För ett tag sedan fick jag ett mail frÃ¥n Reddville och tjänsten R.E.D.D. Free – gratis tamponger till dig som tjej. Idag fÃ¥r ungefär 60 000 tjejer tamponger skickade hem till sig – gratis – genom tjänsten. Grejen är att det är en reklamfinansierad tjänst, sÃ¥ pÃ¥ de tamponger jag fick stÃ¥r till exempel det tryckt budskap frÃ¥n en avsändare. Vill man istället ha snygga prints pÃ¥ sin tamponglÃ¥da sÃ¥ erbjuds det med, dock inte gratis men däremot direkt hem i brevlÃ¥dan. Smart grej! Här finns mer info om R.E.D.D. och Reddville.

I samma paket fick jag ett par organic cotton-trosor från Bread & Boxers. Smart affärsidé. Jag önskar dem lycka till. Keep it simple!

Jag körde ner till Stockholm efter jobbet igÃ¥r. Innan jag lämnade sÃ¥ hann jag smygkika pÃ¥ den fjällstuga jag ska bo i ett tag framöver. Det blir fint. Jag tänker mig träning, rödvin, böcker och P1. Och en och annan serie (jag har redan sträckkollat season 1 av Orange is the new black). Jag har tackat nej till TV. Vi fÃ¥r se hur det gÃ¥r…

Min första anhalt här i Stockholm var Ullis pÃ¥ Puder och nya ögonfransar klockan 7 imorse. Jag hann somna nÃ¥gra gÃ¥nger under tiden hon fixade dem… PÃ¥ de flesta bilder ni ser mig pÃ¥ i bloggen är jag i princip osminkad. Ögonfransarna är liksom hela grejen. Klart värt trots kostnaden.

Strax före 9 mötte jag Grabben för frukost på Mellqvist på Rörstrandsgatan. Kontrasten till Sälenfjällen är enorm! Folk och rörelse och kommers! Fast ungefär samma människor hade lika gärna kunnat vara i Lindvallen under Cykelvasahelgen faktiskt. Så det är snarare same same but different.

Och sedan då? Jo, jag tågade in till närmsta fotoaffär (det blev Japan Photo denna gång) för att köpa ett nytt 50mm-objektiv. Mitt gamla har gått sönder. Det är mitt andra, eller faktiskt kanske också det tredje, som går sönder. Denna gång köpte jag ett 50mm f1.4 (Canon) som är robustare. F1.8-varianten är rätt plastig och inte så tåligt (däremot extremt prisvärt!) och för mig som har med mig kameran var jag än går och kanske inte alltid är superförsiktig så tog det till slut ut sin rätt.

Sista anhalten blev Digital Inn och lite färg till mina lurar från Sol Republic. Jag älskar dessa och jag har dem på var och varannan Instagrambild (@sararonne). Jag köpte dem ursprungligen för att jag ville ha bra ljud när jag skulle mixa musik till mina cykelklasser men nu använder jag dem när jag springer och när jag pratar i telefon och sådär. Alla delar går att byta ut så man kan göra sin egen färgkombo. Jag kittade upp mig med rosa och orange. Älska färg liksom!

Lurar från Sol Republic. Fotat med nya objektivet Canon 50mm f.1.4 (huset är en Canon 7D).

Det här med klantighet alltså – igår fick jag jackpot på det. Gick hem från jobbet i vanlig ordning och sms:ade, pratade i telefon, surfade och hade mig. Instagram drar i vanlig ordning mest batteri. Att lyssna på pod eller radio drar minst. När jag började närma mig 15% batteri började jag undra var min sladd var. Eh, på jobbet – kom jag på sedan. När jag insåg det insåg jag också konsekvenserna: ingen surf på telefonen, ingen surf på datorn (eftersom jag använder telefonen till att få internet) och framförallt ingen väckarklocka på morgonen! Surfen klarar jag mig garanterat utan, även om den här bloggen är min bästa kompis. Men det här med väckningen! Panik!

Det var inget annat att göra än att gå och lägga mig tidigt (21.30) och hoppas på att kroppen själv fattade vad den måste göra: vakna i tid. Och jag måste – återigen – säga att kroppen är en sjuk magisk maskin. Jag slog upp mina gröna 05.50. Precis när första alarmet brukar ljuda de dagar jag ska morgonträna. Sedan låg jag och snoozade, återigen med kroppsinbyggd väckarklocka, till 06.30 och då gick jag upp för jag vågade inte utmana alltings förträfflighet och snooza mer utifall det hela skulle gå överstyr.