Träningsglädje

Glasburkar med sugrör i plast och riktigt lock är fiffigt. Gjorde en smoothie hemma i morse och tog med mig på min cirka 90 sekunder långa resa till jobbet.

Trots att jag blandade i supergreens så blev det en väldigt rosa smoothie, det kan vara så att jag råkade överdosera hallon en aning. Men det kan också vara den bästa formen av överdos (alternativt jordgubbar).

Jag hade en klase väldigt bruna bananer hemma som jag skivat upp och lagt i påsar – en av dem hamnade också som smoothieingrediens. Frysta bananer är den ultimata smoothieingrediensen för krämighet – men man kan också göra glass på frysta bananer.

Proviva har kommit ut med nya smaker av dryck och jag var hemskt nyfiken på lemonaden som jag fick produktcheckar för att prova. Perfekt en varm sommardag – eller som bas i smoothie.

En matsked chiafrön fick också trilla i för att hålla mig mätt lite längre och blodsockret i schack. Jag anar att just denna smoothie inte är särskilt mättande så ett eller två ägg vid sidan om hade varit bra. Men ruskigt god var den i alla fall. Och med härligt djuprosa färg.

Det ska vara kul att vara jag men idag är det inte överroligt direkt. Jag har precis varit hos tandläkaren; bokat sedan länge. Sedan länge har jag också vetat att de skulle skära upp tandköttet, typ.

Well, nu är det gjort och jag överlevde och det tog bara ungefär en kvart men snart släpper bedövningen och då är det oklart hur kul det blir. Jag ska hoppa på ett tåg norröver och har fått med mig någon form av tussar att trycka hårt med om det blir blodbad.

Det jag har gjort är en biopsi. Det har jag gjort förut på huden och det var rätt så odramatiskt eftersom det går lätt att plåstra om och går fint att sy och sådär. Men nu är det alltså en biopsi i tandköttet och det känns som en stökigare historia.

Det är svårt att plåstra om tandköttet – och det går inte att sy. Och allt man dricker och äter passerar ju genom gommen där jag nu har som ett hål. En jättekrater känns det som. Det ska läkas ihop på typ en månad eller sådär.

På min tandläkares inrådan dricker jag nu en frappucino med sugrör. Även om det inte är kul att vara jag just idag så kan jag ju ändå göra det bästa – läs roligaste – av situationen.

Jag tror på att andas in det du vill ha mer av – och andas ut det du vill ha mindre av. Men också att umgås mer med de människor som ger dig energi, och kanske umgås lite mindre med de som tar energi. För mig är det jätteviktigt; jag kan lätt både dräneras och inspireras – det är som om jag har öppna kanaler både in och ut, trots att jag är en person ”med små bokstäver” som jag och min kompis Ella skrattade över en middag ikväll.

Jag vet inte riktigt hur jag uppfattas – men det vore sjukt intressant att träffa mig som någon annan. Jag hoppas såklart att jag skulle vara sjukt trevlig, att jag skulle ge massor med energi och ha förmågan att lyfta människor. Det är något jag värdesätter hos andra. Bara genom att umgås – men inte nödvändigtvis genom att prata – kan den där gnistan liksom tändas inom mig. Den som sjuder med drivkraft och handlingskraft.

Den här tisdagen var en ledig dag. Nästan i alla fall. Jag har inga direkta arbetstider för mina jobb och det är precis så jag vill ha det. Trots ledighet blev det ett telefonmöte på morgonen och lite jobb-sms.

Men här är några andra glimtar från en alldeles perfekt dag med fina möten och massor med tankad energi:

 Min morgon började med en oändlig sovmorgon, kändes det som. Jag var vaken från mörk morgontimma och jag älskar att ligga och dra mig och känna att jag har sovmorgon trots att jag går upp vid 8. Det märks för övrigt att min sämbo tagit över Stockholmslägenheten med egna inredningsdetaljer – och att han verkligen tagit sin samarbetspartner KLM till hjärtat.

Jag mötte upp Lantto på Mean Coffee för dagens första boost. Älsk, älsk, älsk på fantastiska människor. Mina mest fantastiska människor har en rätt tydlig gemensam nämnare: de ser inga gränser – de ser bara möjligheter. Problem är omdefinierade som utmaningar.

Vår mission var att hitta till Stockholms vackraste utsikt. Det kan vara här. Panoramavyn över Stockholm fick inte plats på bild.

Såhär såg förresten jag ut. 

Efter förmiddagspromenaden bänkade jag mig på espressobaren Café Ugo på Scheelegatan och träffade en annan inspirationskälla. Vi var kollegor för några år sedan och har följts åt genom jobb under åren. Det är fint med kollegor man håller fast vid, de har ju annars en tendens att vara rätt förgängliga.

Mitt i Stockholmsrusningen promenaddejtade jag Annika. Vi sågs ju för inte så länge sedan men jag kan nog inte träffa Annika för mycket. Det finns ingen mer rättfram tjej med skinn på näsan som jag känner.

Och när solen gått ner träffade jag Ella som precis landat från Abu Dhabi. Vi sågs över en burgare och shake på Burgers & Beer på Rörstrandsgatan. Vi pratade bort två timmar om allt sådant som alltid är värt att pratas om: livet.