Den här dagen började med moln och slutade med strålande solsken. Men den var faktiskt riktigt bra redan från början!

Eftersom det var molntråkigt ute bestämde jag mig för att sova länge. Vaknade till jordgubbsfrukost och föreslog backintervaller för Grabben som sa ja utan att tveka. 5 vändor uppför en skidbacke (89 kvar) senare var maxpulskvoten nådd och vi åkte vidare på utflykt.

Vi blev förmodligen dagens bästa kund pÃ¥ Särdals Kvarn där vi köpte sylt och te och grejer (jag bunkrade upp inför hösten!) och sedan körde vi vidare mot ÄppelgÃ¥rden i Slöinge där vi fikade i äppellunden. Det var ungefär dÃ¥ som solen sÃ¥ lägligt började skina extra mycket. SÃ¥ vi Ã¥kte mot nÃ¥gra vänner som satt pÃ¥ terrassen pÃ¥ SolgÃ¥rden i Tylösand – vi kom dit lagom i tid för after beachen och bandet spelade i en ring för ikväll är det fight night pÃ¥ Tylösand. Vi satt där ett tag och pratade sommar och höst och allt därimellan och sedan Ã¥kte vi hem och Ã¥t middag pÃ¥ balkongen. Ett stenkast frÃ¥n oss spelar Sverige mot Italien och Halmstad är verkligen en av sveriges bästa idrottsstäder!

Det här med att vÃ¥gsurfa, ja ni vet sÃ¥dant man typ kan sedan födseln om man bor i Australien och sÃ¥ (hej fördom!) – det gÃ¥r att göra i Sverige med. Apelviken i Varberg är en liten surfpärla även om surfet här inte ser likadant ut sÃ¥ som vÃ¥gsurf frÃ¥n Australien gör pÃ¥ film. Inne pÃ¥ caféet Surfers’ Saloon är inredningen turkos och knallrosa och hade man inte vetat bättre sÃ¥ skulle stora barriärrevet kunnat ligga strax utanför. Eller, vad vet jag förresten – jag har ju aldrig varit down under (sÃ¥ hej fördom igen). Jag har varit här förut (dÃ¥ hette det Svea strandcafé) – dÃ¥ med Grabben som liksom jag inte har ett dugg koll pÃ¥ surf. Men idag var jag där med ett proffs!

Det här med brädor är lite som med alpina skidor. Det finns liksom ingen one size fits all. Annie kittade mig med våtdräkt och passande bräda från Surfers där man kan hyra grejer. 3 timmar för 250 spänn tyckte jag var prisvärt för ett äventyr som känns väldigt exotiskt och som man annars bara ser på film.

Jag visste redan pÃ¥ förhand att det skulle vara svÃ¥rt att lära sig att surfa men det var riktigt roligt ändÃ¥ redan frÃ¥n början. Det är en blandning av att ha koll pÃ¥ tajming och teknik (och nöta, nöta, nöta) och att liksom läsa vÃ¥gorna. Jag fick härliga, kittlande fjärilar i magen bara av att ligga pÃ¥ brädan och känna den snabba skjutsen in mot land frÃ¥n en bra vÃ¥g. Sedan var det varje gÃ¥ng en liten kamp att ta sig ut igen för att göra det igen. Annie är fortfarande där ute än…

Annie sprang 5 mil och var lycklig som ett litet barn pÃ¥ julafton när vi kom fram till surfstranden i Apelviken i Varberg. Hon verkade i och för sig rätt lycklig när hon var ute och sprang ocksÃ¥. Men sÃ¥ är hon duktig pÃ¥ det där: att verkligen leva. Lever man blir man lycklig – tror jag.

Grabben sprang med 2 mil på slutet. Det var inte vad han tänkt men det blev vad det blev. Ibland får det vara gott nog.

Själv fick jag aldrig till något pass. Jag hade egentligen tiden och vet att det går att träna hur effektivt som helst på typ 20 minuter men jag var inte riktigt på humör. Istället var jag ultrasupport och köpte många lådor jordgubbar i en gårdsbutik. Jordgubbar gör mig lite lycklig.