Beslutet kom till mig igÃ¥r när jag skulle sova. Nu skippar jag gluten ett tag. Jag vet ju att det är vad min kropp gillar bäst – och vad jag har svÃ¥rast att säga nej till. Jag är redan mÃ¥n om att äta tillsatsfritt och köper i princip aldrig halvfabrikat. Godis äter jag sÃ¥ pass sällan att det inte behöver bli en issue, och jag har inga problem med socker pÃ¥ andra sätt. Men jag kan dregla över surdegsbröd, bullar och tagliatelle! Jag skulle kunna skriva precis ett sÃ¥dant här inlägg men ser att jag redan gjort det. För nästan exakt 1 Ã¥r sedan. SÃ¥ jag kör copy paste.

Förutom det här med att avstÃ¥ sÃ¥dant som jag är sugen finns det faktiskt en del annat knepigt med att äta sÃ¥dant som anses ”nyttigt”. Som det här med lax till exempel. Tester visade att den ekologiska laxen innehöll mest gifter? Och hur var det nu med den norska laxen? Bra dÃ¥lig? Atlantlax? Man vill ju inte ha odlad, den ska ju vara vild. Och kan man lita pÃ¥ märkningen? Även om man vill göra rätt är det lätt att det blir fel. Som det här med soja som vegetarianer föresprÃ¥kar. Det är väl typ jättedÃ¥ligt? Agh!

Både Petra och Jessica kör frågestund och jag har ställt typ samma till båda. Frågan lyder typ: vad vill du? Den frågan bör man nog ställa sig själv rätt ofta. Vad vill jag med det här jobbet? Med det här uppdraget? Med den här kontakten? Med den här semestern? Med den här bloggen?

Det behöver inte finnas nÃ¥got särskilt rätt svar, men vet man vad man vill sÃ¥ behöver man inte ägna sÃ¥ mycket energi Ã¥t att leta svar. För man har det redan. Det kan mycket väl hända att svaret ändras och utvecklas med tiden, och det är ju ocksÃ¥ bra. Inget är ristat i sten – om man verkligen inte ristar nÃ¥got i sten.

Jag passar på att ställa mig själv samma fråga: vad vill jag med den här bloggen?

Det här är svaren jag kommer fram till:

1. Ha roligt. Annars finns det ingen poäng med något.
2. Inspirera till förändring i synsättet att man måste vara smal för att vara vältränad. För det har faktiskt inte med saken att göra. Vältränad comes in different shapes and sizes.
3. Utmana. Utmana ideal. Utmana gränser. Utmana tankar.

Tyresta nationalpark, en höstkväll 2012

Jag har funderat en del på det här med att vara lycklig. Det är en skör känsla. Redo att förgås på en sekund. Men också nära tillhands oavsett allt.

Det är läskigt det där med att känna sig lycklig. När man vÃ¥gar tänka tanken vÃ¥gar man ocksÃ¥ riskera allt. Att vara lycklig är att vara bräcklig. När du är lycklig sÃ¥ kan det bara bli sämre – rent krasst. Och hur länge kan känslan av att vara lycklig bestÃ¥ egentligen? Är det inte mer säkert att vara nästan lycklig, och längta ända dit – än att vara riktigt lycklig, och rädd för att allt ska gÃ¥ sönder? Är det värt rädslan att vara riktigt lycklig, jämfört med tryggheten av att vara nästan-lycklig? En mÃ¥ndagsfundering tillägnad dig!