Jag vet inte vilka erfarenheter ni har från misslyckanden men jag minns inte att jag har upplevt några.
Och vad menar jag med det?
Kanske beror det på att jag levt så himla skyddat och händelselöst? Fast det tror jag inte. Jag är nog bara inte en sådan som upplever att jag misslyckas särskilt ofta – det är sällan jag grämer mig.
Jag är ingen superperson. Inte felfri och inte världsbäst. Men om det är en sak som jag är bra på så är det att gå vidare. Jag tänker inte ”jävla skit det här gick inte, jag är så dålig” utan ”ojdå, det blev visst såhär – jaha, men då gör jag på det andra sättet istället”.
Jag ser inte mina ”ojdå” som misslyckanden – jag ser dem som lärdomar. Och det är sjukt stor skillnad på sidan på det myntet!
Inställningen ”det blir alltid som man tänkt sig” kan provocera många men det handlar inte om en bokstavlig verklighet (ingen har t.ex. tänkt sig en sjukdom) utan en inställning. Ungefär som: livet är inte vad som händer oss utan hur vi reagerar på det (som jag också är ett stort fan av).
Saker och ting har inte blivit som jag trott i en del fall och jag har både påbörjat och avslutat projekt, privat och yrkesmässigt, men jag har lärt mig av det och jag tar med mig många erfarenheter in i nästa livsfas. Och nästa. Och jag inser att man aldrig är fullärd.
Jag har utsatt mig för massor av saker i mitt liv. Jag har pluggat svåra saker, bott och jobbat i andra länder och i olika städer och utmanats i arbetslivet och tagit mig an både en och flera utmaningar privat. Och jag har lärt mig hur mycket som helst. Ofta beror det på saker som utvecklat sig på ett annat sätt än jag trott.
Efter mig drar jag en osynlig släpvagn med erfarenheter från saker jag upplevt och insikter från människor jag mött. Alltsammans har det påverkat mig. Men, släpvagnen är lastad med positiv last: kunskap, hopp och energi. Den kommer inte lastad med grubbel och ”what if’s” och självskäll.
Jag har många framgångsrika entreprenörer runt omkring mig i olika sammanhang. Och det finns en sak jag tydligt märker att de har gemensamt: energin de för med sig in i ett rum eller möte. När jag träffar en entreprenör är det som att luften fylls med mer syre. Det är nyfikenheten och inställningen som smittar av sig; deras mindset. De är inte smartare än alla andra, inte mer världsbäst. Men de har förmågan att se lärdomarna och att applicera dem på möjligheterna.
