Träningsglädje

Vintern känns lite som på upphällningen nu. Igår kväll valde vi avslutningen av världscupen i längd istället för Mello och såg varma, soliga bilder från Canmore i Kanada. Jag vill så himla gärna vara en fluga som sitter på axeln på skidåkarna såhär dessa dagar. Eller, allra helst krypa in i hjärnan och få ta del av deras tankar och känslor. Jag vill veta hur det känns efter typ 4 månaders intensivt tävlande – när allt helt plötsligt är över.

För mig delas året också in i olika perioder. Det är inte så himla mycket försäsong, träningssäsong eller tävlingssäsong men däremot passar olika perioder för olika saker.

Jag har till exempel medvetet valt bort att springa särskilt mycket nu i vinter. Förutom en halvmara för några veckor sedan så har jag inte sprungit någon distans alls; mest bara intervaller. Istället har ju konditionsträningen kommit från andra träningsformer varav längdskidåkningen är den absolut främsta (och för övrigt det absolut jobbigaste jag vet).

Om drygt en vecka åker jag till Sydafrika och det kickar igång min löpsäsong lite mer ordentligt. När jag kommer hem är dessutom cykelsäsongen igång söderöver!

Men först; lite mer vårvinter i Åre! Här är två bilder från igår. Jag och Hazel tog en långkörare: 90 minuter på snöskor i solskenet. Fräknarna har hittat hem till mina kinder igen!

Jag känner inte Pamela, som går under namnet ”pamppon” på många ställen, men hon gör mig glad. Så jag följer henne i alla möjliga kanaler, typ blogg, instagram och snapchat bland annat. Häromdagen listade hon sju saker som gör henne glad och jag tänkte göra samma sak. För ibland behöver man påminna sig om vad som gör en glad och se till att fylla på med just det och faktiskt skita lite i resten.

Jag gillar uttrycket ”and now I’ll do that’s best for me” och tänker att många av oss, som har en tendens att göra lite för mycket för alla andra, behöver mer av det.

Här är mina sju saker:

1. Frihet. Jag är ingen vilde som inte kan sitta still eller som inte kan anpassa mig till samhällets strukturer. Tvärtom är jag en jävel på att vara anpassningsbar – men – ju mer jag vet att jag skulle kunna göra vad som helst, ju mer trivs jag på min kontorsstol när jag sitter där. Jag har inga problem att jobba 9-5 om jag vet att jag faktiskt inte måste.

2. Variation. Jag är ingen förvaltare, då börjar jag slarva. Därför måste jag göra nytt (och göra bättre) för att vara riktigt grym. Jag tillhör en av de få människor som äter olika saker till frukost varje dag. Jag springer sällan samma runda och jag tränar typ aldrig exakt samma sak.

3. Bekräftelse. Oftast behöver det inte handla om att någon säger att jag är så himla bra – oftast till jag veta vad jag kan göra bättre. Jag är en sådan som kan vara nöjd men jag nöjer mig aldrig.

4. Mycket sömn. Tills jag var 30 behövde jag knappt sova. Nu vill jag allra helst ha 8 timmar för att vakna pigg och utvilad.

5. En vacker omgivning. Det låter kanske töntigt men det finns flera jobb jag inte kan tänka mig och flera ställen jag inte kan tänka mig att bo på bara för att miljön inte tilltalar mig. Jag färgas nog väldigt mycket av det runt omkring; av det där som många kanske inte ser men som jag liksom tar in i själen. Det låter flummigt – men det är viktigt.

6. Att det ska vara roligt. Jag vet att allting inte kan vara kul jämt, vissa grejer måste man ju göra ändå. Typ öppna post och betala räkningar. I övrigt behöver jag tycka om det jag gör, annars ser jag nog ingen poäng med att göra det. Inklusive träningsrelaterade grejer. Jag skulle inte träna om det inte gav mig någon form av ”rolighet”. Roligt handlar inte om att skratta men det ska vara en känsla av tillfredsställelse.

7. Att vara ute. Det var inte heller något jag trodde att jag behövde särskilt mycket när jag var 20 men som jag verkligen kräver nu. Det är mitt andningshål.

Och så kom den ännu en gång: en riktig pangdag. En sådan där perfekt dag i Åre som man inte tror ska upprepa sig men den gör det gång på gång. Och det bästa av allt: imorgon ska bli precis likadan! Blå himmel, plusgrader i solen och vindstilla.

Det är tur att det är rejält kallt om nätterna så att vårvintern inte går så hårt åt snön. Imorse när jag var ute var det -15 grader. Bara timmar senare sitter vi ute och äter sen vinlunch på Hummelstugan med magisk utsikt över fjällen och alla toppar man kan tänka sig – och skärmflygarna som gör konster tight ovanför huvudet.

Och vet ni, det är inte ens kö i liften!