Träningsglädje

Eftersom det var en hel vecka sedan mitt senaste löppass – och mitt senaste träningspass överhuvudtaget – så var det definitivt dags igår. Jag har bott här i Åre i ett och ett halvt år och springer i stort sett alltid nya rundor. Den enda sträckan jag sprungit flera gånger är elljusspåret i Duved och St Olavsleden som går förbi mitt hus. Men utöver det så vill jag alltid hitta en ny stig.

Igår gick turen till Åre Björnen. Jag har några långpass att beta av inför Dublin Marathon den 26 oktober och jag vill springa de passen på ordentlig väg. Jag har sprungit långpass i terräng hela sommaren men det är en helt annan typ av löpning. Det jag behöver allra mest mentalt just nu är att nöta kilometrar. Därför passade jag på att reka den otroligt tråkiga grusväg som går mellan Åre Björnen mot Fröå Gruva och som slutar i Huså.

Jag satte på Hazel selen och kopplade fast henne i midjan och så gav vi oss iväg. Jag minns vägen som rätt backig men den kändes trots det skön att springa. När vi kom till Fröå Gruva så vek vi av höger in i längdskidsystemet i Björnen och sprang en gammal skogsväg hem. Här går det skidspår på vintern och skyltarna sitter uppe även under sommaren. Där det är en massa sly och buskar just nu är det platt och fint till vintern. Som en annan värld.

Efter runt 7 km kom vi tillbaka till bilen. Hazel var lika pigg som vanligt – och jag själv, ja jag var lite mer nöjd än vanligt. Löpning har den effekten!

Andra plattare rundor som jag gillar att springa i Åre är:

> Ristafallsrundan (eller denna variant på leden runt Ristafallet)

> St Olavsleden mellan Åre by och Tegeforsen

> Blanktjärnsrundan (den är inte jätteplatt direkt, men går i alla fall inte upp på något fjäll…)

> Jörgens led är inte platt någonstans – men tar du liften upp så går det nästan bara nedför!

> Åreskutan runt – om du tar liften upp så blir det en halvmara med negativa höjdmeter.

Åreskutan bakom Fröå tjärn

I måndags fyllde jag år och jag hade lite ångest inför min födelsedag. Det handlar absolut inte om att bli äldre, jag har faktiskt inga problem med det. Men, jag ville fira så bra som möjligt och verkligen maxa allt. Jag är ju en upplevelsejunkie som dessutom går igång på effektivitet, och nu ville jag ju optimera roligheten i att fylla år.

Eftersom jag var i Stockholm hela helgen så började firandet i lördags. Efter en dag med jobb ute på Stockholmsmässan så tog jag vägen förbi Tössebageriet och hämtade upp en tårta och ett gäng småkakor och hade kaffekalas med familjen och farmor och farfar. Det var rackarns trevligt, sådär som kaffekalas är när man fyller år.

Söndagen bestod också den av många timmars jobb innan jag tog en sväng förbi Stikki Nikki på Götgatan 46 och köpte med mig några byttor med glass. Jag har haft Stikki Nikki på hjärnan i några veckor nu, förmodligen eftersom jag följer dem på Instagram. Bland smakerna som jag valde ut var salty caramel, hazelnut, lemon sorbet och belgian chocolate. Plus några till.

Hemma hade pappa fixat skaldjur av alla de slag och vi skålade i champagne och såg på när han grejade med ostronen. Jag beskådade det mesta från soffan eftersom jag var så trött i fötterna. Det här med att springa på mässa alltså…

Vi väntade in min sambo som åkte upp och ner genom Sverige på ett tåg som tog lite andra vägar än planerat. Efter dubbelt så lång restid kom han fram och vi kunde slå oss ner för skaldjursfest. Jag gillar hummer allra mest, det konstaterade jag den här gången på västkusten. Efteråt hade vi glassprovning.

Måndagen, som var min riktiga födelsedag, blev ett enda långt crescendo. Från klockan 7 på morgonen satt jag på Café Pascal och i några timmar kom några av mina bästa vänner förbi för frukost beroende på när de kunde och vad jag tyckte var den bästa starten på en måndag man kan tänka sig. Mellan varven jobbade jag och grejade till och med ett telefonmöte.

När jag druckit två koppar kaffe och det gått några timmar så följde Katta med mig och firade vidare i poolen på taket på Selma City Spa (Clarion Sign). Det var finfint väder och 34 grader i poolen. Och vi var helt själva. Vilken fullträff. Efter ett tag kom en servitris ut med en surprise med bubbel och vindruvor och grejer. Så himla fint ordnat av Katta – tusen tack!

Vid 14-tiden promenerade vi genom stan för en sen lunch på Riche med Katta och Annie. Jag beställde in deras klassiska köttbullar och efter ett tag upphörde sorlet och vi var de enda som var kvar.

Det hann bli eftermiddag och jag jobbade en sväng innan jag träffade en till vän för mer firande. Denna gång på Orangeriet på Kungsholmen. Det är ett himla trevligt ställe för lite kompishäng och en drink, särskilt en måndagskväll som denna.

När jag promenerade hem vid 19-snåret hade det blivit mörkt och himlen bjöd på ett alldeles rosa skådespel. Jag hann inte mer än hem och vända förrän jag hade min sambo bredvid mig och vi begav oss ut på stan igen. Vi hade ett sent bord på Mathias Dahlgrens Matbaren inbokat och jag visste inte vad jag hade att vänta mig men oavsett så var det alldeles över förväntan ändå. Fantastisk service, utomordentliga vinrekommendationer och gudomlig mat.

Det var en helt fantastisk födelsedag som visserligen gjorde mig alldeles förlamad av trötthet dagen efter men jag är oändligt tacksam för alla fina vänner och stunder som jag fick med dem. Eftersom jag envisas med att bo en bit från Stockholm så är jag så himla glad att mina Stockholmsvänner tog sig tiden att träffa mig en helt ovanligt vanlig måndag.

Förut tyckte jag inte att det var så viktigt att fira mina födelsedagar men jag har nog ändrat mig vad gäller det. Klart det är viktigt – mest för att det är en chans att göra en vanlig dag till en himla bra dag! Förra året slog jag till med den här hotellfesten och året innan, när jag fyllde 32, firade jag i den här värmen.

Varje gång min blogg får ny skepnad är det lite som att säga hej till världen på nytt. Just den här gången så är det inte bara en ny design jag fått – det är en helt ny blogg. Idag börjar jag blogga här på Metro tillsammans med storheter som Sofia – PT-Fia – Sjöström, Sandra Beijer och Petra Tungården. Jag tror att förändringar för oss framåt och det här är ett litet steg för världen men ett stort steg för mig.

Jag älskar gänget på Healthy Living och kommer att sakna dem – de är ju mina vänner. Men deras bloggar finns kvar, och jag läser dem varje dag!

Nu tar jag ett nytt steg och från min vecka av tystnad finns det så himla mycket att berätta. Jag har inte ägnat en enda timma åt träning ska jag erkänna – men timmarna har å andra sidan gått i ett. Det var med enorm sömnbrist från en otroligt intensiv och megakul långhelg i Stockholm som jag landade på huvudkudden igår kväll. Hemma i tystnaden här i Åre.

Men vi ska såklart ta allting från början – för visst hänger ni med här på Metro?