Träningsglädje

När det var som mörkast på hela året blev jag intervjuad till poden Möt löparen som görs av Marcus Åberg. Jag har inte lyssnat på avsnittet själv ännu – så förmodligen hinner du före! Med mig från intervjun fick jag en tygpåse som passar suveränt för att packa ner 2 eller 3 par skor när jag drar iväg på kortresor – den kan du köpa här. På kassen står det ”jag är löpare” och jag minns inte om jag sa det i podavsnittet eller om jag kom på det efteråt men jag vet numer när man är löpare. Det har inte ett dugg med tider eller prestationer att göra. Det handlar om inställning. Gillar du att springa – ja då är du en löpare. Grattis!

Jag har varit opepp på träning under hela veckan – så jag har helt enkelt inte tränat särskilt mycket. Jag har gått en snabb promenad lite nu och då men varken knutit på mig löparskorna eller hoppat upp på cykeln, vilket är vad jag gör mest annars. Men, igår var jag pepp så det blev ett gäng 3-minutersintervaller på trainer innan bastu och #melfest. Jag är igång igen!

Hemma i Stockholm har trainern stått i vardagsrummet men här i Åre får jag plats med ett eget cykelrum – som jag kombinerar med kamerautrustningsrum. Jag ser fram soliga aprildagar för då åker cykeln ut på balkongen och så får jag köra mina intervaller med Åresjön som utsikt. Ganska så nice.

Jag är – som bekant – en person som gör det jag säger att jag ska göra. Får jag en idé så vill jag genomföra den. Att drömma räcker inte. Jag vill göra! Ibland måste jag  påminna mig om att alla andra inte är likadana, att många som pratar att göra ditt eller datt faktiskt inte har någon som helst plan på genomförande – trots många ord som uttrycker en vilja eller önskan. Jag har svårt att förstå det – men jag noterar att det är vanligt och har bestämt mig för att sluta analysera varför. Not my circus – not my monkeys liksom.

Hur som helst, jag har sedan mitt första snöskoäventyr i Åre i allmänhet och sedan mitt senaste snöskoäventyr i Abisko i synnerhet, bestämt mig för att jag vill ha snöskor. Så jag beställde två par för en vecka sedan och igår hämtade jag ut dem. Snöskor är dyra men jag hittade bästa pris på Addnature – för den modell jag ville ha. Jag gjorde lite reseach i Abisko och frågade guiden om skillnader och modeller och bestämde mig för att köpa snöskor från TSL (Explore easy). Eftersom jag inte vill gå på vandringar själv och jag lugnt kan räkna med att ingen jag känner har ett par snöskor i sin ägo (för vem har det egentligen?) så köpte jag två par så att jag kan få sällskap.

Min förhoppning är att snöskor ska bli populärt och att fler både testar och fastnar för snöskor. Det är skitskoj och superenkelt och ett fantastiskt sätt att komma åt naturen och fantastiska upplevelser utan att behöva bry sig om skidspår eller var det är plogat. Det är bara att snöra på sig snöskorna och gå rätt ut i naturen! Man kan också ägna sig åt snöskolöpning och det finns ett svenskt landslag i snöskolöpning. Att bli en mästare på sådant har jag inga ambitioner om men jag ställer absolut upp på att bli en ambassadör för snöskosporten!

Premiärturen med egna snöskor gjorde jag tillsammans med Grabben. Vi gick från Ullådalen till Lillåstugan där vi åt våfflor. Det var fantastiskt soligt i Åre i morse men lagom till vår vandring började det snöa och när vi satt som bäst inne i stugan och hörde Richardsson segra på 5-milen i Holmenkollen så var det helt vitt ute. Nu när vi kommit hem skiner solen igen…

Kläder // Marmot. Snöskor // TSL. Jag hade Timberlandkängor i mina och Grabben hade terränglöparskor från Adidas i sina.