I fredags kväll samlades vi kring grillen och medan vi åt pratade vi om hur vi skulle spendera den perfekta lördagen; det skulle ju bli varmt och soligt. Olika alternativ avhandlades men inget kändes särskilt klockrent. Inte förrän jag föreslog att vi skulle äta en lång frukost och sedan gå en bit av Hälsingeleden.
Sagt och gjort; när lördagsmorgonen visade sig från sin allra bästa sida dukade vi fram storfrukosten och bryggde extra mycket kaffe. Termos, stödmacka och vattenflaskor packades i våra ryggsäckar och vi satte snart av i samlad trupp: jag, hunden Hazel, mamma, pappa och min mormor. Med kartan i hand planerade vi att gå Hälsingeleden mellan Bollnäs och Galven eftersom jag hört att det skulle vara den torraste och den finaste delen.
Som vanligt är det alltid svårast att hitta på leden från startpunkten men Hälsingeleden var väl utmärkt under de 15 km som vi gick den. Den bjöd på en perfekt stig att springa men vi tog det i långsammare tempo. På ett ställe vek vi av för att upptäcka en källa, på ett annat ställe diskuterade vi vilken svamp vi såg, på ett tredje ställe plockade vi blåbär och på två ställen konstaterade vi att det låg bajs från björn på stigen. Men vi varken såg eller hörde någon björn i skogen, vi tjoade som indianer för att vara på den säkra sidan att den hörde oss först.
