Träningsglädje

Sofie Lantto har designat en very much limited edition cykelkollektion för Craft; de första bilderna släpptes igår och jag älskar varje liten kurbitsdetalj.

”Jag ville göra ett mönster där kurbits är den omedelbara associationen, men när man kollar lite närmare … men vänta nu … är inte det där en ren? Och ett kugghjul?” säger Sofie i ett pressmeddelande man kan läsa här.

Man kommer att kunna vinna ett kit från hennes kollektion också, läs mer om alltihopa här hos Sofie!

Såhär säger Sofie om hur hon tänkte med designen: ”Jag har sett mig själv cykla med Lapporten bakom mig, längs vägen mot Norge. Kollektionen ska kännas ren och enkel, den smälter in i det svenska landskapet – men sticker samtidigt ut. Och sitter du på apelsinfiket efter att ha cyklat Sa Calobra på Mallorca funkar kläderna lika bra. Dricker du ditt pauskaffe ur en kåsa i Lappland kommer garanterat samerna att känna igen mönsterslingan på armen”.

Och om du gillar hennes design, passa på att säga det till henne också – tror hon skulle bli nå så sjukt glad!

Bilderna nedan som jag lånat av Sofie är fotade av Hans Berggren.

En pistmaskin som stampar genom snötäcket i backen. Ett träningspass längs jämtlandsväg i dis.

Gränsstationen i Torneå. En gumma i ett fönster. Landsorts fyr där nattmörkret drar in. En lätt vind som far upp i Mariabergets backar. Hett och svett på Statt i Härnösand. En tradare på landsväg mellan Kiruna och fjärran. Flämtande ljus i Visby hamn.

Det är då som det stora vemodet rullar in. Och från sjön blåser en ljum men vårkall vind.

I Malmö rispas dimman av färjornas sirener. Och på andra sidan sundet börjar världen. En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron. Bion i Pajala ger ”Den sista färden”. Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten. Gårdarna släcker sina ljus. Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster. Stockholm city svajar i sitt rus.

Det är då som det stora vemodet rullar in. Och från sjön blåser en ljum men vårkall vind.

Tradarfik i Docksta i motorvägens skugga. En överdos på Skärholmens station. Vårljusa vägar nånstans på Österlen. Och fyllan växer till på Mommas krog. Frusen törst i kön till studentfesten i stan. Milda drömmar uti monarkin. Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen. Löparspår längs fjällsjöns höga strand.

Det är då som det stora vemodet rullar in. Och från sjön blåser en ljum men vårkall vind.

Jag har precis anmält mig till ett marathon i höst. Om 166 dagar är det dags. Då står jag på startlinjen tillsammans med Annika. Vi kommer gissningsvis att springa i fem kilometer och sedan kommer vi såklart fortsätta springa, men redan då kommer vi att börja snacka om den där ölen vi ska fira med på kvällen.

Någonstans på vägen kommer Annika att säga att nu har vi sprungit 17 km fastän vi kanske bara har sprungit 12, för ungefär så räknar Annika. Men det är precis det jag gillar med henne och hon är min bästa springkompis! Lyssna till avsnitten från Cyprus 4 day International Challenge i podden Träningsglädje Talks så kommer du att förstå hur vi är.

Jag har aldrig fullföljt ett marathon – jag har faktiskt bara startat en enda gång. Däremot har jag sprungit själva distansen, och mycket längre än så, flera gånger.

Marathondistansen skrämmer mig inte rent konditions- eller ligamentsmässigt. Jag kan nog greja en mara alla dagar jag vill, och det tror jag att många kan bara man vågar tänka så och inte fastnar vid att man ska ha ett visst tidsmål eller så. Men det är klart, allra helst vill man klara såväl ett marathon såväl som träningen inför ett marathon, utan att drabbas av ont eller leda.

Den 26 oktober springer jag och Annika ett marathon i Dublin, och efteråt dricker vi öl. Det kändes helt rätt i magen när hon föreslog det efter att ha försökt locka med mig på andra utmaningar som inte kittlade där det skulle. Men Dublin träffade rätt!

Dublin, som jag lämnade 2003 och bara besökt en endaste gång efter det. Efter lite drygt 10 år återvänder jag!

De två översta bilderna är från fyradagarsloppet på Cypern – de två understa från när vi rev av Jämtlandstriangeln i somras:

Sista bilden är efter drygt 50 km – visst ser vi pigga ut!