Vattenfallet Brudslöjan som faller precis över den norska gränsen bortanför Storlien kan vara Åres absolut bästa vattenfall. Ristafallet och Tännforsen i all ära; men det är något alldeles särskilt med att komma så nära ett vattenfall att det liksom slår direkt emot en när man står nere vid dess fot. Och att stå alldeles nära där det stupar rätt över kanten och känna förnimmelsen av svindel i benen.

Brudslöjan har precis allt; förutom ett kommersiellt intresse som gör att det inte är så välkänt och omskrivet. Och så var det ju detaljen att det faktiskt inte ens ligger i Sverige, utan några meter från riksgränsen. Vilken otur för Sverige!

Vattenfallet ser ut precis som en brudslöja när man står längst nere där det forsande vattnet landar, i Teveldalen. Uppe i luften ser man spår av Rypetoppen som är en stor äventyrspark som smälter in fint i naturen, med ziplines och andra höghöjdsgrejer i trädtopparna.

Det är så knasigt att tänka att mammutar gått och betat här under samma tid som själva vattenfallet formats. Mammutarna har försvunnit – men det 24 meter höga vattenfallet finns kvar och är oföränderligt från år till år, även om det säkert formats om en hel del sedan istiden då kanjonen började formas.

Att hitta till Brudslöjan är enkelt; åk förbi tullstationen mot Norge och stanna till där du ser en träportal på vänster sida som visar var stigen börjar. Leden är spångad men det är rätt blött på sina ställen. Har det regnat så kan stenarna vara hala – var försiktig! Branta trappor leder ner vidare ner till vattenfallet. Härifrån finns också en stig som går ner till Teveldalen.

Jag tog med mig min kompis Pernilla till Brudslöjan igår kväll; det var en perfekt och alldeles lagom hike en måndag efter jobbet. Det hade regnat under dagen men så sprack det plötsligt upp till kvällen och vi fick en dos ljuvligt solsken. Bra måndagskväll!