Jag sitter på en buss mot Stockholm och känner mig extremt tacksam. Kanske kan känslan av tacksamhet också räknas in i begreppet hälsa? De dagar jag känner väldigt mycket tacksamhet är dagar då jag mår bra. Och mår jag bra så har jag en hög dos riktigt bra hälsa i mig.

De senaste gÃ¥ngerna jag har Ã¥kt mellan Åre och Stockholm har jag kört bil till Hälsingland till min mormor och morfar som just nu ocksÃ¥ är väldigt mycket hundvakt till Hazel. FrÃ¥n Hälsingland har jag sedan antingen Ã¥kt tÃ¥g till Stockholm – eller som idag: buss. Det är en rätt sÃ¥ tom buss jag sitter pÃ¥ med gratis och snabbt wifi. Saknas bara en latte i pappmugg sÃ¥ hade livet varit komplett just här och nu. Men jag fÃ¥r nöja mig med den där tacksamheten.

Jag är pÃ¥ väg mot Stockholm för ett kul frukostevent imorgon bitti – och för att om nÃ¥gra dagar Ã¥ka till Dublin och springa marathon. Efter att ha anmält oss för ett halvÃ¥r sedan är det snart dags pÃ¥ riktigt; och oj vad vi skrattar pÃ¥ Snapchat om hur vi inte förberett oss de sista sex veckorna.

Här var mitt sista långpass och sedan dess har jag sprungit kanske två-tre gånger. Annika har också haft en hel del oflyt och har inte sprungit många kilometrar på länge heller.

Men det spelar inte så stor roll tänker jag; vi springer (och går) för upplevelsen. Eventuellt blir den där upplevelsen en rejält lång dag med ösregn men vi har i alla fall bokat hotell med bastu.

När tacksamheten är pÃ¥taglig spelar inte resten särskilt stor roll. Men var kommer den här känslan av tacksamhet frÃ¥n; den som drabbar oss med full kraft ibland – för att andra dagar vara helt borta. Eller är du en sÃ¥dan som känner ett jämnt flöde av tacksamhet i princip jämt?

Voxnamacken, min favoritmack mellan Hälsingland och Åre.