Om mig
Bloggen Träningsglädje, www.traningsgladje.se, är en hälsoblogg och en blogg om träning som funnits sedan 2006. Idag är Träningsglädje en av Sveriges största bloggar inom outdoor; till exempel cykling, löpning och skidåkning.
Jag som skriver hälso- och träningsbloggen Träningsglädje heter Sara Rönne. Jag vill uppleva livet och tusen känslor i ett par löparskor, på en cykel eller på skidor – med svett i håret och endorfinruset i kroppen.
Här på min blogg kan du läsa om löpning, cykling, skidåkning, simning, styrketräning, träningsresor, tankar om hälsa, träning och livet – och så en hel del mat och recept.
Jag minns inte mina personbästan eller rekord, men jag kommer ihåg alla känslor. För mig är det resan som är målet med min träning. Träningsglädje när det är som allra bäst.
Jag bor i Åre och Stockholm. Mitt hjärta slår för somrar och vintrar. Träning inomhus och utomhus. Jag är utbildad skidlärare och cykelinstruktör. Jag är anlitad inspiratör och föreläsare.
Min blogg Träningsglädje är en del av mitt jobb. Jag jobbar med digitala medier och framförallt digital PR och content management. Jag föreläser ofta om olika aspekter i vår digitala samtid. Jag är även frilansande fotograf och skribent.
Tusen tack till dig som läst den här träningsbloggen under alla år – och som varje dag fyller den med meningsfulla kommentarer och som skickar mig uppskattande mail. Du är en stor del av traningsgladje.se – och du är en bidragande faktor till varför den här bloggen så ofta finns på topplistor när bästa hälsoblogg och träningsblogg ska rankas. Du inspirerar mig!
Kontakt: [email protected]
Twitter, Instagram, Snapchat och Pinterest: @sararonne
Jag tar gärna emot pressinformation. För icke beställt material ansvaras ej. Alla samarbeten (affiliatelänkar och sponsrade inlägg) märks ut enligt marknadsföringslagen.
Träningsendorfiner är helt nytt för mig. Och en gång fick jag runners high. Det kan vara det collaste jag varit med om. Tack för en bra blogg
Ida
http://denspringandesoffpotatisen.wordpress.com/
Träningsendorfiner är helt nytt för mig. Och en gång fick jag runners high. Det kan vara det collaste jag varit med om. Tack för en bra blogg
Ida
http://denspringandesoffpotatisen.wordpress.com/
Finns inte bättre sätt att få fram bra formuleringar än att springa. Man borde typ spela in citat.
Finns inte bättre sätt att få fram bra formuleringar än att springa. Man borde typ spela in citat.
Vill bara hoppa in o säga tack för ditt poddavsnitt om terapi! Den var min kompis i motionsspåret i morse o det dröjer sig fortfarande kvar! Jag, som dessutom arbetar i kyrkan, o som berömdes av att ligga i framkant så tror jag på att det där med att man ska förena det inre med det yttre. Det fysiska med det själsliga. Jag tänker att man intebehlver vara troende på något sätt för att man ska gå till kyrkans olika verksamheter utan att man tvärtom finns till för varandra o att det finns en mening med att vi ska dela med oss av våra liv till andra. Att få möjlighet att prata om de slet som så ofta aldrig tas upp någon annan stans. Jag tror att det kan ske på terapisamtal men också på sådana ”Walk and talks” som jag varit med om eller kanske en pilgrimsvandring som också nämndes i podden.
Kyrkan har samtal dagarna till ända o det är långa köer där också så att kyrkan inte gör reklam kanske inte alltid behövs. Det handlar istället om mun till mun metoden o att man helt enkelt får till personliga möten. D som inte syns är att det finns så många i vår närmiljö som blir hjälpta av själavårdare och att det finns ett stort behov av dess samtal i vårt samhälle. Mycket större än vad man kan tro! Välkommen att upptäcka du också oavsett om det gäller själavårdande samtal, gruppverksamhet, musikkonservatoriet eller fysisk aktivitet!
Vill bara hoppa in o säga tack för ditt poddavsnitt om terapi! Den var min kompis i motionsspåret i morse o det dröjer sig fortfarande kvar! Jag, som dessutom arbetar i kyrkan, o som berömdes av att ligga i framkant så tror jag på att det där med att man ska förena det inre med det yttre. Det fysiska med det själsliga. Jag tänker att man intebehlver vara troende på något sätt för att man ska gå till kyrkans olika verksamheter utan att man tvärtom finns till för varandra o att det finns en mening med att vi ska dela med oss av våra liv till andra. Att få möjlighet att prata om de slet som så ofta aldrig tas upp någon annan stans. Jag tror att det kan ske på terapisamtal men också på sådana ”Walk and talks” som jag varit med om eller kanske en pilgrimsvandring som också nämndes i podden.
Kyrkan har samtal dagarna till ända o det är långa köer där också så att kyrkan inte gör reklam kanske inte alltid behövs. Det handlar istället om mun till mun metoden o att man helt enkelt får till personliga möten. D som inte syns är att det finns så många i vår närmiljö som blir hjälpta av själavårdare och att det finns ett stort behov av dess samtal i vårt samhälle. Mycket större än vad man kan tro! Välkommen att upptäcka du också oavsett om det gäller själavårdande samtal, gruppverksamhet, musikkonservatoriet eller fysisk aktivitet!