Jag vet inte vilka erfarenheter ni har från misslyckanden men jag minns inte att jag har upplevt några.
Och vad menar jag med det?
Kanske beror det på att jag levt så himla skyddat och händelselöst? Fast det tror jag inte. Jag är nog bara inte en sådan som upplever att jag misslyckas särskilt ofta – det är sällan jag grämer mig.
Jag är ingen superperson. Inte felfri och inte världsbäst. Men om det är en sak som jag är bra på så är det att gå vidare. Jag tänker inte ”jävla skit det här gick inte, jag är så dålig” utan ”ojdå, det blev visst såhär – jaha, men då gör jag på det andra sättet istället”.
Jag ser inte mina ”ojdå” som misslyckanden – jag ser dem som lärdomar. Och det är sjukt stor skillnad på sidan på det myntet!
Inställningen ”det blir alltid som man tänkt sig” kan provocera många men det handlar inte om en bokstavlig verklighet (ingen har t.ex. tänkt sig en sjukdom) utan en inställning. Ungefär som: livet är inte vad som händer oss utan hur vi reagerar på det (som jag också är ett stort fan av).
Saker och ting har inte blivit som jag trott i en del fall och jag har både påbörjat och avslutat projekt, privat och yrkesmässigt, men jag har lärt mig av det och jag tar med mig många erfarenheter in i nästa livsfas. Och nästa. Och jag inser att man aldrig är fullärd.
Jag har utsatt mig för massor av saker i mitt liv. Jag har pluggat svåra saker, bott och jobbat i andra länder och i olika städer och utmanats i arbetslivet och tagit mig an både en och flera utmaningar privat. Och jag har lärt mig hur mycket som helst. Ofta beror det på saker som utvecklat sig på ett annat sätt än jag trott.
Efter mig drar jag en osynlig släpvagn med erfarenheter från saker jag upplevt och insikter från människor jag mött. Alltsammans har det påverkat mig. Men, släpvagnen är lastad med positiv last: kunskap, hopp och energi. Den kommer inte lastad med grubbel och ”what if’s” och självskäll.
Jag har många framgångsrika entreprenörer runt omkring mig i olika sammanhang. Och det finns en sak jag tydligt märker att de har gemensamt: energin de för med sig in i ett rum eller möte. När jag träffar en entreprenör är det som att luften fylls med mer syre. Det är nyfikenheten och inställningen som smittar av sig; deras mindset. De är inte smartare än alla andra, inte mer världsbäst. Men de har förmågan att se lärdomarna och att applicera dem på möjligheterna.
JAAA! Eller hur!
Tack för att du kicka igång min tisdag, med de rätta orden!
Skön tisdag!
Du säger så kloka saker du! Och förresten, grattis i efterskott.
Åh, jag älskar att ”älta” som i att tänka tillbaka, fundera på varför vissa grejer är som de är eller blev som de blev. Tycker att det är utvecklande. Tror inte problem uppstår förrän en inte mäktar med att gå vidare utan fastnar i det gamla. Tycker att det är rätt uppfriskande med folk som kan säga att de verkligen har misslyckats med någonting, för extremt få gör det utan att lära sig något viktigt av det. Tror jag, har ingen evidens dock.
Jag kan känna igen mig i det Henriettae skriver. Ibland blir jag lite bedrövad när folk tror att man åkt på en räkmacka genom livet, bara för att man är glad och positiv och ser lösningar. Jag kämpar också med stort och smått. Nästan varje dag, men väljer att fokusera på det som är bra, inte på misslyckanden. Intressant det där med att folk har olika ”mind-set”, och att den kan förändras genom livet. Jag var också mer tungsint när jag var yngre.
Sådär är jag också. Av naturen, tror jag, det kommer i alla fall naturligt. Det jag dock kan bli lite irriterad över är när folk tror att jag aldrig haft en svår stund i livet, bara för att jag har ett positivt synsätt. Och att jag har fått allting så lätt… Så är det inte. Men jag tackar ofta en högre makt för att jag fått gåvan att vara positiv!
[…] allmänt grym att jag inte ens vill skriva mer själv utan skicka er vidare till hennes inlägg HÄR. In och läs, bara. Hon är för övrigt alltid himla vettig, tycker […]
Melanie: bra idé! jag vet precis vem jag ska ta med i samtalet – tack för att du kickade mig i baken!!
åh gör ett poddavsnitt om detta!
Lisa: alla behöver inte vara entreprenörer och tur är väl det! jag förstår absolut att det finns sjukdom och jag undrar ibland vad som händer när man tappar hoppet. det finns såklart en rädsla för det – och tvärtom, tänk vad mycket hopp och framtidstro faktiskt gör för oss. det där går i verkligen hand i hand. och ja, träningsbloggar är glättiga – det är ju för att de är träningsbloggar. precis som att modebloggar inte är så filosofiska liksom. hade det varit tyngre ämnen så hade det varit en annan typ av blogg.
Det är klart att en entreprenör kommer in i ett rum med en positiv anda , inget entrepenörskap kan byggas och utvecklas inom ramen för negativism och pessimism.
Jag som arbetar med mycket sjuka människor kan se släpvagnar (erfarenheter) som är lastade med ångest, hopplöshet och sämre livskvalié. Tror det är oerhört viktigt att vi tänker på dessa medmänniskor och att livet för en själv kan få en plötslig vändning. I dessa sammanhang blir det svårt att prata om rätt inställning och om misslyckanden.
Ville bara filosofera lite över detta eftersom träningsbloggar tenderar att bli aningen glättiga. Dock gillar jag din blogg eftersom du just levererar framåtanda. Du verkar vara en frisk fläkt och jag uppskattar dina fina fotografier!
Fanny: tack för tips – det där vill jag väldigt gärna lyssna på! Jag tycker det är intressant med olika syn på saker och ting när man samtidigt diskuterar med respekten att det är just olika syn och att man inte behöver övertyga någon om något annat. det är då jag verkligen kan ta in någon annans syn – jag tycker att du upplyser mig om något annat på ett bra sätt. jag tror ingen skulle komma särskilt långt om man inte lyssnade på andra – we see the world as we are, liksom. jag är född i hälsingland så halva släkten kommer därifrån och andra halvan kommer från västkusten och blekinge även om det är lite skåneinfluerat. men jag har bott flest år i stockholm. tar det som en komplimang! 🙂 skulle vilja skriva ett inlägg om det där faktiskt: att ha olika åsikter. jag återkommer i ämnet!
Låter som du har hittat ett bra förhållnings sätt som passar dig och ditt liv, vilket ju är toppen! För att ge lite annat perspektiv så är det här ett tips: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5833499
Hoppas du inte tar illa upp över mina lite jobbiga kommentarer ibland. Gillar din blogg supermycket men vi har nog väldigt olika synsätt på vissa saker och ting. Men jag tycker det är givande att läsa om andra perspektiv också vilket jag hoppas du kanske också gör? 🙂
En fråga helt off topic, men vart kommer du ifrån? Tycker du har så himla härlig röst och dialekt men kan inte placera den direkt. 😉
Madeleine: tack
Johanna: ja ett liv utan hopp och energi skulle vara oändligt deppigt, jag förstår att det kan hända oss alla genom sjukdom och så – men inte som någon slags livsgrund
Erika: ja, det är nog en slags livssyn
Amelie: ja absolut, det finns ju tillfällen då vi drabbas av sjukdom då just denna livssyn inte är åtkomlig – jag tänker t.ex. på depression etc. men – jag skriver om en allmän livssyn där jag utgår från friskhet. 🙂 broderi är för övrigt bra, generaliserande är i allmänhet dåligt. 🙂
Du skriver så bra! Jag är ”anhängare” till samma synsätt, och tror och är övertygad om att många av oss kan förändra inställningen till hur livet behandlar oss. Det funkar väldigt bra för mig att leva efter den devisen. MEN så läser jag t.ex det här: http://blogg.umu.se/forskarbloggen/2014/08/nar-det-inte-funkar-att-tanka-positivt/ och får plötsligt svårare att förhålla mig till ett urskillningslöst positivt synsätt. Jag tror verkligen att personlig utveckling, optimism, positivism är vägen för många, och vill egentligen bara peka på när det inte är vägen. Att det aldrig (jag vågar säga aldrig här) finns EN väg/EN sanning. (vilket du inte påstår heller, jag bara har ett kompletterande broderi härute på kommentarskanten 😉
Väldigt bra inlägg Sara! I backspegeln kan jag se att jag sett vissa ”resultat” som misslyckande där och då, men under åren som gått har jag också börjat tänka såhär och idag känner jag som du skriver i första stycket; att jag aldrig misslyckats trots allt. Det har nog inte bara med åldern att göra, utan att en väljer sin inställning och attityd till livet i stort 🙂
Synd inställning tänker jag. Att gräma sig leder ofta till bitterhet är min erfarenhet och bitterhet är bästa sättet att stryp all form av livsglädje. Så bryt ihop och kom igen försöker jag leva efter. _
🙂
Fint inlägg, som jag hoppas fler tar till sig!