Träningsglädje

Julen i Hälsingland blev en snöig och alldeles perfekt historia utan att egentligen vara så märkvärdig. Men som alltid i livet så är det allt det lilla i livet som blir det stora. Från pappas risgrynsgröt på morgonen – med mormors röda äppelmos och nypressad juice, till promenaden ner till älven och glögg vid isen. Sedan en kort löptur i snön och en lugn eftermiddag utan vare sig krav eller måsten.

Julbordet ordnade sig också alldeles strålande fint och min önskan om inkokt lax hörsammades och var alldeles fantastiskt god tillsammans med hollandaisesås. På juldagen åt vi traditionsenligt lutfisk följt av ris á la malta och vår stora vinprovning med en stor ostlåda på kvällen.

Det har varit gnistrande kallt ute hela dagen och termometern visade -25 grader när vi åkte på julotta till Hällbo kapell. I det tidiga morgonmörkret mötte oss hundratals marschaller och en vacker kyrkokör med en mezzosopran som nästan lyfte taket. Senare på eftermiddagen fortsatte vi ljusfesten och vi tände massor med marschaller från huset ner till älven. Sagolikt!

Dagen före julafton, som vanligt var det en rätt rolig historia. Allting ska hinnas med och vi konstaterade vid frukostbordet att vi knappt hade ordning på någonting alls. Min ena bror kom hur som helst med tåget framåt lunch och vi började med att ta en gran. Mormor valde ut den rätta tidigt i höstas – det visade sig att den stod rätt utanför deras köksfönster. Morfar valde motorsågen istället för yxan och lika bra var väl det.

Precis som föregående år var det toppen vi ville åt och man vet ju aldrig riktigt hur det blir men årets gran blev riktigt fin – bra jobbat mormor.

Så fick jag den till slut, den där cykeldrömmen som jag gått och fantiserat så länge om. Med snötyngda granar och alldeles vintervita vägar i ett sovande landskap. Det är såhär jag tänkt mig vintercykling ända sedan jag ägnade första tanken på en cyclocross.

 Bildcredd till min bror Marcus Rönne