Lättnaden över gårdagen ligger fortfarande som ett guldskimmer över verkligheten idag. Det är stelt i benen och trampdynorna och tårna är ömma, men vad gör det på det stora hela. Jag har inte ont. Jag är inte skadad. Jag är hungrig.

Med gårdagen kan jag lägga marathonträningen åt sidan och tänka på nya saker. Jag har ett nytt fokus för november. Och jag har ju tagit sikte på nya utmaningar 2016.

Men vi börjar med november. Jag ser fram emot att ägna en hel månad att ”heal”. Att läka, stärka och bygga upp. Fokusera på svagheter. Fysiskt och mentalt.

Att sova mycket. Träna min core ordentligt. Äta bra. Gå mycket. Sitta still mindre. Att vara mer närvarande. Att må bra och leva innerligt. Det är inget stort steg för mig; det är precis så jag vill leva i princip jämt – men jag tror att den mentala pressen från Dublin ändå har legat där och varit konstant närvarande.

November alltså; jag ser fram emot dig. Du kommer med värme och kärlek.