fler som har roligt!

Man blev rätt lerig

Verkligen jättelerig!

När alla gått i mål, duschat av sig leran och blivit varma förberedde vi för bankett och kräftkalas

De här 2 söta hamnade pÃ¥ bild rätt mÃ¥nga gÃ¥nger…

Medan mörkret sänkte sig där ute så satt vi här inne och drack och åt och sjöng och myste!

Mitt andra nyÃ¥rslöfte för 2012 har utvecklats till en konkret tanke och förutom att jag ska landsvägscykla mer – sÃ¥ ska jag även sikta pÃ¥ att ha med matlÃ¥da till jobbet 3 dagar i veckan.

Det finns inget som jag tycker lÃ¥ter sÃ¥ trÃ¥kigt som matlÃ¥da. Det skulle vara tisdagar dÃ¥. Jag ser framför mig en sliten lÃ¥da med gÃ¥rdagens rester och det känns sÃ¥ otroligt fantasilöst. Men jag har precis gjort en analys av mina utgifter per mÃ¥nad och jag lägger typ alla mina pengar pÃ¥ mat. Dessutom har jag mat indelat i ”mataffär” (mest pengar läggs här), ”utemat” (nästan mest pengar läggs här) och ”café” (lite pengar läggs här eftersom jag bara fikar latte nÃ¥gon gÃ¥ng dÃ¥ och dÃ¥) – vilket bara det är en indikation pÃ¥ att mat är viktigt. Jag spenderar förvÃ¥nansvärt lite pengar pÃ¥ träning – men den undersökta perioden (juni, juli) är inga representativa mÃ¥nader direkt. LikasÃ¥ kläder, skönhet och annan shopping har finfina siffror. Under ”nöje” stÃ¥r det 84 kronor för juli mÃ¥nad. Det var när jag hyrde film. I övrigt är jag tydligen ute och äter tapas, 3-rätters och dricker cava för en del pengar. Förmodligen borde detta byta namn till just nöje…

Det jag vill poängtera är att mat är viktigt för mig. Dels vad det är jag faktiskt äter, men ocksÃ¥ hur den ser ut och känslan runt omkring. Visserligen äter jag allra helst min lunch framför jobbskärmen – men det jag köper upp till kontoret är i princip alltid roliga sallader eller wraps frÃ¥n Brunkebergs Bageri eller Blueberry. Det är sällan skitluncher med halvfabrikat och andra bespottade ingredienser. Min lunch gÃ¥r pÃ¥ mellan 80-100 spänn per dag. Det gÃ¥r ju alldeles utmärkt att halvera den kostnaden – men fortsätta äta i princip samma sak. SÃ¥ roliga sallader ska hamna i mina framtida matlÃ¥dor. Inga rester frÃ¥n kvällen innan – och inga storkok!

Precis som med landsvägscyklingen sÃ¥ ska jag börja öva pÃ¥ mitt nyÃ¥rslöfte redan snart. Hemma pÃ¥ min köksbänk ligger 4 ägg som jag kokade för att ha med till jobbet. Det var ju en fin tanke att jag skulle ha lunch med mig – men pÃ¥hittigheten känns inte särskilt imponerande (till och med storkok hade varit bättre) sÃ¥ det är kanske lika bra att de ligger kvar där jag glömde dem. Det var Ã¥ andra sidan svÃ¥rt att ta med mig den halvliter mjölk som ocksÃ¥ finns i min kyl men som i kombination med äggen kunde piggat upp lunchen lite. Förutom ägg och mjölk är min kyl fortfarande sorgligt tom. Men som sagt, snart sÃ¥. Jag har bestämt att jag ska slÃ¥ mig själv med häpnad!

Undrens tid är inte förbi: jag börjar gilla Sportlife mer och mer och Soffan har börjat prata Stockholmska. Det senare var kanske inte särskilt anmärkningsvärt i och för sig – och att jag gillar Sportlife beror mestadels pÃ¥ personerna där. När bra människor gör bra grejer sÃ¥ blir det bra. Jag kommer fortsätta tycka att Sportlife blandar högt och lÃ¥gt men när det är högt – ja dÃ¥ är det bra. Punkt.

Jag trodde jag skulle runda av dagen med en CXWorks (som förut hette CX30) men det visade sig att jag kom att ha halva dagen kvar. Efteråt hängde jag med Soffan och Åsa en stund innan jag svängde förbi mina gamla Östermalmshoods och hälsade på hemmavid som jag inte gjort sedan jag blev tillfällig Söderbo.

Jag har inte ägnat särskilt mycket tid till träning den här veckan men jag har varken haft ork eller lust. Jag tankar energi på annat håll, bland annat genom att luncha med sprudlande Ansofisticated, och har generellt sett haft lite annat att stå i och tänka på. Grabben är i Norrköping för att vinna SM i musikfyrverkeri för jag vet inte vilken gång i ordningen och mitt mangoinköp var ett lyckat drag för säljkontrakt är påskrivet och klart och vi flyttar i stort sett ut omedelbums. Jag har 2 mangos kvar och gjorde precis en f a n t a s t i s k god smoothie på mango, mjölk, vaniljprotein och hasselnötssmör.