Träningsglädje

Det snöar. Och snöar, snöar och snöar. Det låg ett fluffigt lager nysnö på farstutrappen när vi vaknade imorse. Solen sken och det var en fantastisk söndag; så vi tog en långpromenad i skogen. Vi mötte några jägare, och funderade på hur nära närmsta björn och älg var. Inte så pass nära att vi såg någon i alla fall. Och jägarna, ja de var bara ute efter rådjur och att träna upp den lilla tax de hade med sig.

Jag lämnade av Annika vid tågstationen runt halv ett och sedan körde jag norrut. Genom solsken och snöväder. Det hann mörkna innan jag kom hem till Åre och när vi gick en promenad på kvällen så kändes julmyset nära. Därför gjorde jag smörgås på vörtbröd och drack julmust när jag kom hem. Nu undrar jag bara när jag får plocka fram adventsstakarna. Kanske i veckan, eller hur? Det är trots allt inte många dagar kvar till första advent.

Hälsingeleden är 16 mil lång och går mellan Mosjön och Los och passerar Harsgården (som redan har spår klara) och Bolleberget. Jag har gått Hälsingeleden mellan Bolleberget och Galven – och idag sprang jag och Annika samma sträcka. Jag har sedan länge också velat åka skidor denna delen av Hälsingeleden – så nu hoppas jag på en vinter med mycket snö!

Vi parkerade vid starten och så hämtade min morfar oss i Galven. Däremellan hann vi med en hel del kilometrar med grusväg, fin stig, tallskog och härlig natur. De har dragit om sommarleden till att gå mer på grusväg i början, men man kan fortfarande ansluta via annan stig om man känner sig manad att gå utanför skyltad led.

I början hade vi solsken och det var fantastiskt vackert när solstrålarna silade in genom träden. Sedan mulnade det på och vädret blev lite barskt istället.

Jag och Annika har upplevelsesprungit på många ställen – bland annat här:

I vintras sprang vi en halvmara för att äta en våffla i Kolåsen

Vi har sprungit på fjället i Abisko

Vi har sprungit till en fyr på Fuerteventura och nästan sett Afrika

Vi har sprungit Dublin marathon tillsammans – för nästan prick ett år sedan

Vi har sprungit över en sjö – Sveriges längsta ridvad

Jag och Annika har en härlig helg i Hälsingland. Imorse packade vi in oss i bilen och åkte norröver. Med oss har vi en plan för alla dagar och imorgon ska vi springa trail!

Innan vi kom hem till vårt hus stannade vi vid Bollberget och gick mitt allra bästa elljusspår i skogen. Det var pudrat på backen och krispigt i luften. Solen var sådär skör som den är i november och det var ljuvligt trots att Bollnäs i sig aldrig kommer få pris som Sveriges vackraste stad.

När vi kom hem lagade jag nudelsoppan ramen till lunch; nyförälskad i denna helt fantastiska maträtt som går att variera i det oändliga. Annika var skeptisk – och ikväll blir det traditionsenlig fredagstacos.

Snart nog var det mörkt trots att klockan bara var fem. Vi satte på oss dunjackor, mössa, vantar och tog med ficklampa och gick ut på skogspromenad på min favoritrunda när jag är här uppe. Det snöade i luften och det var återigen ljuvligt. Jag älskar fredagar och känslan som ligger i luften – det är något alldeles särskilt!

Nu ska vi tillbringa resten av kvällen i soffan. Med en eld i kaminen, med tända ljus, med tidningar och te och julmust och med tacos. Med hunden Hazel och katten Charlie. Och så ska jag välja ut det allra bästa stället för ett långpass imorgon!

Annika hittade mig i ett uppslag i tidningen Utemagasinet. Det är ett tidningstips i en nisch som jag tror kommer öka; outdoor. Särskilt med Marie Kjellnäs som chefredaktör. Jag ser fram emot hur hon kommer att utveckla tidningen framöver!