Träningsglädje

En maträtt som varit trendig rätt länge – men som funnits hur länge som helst – är ramen. Ramen är kanske den perfekta maträtten nu under vinterhalvåret; det är värmande samtidigt som det är rätt så lätt mat. Både känslan i kroppen efter du ätit – och recepten på ramen som är enkla att laga. Annars kan ju mat på höst och vintern vara rätt så tung och mustig och ta lång tid.

Ramen är den japanska versionen av den kinesiska nudelsoppan. I Japan lagar man ramen efter många olika recept – och det är vad jag gillar med ramen. Att man kan variera den i det oändliga.

Ikväll gjorde jag ramen med räkor i het buljong. I en kastrull kokade jag upp nudlar och i en stekpanna fräste jag upp en hackad chili i en blandning av vanlig olja och sesamolja. Sedan skivade jag lite andra grönsaker och fräste upp det också: selleri, salladslök, sockerärtor och babyspenat. Och räkorna förstås.

Efter en stund hällde jag på vatten, buljong, lite fond och sambal oelek för ännu mer smak och hetta och så fick det koka upp. Sedan är det klart. Nästan.

I djupa skålar lade jag upp nudlar, grönsaker och buljong. På toppen lade jag också groddar, kimchi, skivad avokado och till sist klippte jag över färsk koriander.

Ramen äter man med pinnar och buljongen med sked – eller så dricker du den direkt ur skålen!

Någon önskade mer vardag och såhär ser jag ut då. Ibland. Jag har längtat efter mysiga cardigans och gillar denna; The Perfect Cardigan från Soft Goat. Mjuk och mysig och med snygg grön färg. Fin till jeans (Levi’s – som jag köpt i USA) och guldskor (Adidas).

Idag kör jag in bilen på service innan jag piper ner till Stockholm. Jag kommer vara där över helgen och hela nästa vecka. Det blir kul! Det blir också kul att komma tillbaka och möta vintern. Jag gissar att de kommer starta igång snökanonerna tills dess.

Igår gick vi ut med en kampanjkod som ger dig 20% rabatt på allt boende på Holiday Club Åre under hela januari. Koden: jan48h gäller bara fram till torsdag kväll – så passa på. Träna på SATS, ät på Grow och bo nära allt som jag gillar; isen på Åresjön som blir till oändligt långa vinterpromenader, restaurangerna i byn som bjuder på härlig känsla och så skidbackarna såklart.

Om du vill veta vilken träningslåt jag gillar allra bäst just nu, vad jag alltid har i kylen eller vilken träningsform jag helst skulle vilja prova, så ska du klicka här!

Jag kan gå igång på lite märkliga saker. Som tanken på att gå upp svintidigt för ett löppass. Eller gå upp svintidigt överhuvudtaget. Det är drömmigt i min värld. Massor av effektiv tid innan världen vaknat.

Det blev inte svintidigt imorse. Men tidigt nog. Och jag var dessutom pepp på morgonjogg. Eftersom Hazel alltid är pepp på morgonjogg så brukar jag öppna dörren så att hon står och väntar på farstubron istället för att hoppa runt i hallen så som överglada hundar ofta gör. När jag står där inne och snörar på mig skorna hör jag ett dovt men högljutt morrande från henne. Som aldrig slutar.

Utanför den öppna dörren är det bara mörker. Ett tjockt lager mörker. Och eftersom det är så tidigt hörs inget annat än tystnaden. Och hennes morrande.

Jag sticker ut huvudet och vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig men gissar att hon ser någon människa där ute, även om det är otippat eftersom ingen rimligtvis kan ha ett ärende förbi min ytterdörr i morgonmörkret.

Men jag ser två fluffiga svansar med ljusa spetsar som dansar uppför slänten och vet omedelbart att det är räv. Och att jag sett räv häromkring flera gånger förut!

Vi springer ut i mörkret och jag har pannlampan på huvudet. Det är först en bit asfalt, och sedan lite grusväg med Åresjön på ena sidan och tågspår och bebyggelse och sedan E14 på andra sidan.

Pannlampans sken lyser upp allting; reflexerna strålar ut från sina lite konstiga ställen och jag blickar in en bit på sidan av vägen och undrar om det verkligen är reflexer jag ser där inne. De sitter lite konstigt två och två i udda formationer.

Och jag inser sedan att det inte är reflexer. Det är ju två älgar. Vi står och tittar på varandra ett tag, jag och älgarna. Hazel som är fågelhund bryr sig inte nämnvärt. Sedan bestämmer älgarna sig för att lomma iväg och jag springer vidare och undrar vad jag ska få se härnäst.

Men det blir inga fler djur. Det blir en tidig morgon som gryr och morgonpigga bilar på väg till sina jobb. Det blir lyckorus i kroppen och en riktigt bra dag – precis som alltid när man börjar med en morgontur.