Vintern känns lite som på upphällningen nu. Igår kväll valde vi avslutningen av världscupen i längd istället för Mello och såg varma, soliga bilder från Canmore i Kanada. Jag vill så himla gärna vara en fluga som sitter på axeln på skidåkarna såhär dessa dagar. Eller, allra helst krypa in i hjärnan och få ta del av deras tankar och känslor. Jag vill veta hur det känns efter typ 4 månaders intensivt tävlande – när allt helt plötsligt är över.

För mig delas året också in i olika perioder. Det är inte så himla mycket försäsong, träningssäsong eller tävlingssäsong men däremot passar olika perioder för olika saker.

Jag har till exempel medvetet valt bort att springa särskilt mycket nu i vinter. Förutom en halvmara för några veckor sedan så har jag inte sprungit någon distans alls; mest bara intervaller. Istället har ju konditionsträningen kommit från andra träningsformer varav längdskidåkningen är den absolut främsta (och för övrigt det absolut jobbigaste jag vet).

Om drygt en vecka åker jag till Sydafrika och det kickar igång min löpsäsong lite mer ordentligt. När jag kommer hem är dessutom cykelsäsongen igång söderöver!

Men först; lite mer vårvinter i Åre! Här är två bilder från igår. Jag och Hazel tog en långkörare: 90 minuter på snöskor i solskenet. Fräknarna har hittat hem till mina kinder igen!