Årets sommarvärdar i P1 har precis gjorts offentliga. Sommar i P1 har varit ett av mina favoritprogram och är en riktig sommargrej men jag måste säga att poddarnas frammarsch har gjort att glansen över sommarpratarna falnat lite. Det är inte lika speciellt längre – det finns så många fler livsöden och åsikter att lyssna på och har genom poddarna blivit tillgängliga på ett helt annat sätt. Dessutom pratar många sommarvärdar själva i podformat.

Ofta är poddarna lite ärligare och mindre polerade – men sommarpraten vinner när de är uttänkta och gjorda med finess. Ibland hittar jag sommarprat som överraskar mig. Allra bäst gillar jag när sommarvärdarna tänkt till och verkligen vill förmedla ett budskap. De tråkigaste berättarna radar upp sitt liv i en kronologisk ordning utan finess.

Varje år med Sommar i P1 har sin profil tycker jag. I år saknar jag entreprenörerna (rent generellt fanns nästan bara män med från näringslivet och affärssidan). Vad saknar du?

Bland sommarvärdarna jag ser fram emot är:

Johan Olsson 27 juni

Gunhild Stordalen 28 juni

Danica Kragic Jensfelt (professor datalogi) 30 juni

Bianca och Tiffany Kronlöf 5 juli

Marit Paulsen 17 juli

Emilia Lind (lyssnarnas sommarvärd) 20 juli

Edward Blom 21 juli

Carola Häggkvist 23 juli

Johan Holmsäter (grundare av Friskis & Svettis) 25 juli

Carolina Klüft 5 augusti

Alexander Bard (som har pratat några gånger förut) 8 augusti

Karin Bojs (vetenskapsjournalist) 19 augusti

Vilka sommarvärdar ser du fram emot – och varför?

Hazel får symbolisera Sommar i P1 – jag lyssnar ofta på sommarprat när jag är ute med henne!

Jag fick en så väldigt fin artikel skriven om mig i samband med att jag firade 10 år som bloggare. Den gick att läsa i Östersundsposten – och i Åreidag som finns ute lite längre. Här är länk till artikeln!

Mitt mediebeteende är väldigt styrt mot bloggar. Det är på bloggar jag läser och inspireras oavsett om det handlar om resor eller nya produkter att testa eller nya stigar att springa. Apropå fina stiga så tipsar jag om just det i ett pressutskick här!

Förrförra helgen var det dags för Better Blogger Conference – BBCon, där jag lyssnade på t.ex. Clara ”UnderbaraClara” Lidström och Annakarin Nyberg bland många fler. Jag ledde en paneldiskussion med bland annat affärsutvecklingschefen för Nyheter24-gruppen med fokus på framtidens affär. Det var intressant – även om jag tror att många först behöver reda ut den affär som är just här och nu och förstå den helt och hållet inför jakten på framtiden.

En sak som är säkert är att ingenting står still; särskilt inte i den digitala världen. Allting förändras konstant inklusive hur de plattformar vi befinner oss på beter sig. Instagram är det senaste exemplet som genomgått en fundamental förändring eftersom de bilder vi ses numer påverkas av den algoritm som på liknande sätt styr hur vårt flöde ser ut på Facebook. Jag tror att det ger ytterligare en skjuts åt Snapchat som (än så länge) visar sitt så kallade flöde i realtid även om det försvinner snabbt och inte sparas för framtiden.

Jag tror att de digitala makthavarna är här för att stanna; men jag tror på allt tydligare nischning och att de sprider ut sig. Att nischa sig är det absolut främsta tipset från dagens stora digitala påverkare och det handlar inte bara om ämne (och microämne) utan även om plattform. Förr var det få profiler som var stora överallt – idag är det många profiler som är stora inom sin grej – och på olika ställen.

Min blogg är stor och min pod är vällyssnad och mitt twitterkonto är gammalt – men mitt instagramkonto är litet och min snapchat är svårbedömd. Att planera hur man ska ta plats bör också innefatta var man ska ta plats. Olika plattformar ställer olika krav – och tar tid att etablera. Ett tips är att fundera ut var din målgrupp befinner sig – och planera därefter.

Om du vill följa mig på fler ställen än här så ska du leta efter sararonne överallt så hittar du mig!

Några bilder från mitt episka bloggfirande som du kan läsa om här!

Redan i ett cirka två år gammalt avsnitt av min pod Träningsglädje TALKS sa min vän hälsostrategen Annie att det är ingen hälsotrend vi har haft – utan en prestationstrend. En nummerlappstrend. Det ska tävlas och presteras och maxas åt alla håll och kanter.

Det är klart att det blev hetsigt – och begreppet hälsohets blev ett allmänt skällsord för de som tog långpasset före vardagsfrukosten och gjorde semla av chiafrön.

Men; hälsotrenden är på gång att göra intåg – ja, den har redan gjort det. De första tecknen har smugit sig på; har du tänkt på hur det operfekt perfekta är det allra hetaste? Många av våra förebilder i sociala medier är personer som gått igenom svåra saker (utbrändhet, alkoholism, depression) – vilket ger dem någon form av djup och trovärdighet i sin syn på hälsa. Likaså har mindfulness gjort intåg som årets starkaste hälsotrend vilket går hand i hand med det operfekta – och att vara förlåtande inför det.

Jag har under några dagar haft den här artikeln uppe som en egen tab och inte förmått mig för att stänga ner den. Det är en trendspaning som sammanfattar att det är tydligt att trenden gått från träning till hälsa; ”från frenetiskt flåsande och jakt på idrottsliga resultat till olika sätt att sänka pulsen för att långsiktigt kunna prestera bättre på jobbet eller i relationen”. 

Bland exemplen nämns Google och Apple som satsar på långvarig hälsa snarare än pulsmätare – och så tas exemplet Arianna Huffington upp (grundare av Huffington Post). Hon efterlyser ett tredje framgångsmått i världen (förutom makt och pengar). ”Hon efterlyser är balans mellan arbete och livet utanför”.

Arianna lär ha sagt: ”med professionella mått mätt var jag framgångsrik, men utifrån vilken sund definition som helst, om du ligger på golvet i en pöl av blod, då är du inte framgångsrik”.

Jag läste häromdagen också ett råd som en psykolog skrivit i DN. Hon tog upp begreppet hedonisk adaption som handlar om att känslan av lycka snabbt klingar av; vi vänjer oss alltså snabbt vid att ha fått det där jobbet till exempel – eller den där bekräftelsen eller den där resan vi vann, eller vad det nu kan vara. Alltså; vi blir inte långtidslyckliga av stora positiva saker som händer oss.

Psykologen skriver att ”det är frekvensen av ögonblick av lycka som får oss att må bra, inte styrkan på dem”.

Jag har skrivit om lycka flera gånger förut – eftersom ämnet intresserar mig och jag vill kunna äga min egen lycka. Vilket jag tror att vi kan – bara vi kontinuerligt jobbar på det. Här är fler inlägg på samma tema:

Hur blir man lycklig?

Vilket ansvar har vi att ta hand om vår hälsa?

Om att må bra

Bilden ovan är för övrigt från när jag sprang Jämtlandstriangeln en dag för något år sedan!