Träningsglädje

Katten är här och vi har gjort hela Åre från den ena sidan till den andra. Agdas Kafé i Mattmar hade inte öppnat när vi susade förbi på morgonkvisten efter att jag plockat upp Katarina på flygplatsen men vi åkte rakt till Café Åre torg istället. Där är det ekologiskt så det förslår och jag åt avokadomacka på surdegsbröd och drack kokkaffe.

Efter det tog vi sikte på Åreskutans topp. Vi samsades i kabinbanan med några downhillcyklister innan vi gick den sista biten upp. Det var mycket ooh och aah över utsikten som man inte kunde se sig mätt på.

Sedan var vi såklart fikasugna igen så vi gick till Åre kafferosteri som har en liten uteservering på Åre torg. Jag var på kafferosteriet på Helgesjövallen för inte så länge sedan och pratade med Per och Eva som båda tillhör världseliten i kaffe. Per är bland annat Sveriges bästa barista och jag tokälskar deras kiangoi från Kenya som har en stor och mjuk blommig smak och är alldeles fantastiskt. De serverar också riktigt god bananchokladkaka som är såväl laktos- som glutenfri.

Vi hann gå lite på byn innan vi hade en grillkväll i Storlien att åka till. Restaurang Flamman i Storlien är ett tips värt utflykten – de är dessutom listad i White Guide. På Flamman lagar mat på lokala råvaror och på fredagar under sommaren har de grillkväll. Andra dagar har de grymma vedugnsbakade pizzor.

Efter allt det där var klockan bara 20 och kvällssolen var sådär mjuk och varm och vi åkte runt på lite fler upptäcktsfärder till Storulvån och stranden vid Gevsjön innan vi kom hem och drack lemonad och sorterade tusen bilder som vi fångat under dagen.

Imorgon lär det bli tusen till.

Jag har inte berättat så mycket om mitt osteopatbesök i Stockholm förra veckan, men det var väldigt annorlunda – och bra. Det var första gången jag gick till en osteopat men det kändes tryggt att lyssna till någon som resonerade utifrån både insida och utsida.

Enligt den kortfattade versionen så är det en nerv (någonstans innanför höften, slarvigt förklarat) som har lite tight med plats så det är därför jag är så stel. Nu när jag landat i vad osteopaten sa, och om det nu stämmer, så finns det så många tecken på det hela tiden; hur jag när jag står ibland liksom tappar känseln i utsidan på låret (inte i musklerna men liksom utanpå huden) till exempel.

För något år sedan när jag inte var stel minns jag att jag skrev att jag hade rätt dålig kontakt med vänsterbenet och att jag ofta beskrev det som att nervbanorna inte var lika snabba där. De tog ett tag innan vänsterbenet fattade grejen i till exempel pistols och olika varianter av utfall. Just det där är något jag måste prata med osteopaten om nästa gång – vilket är redan nu på onsdag. Jag tar en semesterdag bara för att åka till Stockholm men det är det värt.

Jag har aldrig haft ont i ryggen, och jag är egentligen bara stel i den initiala rörelsen – till exempel om jag ska knyta skorna. Men när jag väl har vant ryggen nedåt så är den rörlig i det läget. Som om nerverna liksom är trögtänkta.

Det mesta besväret jag har av det hela är inte att inte kunna göra burpees eller så för det kan jag leva utan. Det jag faktiskt oroar mig över är att när kroppen är stark och vältränad och framförallt rörlig, så är den bättre på att skydda sig när något snabbt och oväntat händer. Till exempel om jag skulle snubbla på en stig eller trilla av cykeln eller krascha på skidor. Men, om något av det där skulle hända i mitt stela och lätt långsamma tillstånd idag så skulle jag förmodligen skada mig mer än jag hade behövt.

Det är en rätt trist tanke och en stor anledning till att det är extra mycket värt att gå till botten med ryggen. Plus att det vore rätt skönt att inte behöva oja mig som en gamling för att dra på strumporna såklart.

Bilder från stranden i Vilshärad i juni.

Det har varit strålande fint om kvällarna ända sedan jag kom upp till Åre i måndags morse. Och det bästa av allt är att det ser ut att hålla i sig stora delar av helgen. För min egen del spelar det mindre roll för det finns alltid något att göra – men jag får ju besök av den här katten imorgon och jag vill ju så gärna att Åresommaren ska charma henne rejält.

Jag har skickat henne ett aktivitetsschema över helgen som heter duga. Vi kan verkligen storprata när vi umgås och förra helgen som hon var här gick alldeles för snabbt så då är det bra att vi har planerna klara så att vi kan prata vidare om annat.

Vi har många gemensamma intressen och det är så himla roligt att unna sig nya vänner på äldre dagar. Vi gillar båda att fota, är livsnjutare, älskar upplevelser och att leva livet. Ni kan ge er katten på att den här helgen kommer bli bra.

(Ni noterade ordvitsen va?)