Jag tog en tur efter jobbet. En långtur. 30 km på fjället över gränsen till Norge. 30 kilometrar där det var både överjobbigt och jag överlycklig. Med inslag av katastroftankar och ett visst mått av död. Och en bit dubbelnougat.
Istället för att skriva om alltihop så har jag gjort ett podavsnitt om det. Lyssna till avsnittet ”följ med på långpass” i podcasten Träningsglädje TALKS.
Du kan lyssna i din podcastapp – eller klicka på länk här och lyssna direkt via dator. Har du aldrig lyssnat på en pod i ditt liv så är det dags att börja nu. Det är busenkelt!
Leden som jag sprang heter Pilgrimsleden eller St Olavsleden (det finns ju trots allt många Pilgrimsleder) och går från Selånger i Sundsvall till Stikklestad i Trondheim. Den är på totalt 50 mil men jag har hört att den allra bästa delen av St Olavsleden är den bit som går från Skalstugan längs Karl Johans väg (den gamla landsvägen från 1830-talet) över fjället och in i Norge. Den här biten av St Olavsleden har stått på min bucket list länge – nu tog jag äntligen chansen.
Jag mötte en familj som cyklade mountainbike. Gillar man inte teknisk stig utan vill helst cykla skogsväg eller övervuxen skogsväg som känns lite som stig, så gillar man den här vägen. Man är på kalfjället men man är skyddad av en allé med fjällbjörkar som följer med en hela tiden. På den svenska sidan är det inte särskilt kuperat utan väldigt lättcyklat. På den norska sidan är det mer kuperat men också roligare. Du passerar flera fjällbäckar och vattendrag, vindskydd och utedass. Norskarna har skyltat bättre och är kanske ute i de här krokarna mer.
För att hitta till den här delen av St Olavsleden ska du köra av E14 på väg 322 mot Norge. Kör förbi Medstugan och Skalstugan. Strax efter Skalstugan ser du en vägskylt där det står ”Den gamla vägen”. Här finns det några parkeringsfickor och här ska du stanna. Det är här det börjar!
Bilderna nedan visar underlaget och naturen rätt så bra. Och de där fjällbjörkarna alltså, de tar aldrig slut!
Svenska vägen Norska vägen Lite vatten Riksgränsen Björk efter björk efter björk… Jag la en sten här… …och här var jag rätt så pigg Här var det rätt så fint …och här var det bara långt. När regntunga moln möter solsken blir det magiskt Fjällbjörkar i motljus alltså! Mot slutet blev allting till guld… …men finaste vyn var nog ändå denna!