I min värld är det vår nu när Tjejvasan är färdigåkt. Mars bjuder på nya möjligheter och eftersom jag älskar projekt och utmaningar så har jag siktat in mig på några stycken. Träningsmässigt har jag blivit erbjuden att träna Army Fitness och när det kommer till kosten är jag nyfiken på hur min kropp reagerar på att utesluta laktos och gluten. Unders mars kommer jag därför att äta mycket Paleo!

Vad som är Paleo är ibland lite tveksamt. Vissa hävdar att potatis är Paleo – medan andra tycker tvärtom. Vissa äter havre – andra inte. Min Paleo kommer inte vara superstrikt eftersom jag tillÃ¥ter t.ex. havregryn. Det finns havregryn som är garanterat glutenfria efterom det i vanliga havregryn finnas ”mjöldamm” med frÃ¥n fabriken men eftersom jag inte utesluter gluten pÃ¥ grund av magproblem sÃ¥ fÃ¥r det vara okej med gluten pÃ¥ mikronivÃ¥.

Vad gäller laktosen sÃ¥ märker jag skillnad beroende pÃ¥ sammanhang. Ibland när jag har druckit kaffe eller te med mjölk kan jag fÃ¥ väldigt ont i magen medan jag andra gÃ¥nger inte känner nÃ¥got alls. Ryktesvägen har jag hört att ju fetare mjölkprodukt desto bättre för laktosintoleranta och Fredrik Colting skriver att det är pastöriseringen som ställer till det. Skulle vi inte pastörisera produkten skulle alla kunna äta den. Precis som vad gäller gluten tror jag inte att jag är intolerant – snarare är det vissa kombinationer som min kropp inte gillar.

Eftersom jag är ovan vid laktos- och glutenfritt kommer jag behöva tänka till. Tur att det finns bloggar och podcasts som fokuserar enbart på Paleo!

Jag har fastnat för Pinterest. Det är ännu en social medieplattform som går ut på att dela och dela med sig. Sharing is caring. Här finns mycket skit och mycket smart. Pinterest är som en anslagstavla där man kan samla allt som man gillar på webben. Det är som en virtuell visionboard. Jag samlar än så länge mest på smarta citat. Jag tycker att de träffar rätt och beskriver så mycket med bara några ord. Som det nedan. What screws us up most in life is the picture in our head of how it is supposed to be. I min värld sätter det huvudet på spiken.

Det finns sÃ¥ mÃ¥nga positiva känslor som normen förtrycker. SÃ¥ mycket fint i det som anses fult. SÃ¥ mycket glädje i sorgen. SÃ¥ mycket vackert i allt som är tragiskt. Samhället säger ofta en sak – och hjärtat ett annat. Men pÃ¥ det stora hela spelar det inte sÃ¥ stor roll för life is so much more enjoyable now that I’ve decided I just don’t give a fuck. PÃ¥ senare tid har jag landat i en fantastisk känsla av att det är jag som bestämmer över mitt liv. Ingen annan. Det är inte samhället som bestämmer om jag är lycklig. Det är jag. Det är inte nÃ¥gon annan som bestämmer hur jag ska tycka eller se ut. Det är jag. Det känns som om mÃ¥nga personer som jag beundrar har landat i just samma insikt – om än lite tidigare i mig.

Mitt under middagen igÃ¥r kväll började jag känna mig förkyld och efter lite för fÃ¥ timmar sömn inatt undrar jag om jag känner mig krasslig. Eftersom jag är osäker har jag avbokat kvällens träning. Eftersom jag igÃ¥r natt insÃ¥g hur trött jag skulle vara om klockan ringde 05.40 sÃ¥ avbokade jag löpardejt ocksÃ¥. Ingen träning alls stÃ¥r alltsÃ¥ pÃ¥ dagens schema. I vanliga fall hade jag kört pÃ¥ – jag tror inte jag är pÃ¥ väg att bli sjuk. Men jag är kanske pÃ¥ väg att bli sjuk om jag utsätter kroppen för risken att bli sjuk. Hänger ni med pÃ¥ vad jag menar? Idag kör jag därför bÃ¥de livrem och hängslen – sÃ¥här nojig som jag är nu har jag aldrig känt mig inför ett lopp.

Efter lördag är det officiellt vår i min värld. Då ska jag ta tag i min vårplanering och spana in vilka lopp jag ska springa. Jag är sugen på ett gäng kortare lopp, 5 och 10 km, som fungerar som morötter för min intervallträning. Sedan är det tjejmarathon i juni och Run to the beat i London i oktober och kanske några andra lite längre grejer. Och så massor av cykling förstås. Det blir en kul vår!

VÃ¥rbilder frÃ¥n Halmstad för nÃ¥gra Ã¥r sedan…