Träningsglädje

1. Burgare. Jag älskar en god burgare! Allra helst gjord på högrev och med mangosenap från Johnny’s och ketchup och god dressing och krispiga salladsblad och kanske lite mjukstekt lök. Och så en grillad majskolv och goda wedges eller sötpotatisfries. Alltså mums!

2. Pastasallad som man åt för några år sedan! Kanske äter man pastasallad nuförtiden också men i min familj så var det länge sedan någon blandade ihop pastaskruvar med salladstillbehör och kyckling eller andra grejer. Den typen av pastasallad som jag köpte som takeawaylunch från kyldiskar har ersatts med något annat. Oklart vad. Äter ni pastasallad? Hur som helst, jag vill ta med pastasalladen ut i stor bigpacklåda och dricka bubbel ur platsglas på en picknickfilt. Ja tack!

3. Jordgubbstårta. Ge mig! Förra året ville jag inte se åt en tårta bakad på sockerkaksbotten men i år har jag kommit på nya planer. Jag vill däremot ha jättemycket gojs mellan lagren. Och hög och maffig ska den såklart vara. Ge mig mycket tårta för tusan!

4. Bruschetta före grillningen. Mycket vitlök ska det vara. Och den finaste olivoljan. Och flingsalt. Gärna på ett surdegsbröd som är lantligt och grovt. Ett glas vin till det medan resten av middagen blir färdigt på grillen. Förmodligen är vi fortfarande blöta i håret allihopa eftersom vi varit nere på badstället innan. Jag har stått på stegen jättelänge och ojat mig eftersom jag är en badkruka. Men när en broms kom och anföll mig så hoppade jag i och det var ju inte alls kallt. Ja, det är förra årets minnen jag berättar om. Jag kan ta den där bruschettan nu tack!

5. Rabarbersaft. Citronlemonad. Rårörd hallonsaft. En somrig öl. Kanske den rosa hallonölen från Huså bryggeri. Jag gillar egentligen inte öl men efter en svettig och tuff löptur så är öl tamejtusan det godaste. Fast syrlig saft är det jag drömmer om under mina långpass när jag glömt att ta med mig vatten. Helst vill jag servera det i en sådan där glasdunk med skruvkork och med härlig mynta och frysta bär för ögats fröjd.

Nog om mig – vilken är din allra godaste sommarmat?

Den här pizzan åt jag igår. Den kan jag också ta igen, tack!

Att snöra på sig skorna och sätta lurarna på huvudet. Trycka play på Spotify och kicka igång den där låten som får driv i benen. Att bara ha ett linne på överkroppen, och kanske en tunn, tunn jacka för vinden. Att värma upp med några minuters lätt löpning till backen.

Den där backen som inte behöver vara brant eller lång eller svår eller särskilt imponerande överhuvudtaget. Men som ger nära maxpuls gång efter gång. Att se avtrycken från pigga löparframfötter i gruset. Att trycka ifrån och få till ett flow med teknik och kraft och jävlaranamma.

Att välja några backintervaller på åkern vid sidan om. Åkern där allting har växt rätt så högt och som kräver aktiva fötter och fler små muskler på spänn.

Och sedan, att lägga sig matt platt på gräset och titta upp i sommarhimlen. Med ett andetag som först är tungt och mycket och sedan lätt och lyckligt.

Den känslan.

Jag vaknade tidigt imorse. Solen flödade in genom fönstret och jag var varm. Katten är inomhus om nätterna eftersom räven härjar runt, och i natt låg han och sov i min resväska.

Ett tag före kl 7 satt jag på farstutrappan och drack mitt morgonkaffe, så som jag och Katta pratade om i ett tidigare avsnitt i min pod och som finns med här. Jag var till och med tvungen att sms:a henne och säga att nu är jag mitt i det där som jag längtade efter så mycket i vårvintras.

Under förmiddagen, och med P1 i bakgrunden, jobbade jag undan ett och annat med datorn i knät. Sedan åkte jag på utflykt. Sommarvägarna är verkligen magiskt fina just nu – precis som i en sommarlovsbok av Astrid Lindgren. Den bilden av den perfekta sommaren fungerar även om man är 33. För min del gör det inte så mycket att det är 13 och en halv grad varmt. Det är ju soligt ute!

Efter lunch jobbade jag med korgstolen i dörröppningen; mellan wifi-täckning och löv som prasslade i sommarvinden och tofsvipor och storspovar. Jag är inte så bra på fåglar, men jag har i alla fall lärt mig dessa. Häromåret hade vi kikaren i närheten mest hela tiden för då var det ugglor och deras ungar som lärde sig flyga som vi spanade på.

Framåt eftermiddagen kom mamma och vi gick ner med Hazel till vattnet bakom huset. Solen sken och det var lä och medan Hazel dök efter pinnar i vattnet satt vi i solstolarna en lång, lång stund. Och när vi kom tillbaka till huset skjutsade vi in pizzor i ugnen och öppnade en flaska vitt.

Nu sitter vi här, i soffan, och jobbar. Och det är precis det här som är tjusningen med att jobba lite mer flexibelt, tänker jag.

Jag älskar fortfarande dessa galna tights!