Träningsglädje

Saker jag gjort sedan sist, förutom att publicera en film? Det är en hel massa! Besiktigat min bil svintidigt en morgon, till exempel – och stressats lite av att den gått 250 mil över servicerekommendationen. Och så har jag friröntgat min hund för att få ett obligatoriskt ok på friska och hela höfter, men precis fått ett samtal om att vi måste göra om allting eftersom det blev tekniskt fel på bilderna så de är inte officiellt godkända.

Jag har jobbat jättemycket med nya och befintliga uppdrag. Till exempel har jag fått äran att producera en podcast och första avsnittet gjordes i tisdags. Jag har firat min mamma som fyllt år med en härlig kväll i skärgården. Vi har druckit vin till sen kväll och sedan gått upp några timmar för tidigt för att grädda kalljäst bröd på morgonen och svänga ihop en gräddig tårta till frukost. Sedan körde jag 80 mil ovanpå det. Jag har haft ett himla kul möte med en tjej som startar upp typ världens roligaste företag. Jag har suttit jättelänge i bilkö i Stockholm och svurit lite över det och genast längtat till bergen, skogen och havet. Och jobbat lite mer.

Men, nu är det helg och den är extra lång för på måndag checkar vi in på spa. Innan dess blir det fest och backintervaller.

Födelsedagskvällen som jag nämnde spenderades i Skärså i skärgården utanför Söderhamn. Ungefär hur fint som helst. Vi åt på Albertina och jag valde räkbakelse till förrätt, lax till varmrätt och chokladtårta till efterrätt. Solen sken och det mesta var sådär allmänt härligt!

Du vet den där känslan som träning ger. När det pirrar i kroppen av både trötthet och glädje, när svettpärlorna bildar en rännil längs ryggraden. När solen skiner eller när regnet öser, när kylan biter eller när vinden viner. Alla de gånger du gett dig ut för att göra dig själv lite bättre, ditt hjärta lite starkare och huvudet lite klarare.

Jag ville att den tredje episoden av mitt filmprojekt The Freedom Series skulle symbolisera just det. Träningsglädje på ett annat sätt. Mer ös och mer av allt. Så jag bjöd in min sambo och min vän Malin att vara med. Två personer som bidrar med träningsglädje på sitt sätt. Träningsglädje är något att dela, oavsett hur snabb du är eller hur ofta du tränar.

Om du känner igen dig i känslan. Om du delar upplevelsen. Om du känner att det lika gärna hade kunnat vara du i den här filmen – varsågod, jag skulle bli så himla glad om du delade! Här är länk direkt till filmen för att sprida precis där du vill!

Vill du se de tidigare filmerna? Här är de:

> The Freedom Series Chapter I: The Relief

> The Freedom Series Chapter II: Northern Delight

Och du, berätta gärna vad du tycker om filmen – och filmerna! Vilken känsla landar hos dig? Vad är det du ser? Och inte minst, vad vill du se nästa gång?

Kvällen cykelpass var efterlängtat. Så många gånger som jag tänkt ge mig ut men som det strulat och jag inte kommit iväg. Men nu så: med laddat batteri (jag kör elektroniska växlar på min Nishiki Limited), med rätt skor och pedaler, med riktiga glasögon – och med rätt väder. Ja, förutom att det blåste motvind då.

Jag vidgade vyerna lite och körde Runemo-Freluga-Stagårdsvägen och Anneforsvägen mot Finnfara och fram till Annefors. Sedan tog jag höger och körde Alfta-Runemo. Det landade på runt 55 kuperade kilometrar men knappt en enda meter där lupinerna inte stod som en tyst hejaklack längs vägen. Solen kastade sina sista strålar på mig när jag svischade förbi de djupaste björnskogar.

När man tar höger från Stagårdsvägen och kör Anneforsvägen ut ur Bollnäs tar man snart sikte på en raksträcka som aldrig tycks ta slut. Den går uppför tills den når himlen. Uppförsbackarna slutar inte där utan håller konstant i sig till Annefors ungefär. Det kändes rejält i mina cykelovana ben. Första chocken kom den första milen. Det var inte ett dugg kuperat men bara att sitta på cykeln var ovant för dem som numer mest är vana vid att springa.

Sedan kom backarna. Energin var det inget fel på, inte heller att jag inte hade vattenflaskor på cykeln (hade inte rätt sort hemma och det där är ju noga) men det gick ju så mycket uppför! Går det uppför så går det nedför, men det går ju å andra sidan bra mycket snabbare.

Uppförsbackarna pirrar mysigt i benen just nu, som ligger upplagda på soffan framför TV:n samtidigt som vädret blir allt sämre där ute. När jag kom hem tändes grillen och jag fick en mojito i handen. En finfin söndagskväll i sommartid!

Cykling är förbaskat härligt alltså. Jag är lycklig efter varje runda. Och varje gång jag cyklat undrar jag varför jag inte cyklar oftare? Jag älskar, älskar, älskar att cykla!

Finnfararundan som jag cyklade är mer kuperad än El Diablo tycker jag, så det var bra träning. Och är du nyfiken på cykling har du väl inte missat detta?

Tröja // Glow från Craft. Byxa // Glow Bib från Craft.

Skor // Mavic. Hjälm // Specialized. Glasögon // Bliz Eyewear.