Träningsglädje

Det spelar ingen roll hur mycket man bloggar om frukost, det finns alltid mer att säga. För jag tycker att frukosten är det härligaste på hela dagen. Jag tänker att det finns lite olika frukostfavoriter, beroende på tillfälle och dag.

Jillian Michaels har sagt att om man slår ut allt vi äter så håller vi oss till samma livsmedel och saker men det stämmer inte på mig. Jag kan äta samma sak i några dagar eftersom jag snöat in på det men sedan måste jag byta. Just nu äter jag mycket chiapudding. En annan gång äter jag mycket omelett. En tredje gång vill jag ha gröt. Eller göra egen müsli.

Vardagsmorgnar äter jag som sagt just nu gärna chiapudding. Det är enkelt men festligt på något sätt. Bygga lager på lager och göra olika kreationer varje dag. Som imorse: ett lager chiapudding sedan mammas hemgjorda hallonsylt från bären som stormtrivs på den soliga södra sidan av ladan, grekisk yoghurt, jordgubbar från Jämtland och blåbär från hälsingeskogarna.

Jag gör gärna en kaffe till. Antingen en latte eller en bryggkaffe med utvalt specialkaffe eftersom jag blev så väldigt intresserad av just kaffe när jag intervjuade några världsmästare i kaffe för ett tag sedan.

I Stockholm äter jag för jämnan min frukost ute på café. Det är en storstadsgrej men himla härligt tycker jag. Alltid när jag äter frukost på Café i Stockholm så träffar jag en vän eller kollega.

Mitt nya favoritcafé i Stockholm är Pascal vid Odenplan men jag gillar också klassiker som Mellqvists på Rörstrandsgatan, Kaffeverket på St Eriksgatan eller Fabrique lite var som helst i stan (den som är närmst mig ligger vid Fridhemsplan), Oktagon i Sturegallerian (där har de god chiapudding med acaitopping förresten), Nybrogatan 38 eller lyxfrukosten på Grand Hotell (inte hotellfrukosten).

Jag går helst dit tidigt så att jag slipper trängas och jaga sittplats. Plus att jag måste gå dit tidigt eftersom mina Stockholmsdagar är så fullbokade att varje minut planeras.

En bra frukost på café måste bestå av riktigt bra kaffe (latte), surdegsbröd (helst med ägg som pålägg) och god juice (Brämhultsjuice som man hällt över i annan karaff dras av på betyget).

Men, oavsett allt så slår ingenting en riktigt bra hotellfrukost. Jag vill ha gott om plats och helst vill jag vara först eftersom jag inte har tålamod att stå i kö för att ta kaffe, göra egen juice eller vänta på äggröra som tagit slut.

Jag gjorde en omvärldsanalys över hur man pratade om hotellupplevelser i mitt jobb för några år sedan och just frukosten var det man pratade om allra mest. Såklart. En dålig frukost kan döda vilken hotellvistelse som helst.

Eftersom det finns så bra caféfrukostar i Stockholm så väljer jag nästan alltid bort hotellfrukosten men jag har hört att Mornington på Östermalm har bra frukost, och så gillade jag frukosten på Nobis trots att den var väldigt dyr. Wienercaféet på Biblioteksgatan är förvisso inget hotell men en frukost på Wienercaféet är som en hotellfrukost!

Högbo Brukshotell är ett exempel på hotell med riktigt bra frukost, men även Vox Hotel i Jönköping hade bra frukost. I Åre älskar jag frukosten på Copperhill. I höst ska jag hänga här mycket har jag tänkt; jag ska äta frukost och sedan ska jag ta det lugnt på spa. Söndagsförmiddagarna här uppe i Åre är perfekt för sådant!

Holiday Club i Åre har blivit en av byns mer moderna institutioner. Holiday Club med sitt spa är en självklarhet tillsammans med bergbanan som är lite drygt 100 år, Åre kabinbana och så de anrika gamla husen i byn. Att besöka Holiday Club för ett bad är nästintill lika självklart som att ta ett åk i backen på vintern eller leta upp en led på berget på vintern.

Det är på Holiday Club jag är när jag simmar. Holiday Clubs bad (det är egentligen en bad- och bastuvärld) är inget uttalat ställe för motionssim men är man smart med tiderna och när man går dit så är man i princip ensam i poolen; det har jag varit snudd på alla gånger jag varit där och simmat oavsett om det är sommar eller vinter.

Jag kan inte hjälpa att kolla på den stora klockan på väggen när jag simmar. Inte för att hålla koll på hur snabbt jag simmar, utan för att räkna ner tills jag får gå upp. Men det beror mest på att det inte finns så mycket annat att kolla på. När jag simmar åt ena hållet kan jag i och för sig blicka ut över träden på andra sidan Åresjön men i övrigt händer inte så mycket. Det ger å sin sida fin reflektion för hjärnan, så att simma blir också en stund att reflektera över saker och ting (en av de där grejerna som hjärnan behöver för att må bra). Dessutom är man långt från uppkopplad där i poolen!

I vintras fick jag kläm på det där med att crawla tack vare en grym simlärare – tillika min före detta chef och kollega (sedan skrev jag det här inlägget, stursk som jag var: lär dig crawla på 30 minuter). Men simträning handlar om att konstant nöta just simträning. Det har jag förstått från mina simmande vänner. Därför blir det mest bröstsim nu när jag motionssimmar och för att hjärnan ska få lite lugn. Här är några reflektioner från en tidigare gång jag simmade.

Efter simningen åt jag lunch på Holiday Club. De serverar lunchbuffé med sallad och gillar man inte dagens rätt så finns det i princip alltid spagetti och köttfärssås eller tacos.

Kan någon förresten förklara varför man blir så hungrig när man simmat? Jag har hört flera teorier; dels att organen ligger i horisontalläge alternativt att det har något med vattentrycket att göra, men också att det är kallt i vattnet och då går det åt mycket energi att värma upp kroppen. Har du någon teori?

För några veckor sedan hade vi en av många fina grillkvällar – och till allt det grillade gjorde vi ett recept från Leila Lindholm. Det var en sallad med sötpotatis, fetaost och svarta belugalinser.

Vi äter rätt ofta vegetarisk mat eftersom min mamma är vegetarian (eller flexitarian om man ska vara noga eftersom hon inte äter industrikött utan enbart vilt och fisk). Just den här kvällen grillade vi aubergine, zucchini och en nyhet på grillen;  kålrot. Vi brukar också grilla halloumi vilket är underbart gott när den är sådär seg och lite chunky.

Leila Lindholms sallad med belugalinser var så god att vi gjorde den också häromkvällen. Allra helst lägger vi upp den på ett stort fat så att man får med sig allt det gottiga på sin tallrik: de färska salladsbladen från landet som ligger på botten, de svarta belugalinserna som fortfarande är ljumma, den rostade sötpotatisen med flingsalt och så smulad fetaost och nyrostade hasselnötter på toppen.

Gör en enkel dressing till på olivolja, balsamico, salt och några varv med pepparkvarnen.

Här är receptet med exakta mått för den som är nyfiken.

Leila Lindholm är riktigt träffsäker när hon gör nya recept och jag gav min mamma Leilas senaste kokbok The fresh foodie i födelsedagspresent i juli. Jag har också några av hennes tidigare kokböcker och de känns alltid så lyxiga.

Här är några andra recept jag bloggat om:

> Körsbärslemonad – recept från Leila Lindholm

> Amerikanska pannkakor – recept från Leila Lindholm

> Kanelbullar – recept från Leila Lindholm