När jag kommer hem och fått en god natts sömn ska jag:

> dra igÃ¥ng podden Träningsglädje TALKS igen – ni är mÃ¥nga som frÃ¥gat och längtat. Tusen tack för ert engagemang, det är sÃ¥ otroligt roligt att ni gillar!

> ladda batterierna till min pannlampa. Det är mörkt nu. Det mörknade också tidigt i NYC.

> frossa i jul och surfa extra mycket hos Underbara Clara och Made by Mary – och hänga en hel del pÃ¥ Pinterest sÃ¥klart.

> köra en del av styrketräningen inomhus när det är alltför ruggigt ute.

> fixa till mina prylar: valla längdlaggen och montera ihop min cyclocross.

Det är lite oklart när jag ska hinna allt det där för november är en månad utan dess like i mitt liv. På fredag kväll åker jag till Stockholm för diverse festligheter och en plåtning. Det är mycket men roligt.

Lycka är lite som tid. Låt mig förklara. Tid; denna grej som är det mest rättvisa i världen. Såhär tänker jag om det: ju mer uppstyrt med min tid jag är, det vill säga planerar saker som måste göras, desto mer tid får jag till spontana upptåg. Ju mer proaktiv jag är, desto mindre kaos blir det när sistaminutengrejer uppstår.

Och lyckan dÃ¥? Jo, ju mer jag medvetet eliminerar saker i mitt liv som gör mig lÃ¥g och frustrerad – desto mindre pÃ¥verkas jag av andra humörsänkare. Här är 5 saker jag är extremt noga med:

1. Jag prenumererar och läser inte bloggar som får mig på dåligt humör. Bland dessa bloggar tillhör de som provocerar fram dåliga känslor hos mig beroende på hur man formulerar sig eller vad man väljer att skriva om. Blir jag det minsta irriterad så tar jag bort bloggen från min RSS-läsare.

2. If in doubt – go work out. Rastlöshet i själen botas bäst med frisk luft. Ibland kan jag vara pÃ¥ riktigt dÃ¥ligt humör av nästan ingen orsak alls. Jag orkar verkligen inte ta mig ut pÃ¥ nÃ¥got ambitiöst träningspass men ut gÃ¥r jag. En lugn jogg eller en powerwalk stillar sinnet och fÃ¥r ordning pÃ¥ känslorna. Funkar faktiskt varje gÃ¥ng!

3. Jag läser varken kvällspress eller skvallertidningar – och faktiskt inte heller Svenska Dagbladet numer eftersom jag tycker att rubrikerna närmar sig kvällspress alltmer. Det tillför mig inte särskilt mycket att läsa sensationsjournalistik. Kan det ens kallas journalistik?

Det var i jacuzzin vid foten av fjället som Johanna kom pÃ¥ det – att det mest briljanta vore att skriva en dagbok med ”dagens värsta”. För dÃ¥ skulle vi allt som oftast inse att vi lever sjukt bra liv i jämförelse. Den där pÃ¥minnelsen behöver vi för jämnan, för vi inser snart att dagens värsta handlar om de mest triviala saker. Och att det faktiskt inte är sÃ¥ mycket att svära över. Om ens alls.

Vi pratade först om de där 10-Ã¥rsdagböckerna som finns. Och till slut smalnade vi av det. För vem orkar skriva om allt som hänt varje dag i 10 Ã¥r. Det är ju populärt att skriva dagens tacksamhet och sÃ¥ vidare. Men sÃ¥ vände Johanna pÃ¥ det helt – och föreslog att man skulle skriva ”dagens värsta” istället. Vilken grej, tänkte vi allihopa när vi funderat pÃ¥ det ett slag.

Hela helgen gick vi omkring och funderade pÃ¥ vad som varit just den dagens värsta. Ena dagen kom vi pÃ¥ att det nog var en affär som hunnit stänga innan jag kilat in och köpt en necessär jag tyckt varit fin genom fönstret. Det var en väldigt bra dag. Av mina ”dagens värsta” kan man se att jag har mÃ¥nga sÃ¥dana. Den insikten leder till tacksamhet per automatik.

En parentes är pÃ¥ sin plats. Insikten om ”dagens värsta” ger mig ocksÃ¥ katastroftankar. Kan man verkligen ha det sÃ¥här bra? Finns det en begränsad pott med väldigt bra dagar och betyder det att jag är pÃ¥ väg mot avgrunden?

Å andra sidan; livet är här och nu och det som händer kommer hända oavsett om jag skriver i en bok att dagens värsta var att butiken hade stängt innan jag hann dit. Det är lite som att om man tar ut lyckan i förskott hinner man i alla fall vara glad även om det inte gick vägen. Och gick det inte vägen blir det i alla fall som man tänkt sig i slutändan. Typiskt Saratänk.