Det har börjat pocka på min uppmärksamhet. De där nya äventyren som jag inte riktigt vet vad de är ännu. Äventyr som handlar om att cykla eller springa långt. För det är just så mina största äventyr sett ut de senaste åren. När jag sprungit Tjejmarathon +50 km. Eller när jag cyklat mellan Stockholm och Åre. Eller när jag sprungit Jämtlandstriangeln på en dag. Eller så.

Jag vet inte vad jag ska göra härnäst men som vanligt kommer det att landa någonstans i magtrakten och då vet jag. Mitt undermedvetna har redan börjat jobba på det och jag ska fundera på det ända fram till jul någonstans. Förmodligen kommer jag vara alldeles för otålig för att berätta för er dock. Precis som i vanlig ordning.

Idag har jag simmat. 30 minuter i en tom bassäng tillsammans med min bästa träningskompis här uppe. Sedan åkte vi hem och gjorde en fenomenalt god asiatisk biffsallad – den vill jag äta varje dag framöver!

Och igår sprang jag mitt bästa löppass på länge: i mörker och spöregn. Det var tufft att komma ut men känslan under tiden har jag saknat. Den där då man verkligen lever. Jag älskar att leva!

 Härliga cykelbilder från tidigare år!