Allmänt

Your vibe speaks louder than your words

Vissa personer har en förmÃ¥ga att skicka ut sÃ¥ mycket bra energi att man inte vill annat än att hänga med den personen. Ofta fysiskt sÃ¥klart, men nuförtiden sÃ¥ kan man ju hänga pÃ¥ fler sätt. Josefin Dahlberg är en sÃ¥dan person – som jag inte alls känner men däremot följer i olika sociala kanaler (bloggen hittar du här, här är hennes insta och podden heter Josefin & Vanja). Hon är rosa och fluffig vid första intrycket – och extremt smart och insiktsfull vid det andra.

Josefin har ett skönt sätt att inspirera genom sitt sätt att tänka och vara – och sÃ¥klart hur hon pratar eller skriver om det. Jag funderar pÃ¥ det där ofta; att vissa personer snackar. Andra personer gör. Ibland är det en kombination av bÃ¥de och. Men alla har vi ocksÃ¥ en vibe; den energi som vi sänder ut. Oftast är vi inte medvetna om den – trots att den är mäktig.

När jag möter en person med en vibe som berör mig sÃ¥ märker jag det direkt. Det är som att det klickar – ofta direkt genom en skärm. En vibe är sÃ¥ pass stark att den tränger igenom flöden och brus. Det är det som är sÃ¥ häftigt med en vibe; och när vi är medvetna om vÃ¥r egna vibe – och andras – sÃ¥ kan vi förhÃ¥lla oss till den pÃ¥ ett alldeles fenomenalt sätt.

Jag tror mycket pÃ¥ vibes och energier. Vi pÃ¥verkas av det vi tar in – och pÃ¥verkar genom det vi sänder ut. Jag tror att när vi sänder ut bra grejer, sÃ¥ blir vi belönade tillbaka. Vi förstÃ¥r det inte alltid – för vi uppfattar inte precis vad som händer. Men det märks.

Madeleine Rybeck har tidigare skrivit en klok instaplat på liknande tema. Läs den! Fundera sen på den vibe som du känner av, och den vibe du har. Har du tänkt på den?

Craft focus hood jacket

Thank you for the pain, it made me raise my game

Citatet ovan är måhända något som relaterar till breakups men är applicerbart på mycket. Jag är jobbigt high on life just nu, liksom på nytt medveten om allt som ofta är självklart men som är så härligt. Som att gå. Som att inte ha ont.

Jag har varit sjukskriven denna vecka men återgår till jobbet på tisdag efter påsk. Likaså här på bloggen; man kan inte sjukskriva sig selektivt tänker jag. Men jag vill kika in och säga ett snabbt hej. Igår testade jag gränserna med att gå till Berns och äta middag och fira min brors födelsedag. Maten var bra men stolarna var inte så bra för min rygg. Medan min bror försvann på vidare äventyr efter middagen och mina föräldrar slank in på ställe för jazz och vin så fortsatte jag hemåt. Och idag mår ryggen fint igen.

Gladast är jag nog att jag gått många tusen steg per dag och att jag inte känner något av det. I helgen åker vi upp till Hälsingland och jag ska gå långa skogspromenader med Hazel och inte ha ont ett endaste dugg. Lyckan i det!

Just nu…

…ser jag pÃ¥ Happy Valley pÃ¥ Netflix.

…ska vi snart göra zucchinipasta med spenatsÃ¥s och parmesan (om nÃ¥gon orkar). Update: ingen orkade pga helt fast i serien ovan – det blir äggmackor.

…känns det mer som fredag än tisdag, tiden gÃ¥r lÃ¥ngsamt för tillfället!

…gläds jag med bra saker som händer människor runt omkring mig.

…och sÃ¥ längtar jag efter mina fina vänner i Åre – snart är jag där!

…längtar för övrigt efter ett glas vin ocksÃ¥. Snart sÃ¥!

…har jag lugg igen. Jag saknade den!

…har jag slutat äta smärtstillande medicin för nerverna. Hoppas att jag inte kommer sakna den.

…längtar jag sÃ¥ väldigt mycket efter Hazel.

Det är ok med en julbild i april va?

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!