Träningsglädje

När jag åt chiapudding på i oktagonen i Sturegallerian, alldeles bredvid Sturehuf där Stockholms matmarknad håller till, brev jag inspirerad till hur man kan servera chiapuddingen på ett lite nytt och roligare sätt. Där kom den allt annat än solo i ett glas. Istället fick man välja vad man ville ha i sin chiapudding – kanske yoghurt, kanske acai, kanske något annat. Kanske vill man dessutom beställa ett ägg till, eller en croissant.

Imorse när jag tog fram min egen chipaudding som stått i kylen över natten så mixade jag ett lager mangocréme och toppade med jordgubbskvarg. Överst toppade jag med frön men det hade lika gärna kunnat vara blåbär eller müsli eller kokosflarn eller vad som.

Det finns en faktor som styr över allt annat i fjällen och det är vädret. Är det klart och fint vill jag ta mig upp mot fjälltopparna. Är det regnigt och molnen hänger tungt vill jag springa här nere i dalen. Till exempel.

Imorse kom min kollega med mössa och vantar. I grannbyn Vallbo fick de skrapa bilrutorna alldeles nyligen. Men när jag gick hem från jobbet var den tunna dunjackan utbytt mot linne och på Åresjön såg jag flera som paddlade sup. Det var sommar.

Jag satte mig på balkongen med en latte och lyssnade på Studio Ett och funderade på vad jag skulle göra av eftermiddagen. Jag ville upp på fjället men saknade en stadig plan.

Efter ett tag kom jag fram till att en alldeles lagom utflykt var att ta mig upp till Ullådalen och den lilla stentoppen som ligger alldeles där liften tar slut och snett upp till höger. Jag tog med mig ett gummiband i min ryggsäck för att kunna göra lite styrkeövningar där uppe men myggen jagade ner mig så det blev inte mycket med det.

Men en fin eftermiddagstur blev det i alla fall. Och till på köpet har jag kommit på en annan riktigt fin grej som jag ska se till att göra denna vecka.

Kontrasterna gör livet sa en god vän till mig för ett tag sedan och jag minns inte helt säkert men jag tror att det var Katta. Jag tycker att det är ett lite skönare citat än Alfons pappa som sa om man aldrig har tråkigt så vet man inte när man har roligt. I kontrasterna behöver man inte dela upp roligheter och tråkigheter och placera in i facken semester och vardag. Det är bara olika saker med sina olika tjusningar.

Kontrasterna gör hela året; den mörka och kalla men fullkomligt gnistrande vackra vintern med raggsockor och dunjacka och ved i kaminen. Våren med sitt pirrande och kvittrande och sitt klara solsken. Sommaren med dagg i gräset och hängmatta eller hammock och vågskvalp, mygg och fästingbett. Och hösten med sin klara luft, färgerna som skiftar i guld och de mörkare kvällarna. Tjusningen med sommar är att det kommer en vinter. Det fina med vintern är att det blir sommar igen.

Jag vill inte ha någon vardag i mitt liv, men jag uppskattar struktur och ordning och reda. Många säger att de älskar vardag och jag har alltid ställt mig frågande till det men inser att vi har bara olika ord för samma saker. Men vad vore ordning och reda om man aldrig fick släppa sig hän. Vad vore alla helt fria dagar om man aldrig hade inbokade saker att göra.

Den här veckan jobbar jag från kontoret i Åre, med mina kollegor som jag inte träffat på hela sommaren. Mellan varven springer jag på fjället, släpar kettlebells och sitter en stund i bastun. Det ska både regna och bli sol, vara kallt och lite varmare. Det är kontrasterna som gör livet.

Alla bilderna är från augusti förra året.