Mörkt, stormigt och regnigt. Jag mindes hur underbart det var att springa i just det vädret förra gången – så jag hade inga problem att komma ut ikväll. Jag funderade mest över hur jag skulle hålla telefonen torr, när det är skitväder behöver jag lyssna på något annat än vindens dunder i mina öron.
Jag var ute i ungefär 40 minuter och hann springa 2 längre tröskelintervaller. Det var sjuhukt länge sedan jag sprang kvalitet eftersom en muskel i ryggen strulat men det kändes bra idag. Det kändes faktiskt fantastiskt. Och det finns inget annat att säga än det som redan sagts i det här inlägget:
Att springa är att leva. Men det behöver ju inte betyda att ju snabbare man springer desto mer lever man. Kanske är det tvärtom. Att den största njutningen infinner sig när man sänker tempot och vågar springa långsamt. När andningen är stabil och man flyter fram i en skön miljö, längs med havet, vid foten av ett berg eller varför inte på en stig i skogen?
Men visst är det skönt att ta ut sig ibland och köra stenhårda backintervaller tills lungorna skriker och benen blir till gelé. Då känner man verkligen att man lever. Oavsett intensitet, distans och terräng så är löpning en naturlig del av livet för många människor.
Människan är född att springa och har sprungit sedan urminnes tider. Nu är det är upp till oss som älskar löpning att förvalta detta arv på bästa sätt – i sommar och under resten av året.
Texten är från kampanjen med Craft Sportswear från i våras som jag var med i tillsammans med bland annat Meraf Bahta som sedan sprang hem en seger på EM och på Tjejmilen. Jag tycker att det är en briljant text.
Efter ett löppass i Åre i vintras. 
Löpning på Tylösand på vårvintern. 
Löpning på en landsväg i Hälsingland en decemberdag. 
Backintervaller runt knuten här i Åre på vårvintern. 
Backintervaller med stavar i Sälen för ett år sedan. 
Löpning på en alptopp i Österrike, fast här står jag i och för sig still… 
Stockholm i mitt hjärta – Långholmen. 
Fantastisk skogslöpning söder om Båstad. 
Vacker vinterlöpning i Högbo en vacker – men kall – dag. 
Jag och min springhund, som leker i himlen med alla andra fantastiska bästa kompisar.
